Välkommen till mitt liv [del 3] |
Klockan var halv ett. Hanna låg med fötterna upp i luften, hon kunde inte sova. Om hon sträckte lite på sej kunde hon vara när taket, det var så lågt vid hennes säng.
I sängen bredvid låg David och snarkade, hans täcke låg nere på golvet.
Hanna reste sej upp och gick fram till David, hon lyfte upp täcket och la det över honom. Hon gick tillbaka till sin säng och under täcket.
När hon legat under täcket en stund ångrade hon sej genast att hon hade tagit på David täcket. Det var så varmt!
Hanna la det åt sidan.
KALLT KALLT KALLT KALLT.
Hon tog genast på det igen, det blev aldrig lagom, varmt eller kallt?
Hanna vaknade av att en blöt, stor, äcklig tunga slickade henne i ansiktet.
- Aaaaaah!!
Hon kollade snabbt upp och skrek ännu mer när hon fick se vad som var framför henne med glada lekfulla ögon.
- EN HUND?! skrek hon rätt ut och satte sej upp i sängen. Hunden var fortfarande lika glad och andades snabbt medan den äckliga tungan hängde utanför hundens mun.
- Sluta skrik! ropade David från andra sidan rummet.
- Men det är ju en hund!
Hanna kollade äcklat på den stora tjocka hunden.
- En vad? undrade David och reste sej snabbt upp ur sängen.
- En vove, sa Hanna. David sprang bort till Hanna. Han jublade belåtet.
- Åh, vad fin.
- Fin?! Åh, vad är det för familj jag bor i?
Hanna reste sej upp och smällde igen dörren till deras rum. Hon gick ner för trappan och spände ögonen i pappa som satt och läste tidningen.
- Har du hälsat på Zack? undrade pappa och kollade snällt på Hanna.
- Ja, jag har hälsat på Zack, sa Hanna men släppte inte taget med blicken.
- Vadå? Du ser sur ut, du vill ju så gärna ha en hund!
- En hundvalp, pappa! Inte någon 40-årig hund som har gått i pension! sa Hanna som var mycket arg på sin pappa.
- Lugna dej, jag trodde ju att du skulle bli glad! sa pappa och såg ledsen ut.
- Du känner inte mej så väl, röt Hanna men fick en klump i magen när hon såg pappas sorgsna blick.
- Jag antar det…
- Imorn tar jag flyget hem, jag kan inte vara här mer, sa Hanna och gick upp till rummet igen.
Hanna satt ensam på rummet och väntade på att Rockstjärnan skulle ringa. David var ute med hans tjej. Hanna var ensammast i världen. Hon tog upp sin mobil och ringde till mamma. Det gick flera signaler och Hanna tänkte precis lägga på när mamma svarade.
- Hej det är Anna.
- Hej mamma! sa Hanna som var glad att höra mammas röst.
- Hej, älskling! Hur har du det? Jag längtar så mycket efter dej! mamma verkade vara glad att höra Hanna med.
- Jag har det sådär, jag ska åka hem imorn.
- Va? Det är ju en vecka kvar på din semester.
- Semester? suckade Hanna och började göra ett hål på sina byxor ännu större.
- Men du kan inte komma hem, du förstår väl att pappa vill ha dej hemma hos sej, sa mamma.
- Men jag vill inte vara här…
- Jo, nu får du hålla ut i en vecka, sa mamma och försökte låta uppiggande.
- Men du vill ju inte att jag kommer hem! sa Hanna och la på. Hon hatade sin mamma.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3.7) | Lissey - 1 jun 07 - 00:34- Betyg:  | | bra den med!!!! | | JakElskarSalo - 1 jun 07 - 00:14 | Nej, men bara för att jag skrev att du hade kopierat: Om du var en blomma och jag var en ko, du skulle jag äta upp dej för du är så go!
Behöver du inte skriva dumt till mej bara för det,
men skriv eget , du kan säkert skriva bra
men straffa inte mej , det var du själv som kopierade ^o) | sommarliljan - 1 jun 07 - 00:10- Betyg:  | | inte imponerad | | jullan95 - 1 jun 07 - 00:07- Betyg: | | hon hatade vist många hon :P men det är jätte bra som vanligt! :D^^ |
|
|
|
