På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Välkommen till mitt liv [del 2]

Hanna gick ut och satte sej på en gunga som var utanför det lilla huset. Alex och pappa hade bestämt att imorgon skulle dom minsann åka och visa henne och David det högsta berget i Chile; Ojos del Salado! JÄTTEKUL! (inte)
Och Alex hade babblat något på spanska och pappa sa att det betydde att det var jättefint och nej Hanna, det kommer bli kul och jo Hanna, du måste med.
Hanna längtade efter sin rockstjärna, han skulle ringa imorgon till henne. Glädjen spred sej i hela kroppen, hon var så kär. Hanna hade bestämt att när hon blev större och när hon och rockstjärnan gifte sej skulle hon tatuera hans namn på armen. Hon visste att hennes mamma skulle bli galen, men då skulle Hanna bara säja att det var den jävla Alexs fel. HAHA!

Hanna gick ner till hennes pappa som satt i vardagsrummet – bredvid Alex. Han reste sej upp när han såg Hanna, säkert var det för att han precis hade hånglat med Alex, ÄCKEL.
- Hej gumman, sa han och kliade på sin skäggstubb.
- Hej du, sa Hanna och gick mot köket. Pappa följde efter.
- Vill du ha något? Jag kan gå och handla om du vill?
- För det första, började Hanna, så kan jag handla själv. För det andra skulle du aldrig få gå och handla för mej, och inte när du står utan någon tröja, ja, du har ju bara på dej kalsonger!
Hanna uppstäckte att hon stod framför sin pappa och skrek.
- Men Hanna, lugna dej, sa han. Hanna kollade på hans smala solbrända mage.
- Jag tänker inte lyssna förrän du tar på dej en tröja! skrek hon och klampade upp till rummet och låste.

Varför var hon arg på sin pappa? Var det för att han inte hade någon tröja? Men herregud, hon hade blivit sur på hennes pappa för att han inte hade på sej nån tröja. Hanna skämdes. Egentligen var hon bara sur för att hon ville träffa Philip, inte för hennes pappa inte hade på sej nån tröja, inte det.

Klockan var åtta och Hanna var trött, hon gick ner till dom vuxna som äcklade sej på nedervåningen.
- Jag går och lägger mej! ropade Hanna för att få slippa att se.
- Redan? undrade pappa förvånat, du brukar ju alltid vara uppe sent Hanna.
- Men jag är trött, mumlade Hanna och gick upp till sitt rum.
- God natt! ropade pappa och Alex samtidigt.

Hanna suckade, hon visste inte, men hon kände på sej att det var en ovanligt hög suck. Hon öppnade dörren in till rummet och gick snabbt ut igen. Där inne var David med hans tjej, det hade Hanna glömt. Hon fick ju inte vara där inne.
Hon hoppades hoppades hoppades att inte David hade sett henne. Då skulle han bli skitarg på henne.
Ånej, han hade säkert sett henne.
Hanna gick snabbt ner. Äcklena satt tätt intill varandra i soffan och Hanna knödde ner sej emellan dom.
- Skolle inte do sovva?! undrade Alex.
- Du menar; skulle inte du sova? Jo, men jag är inte trött längre, sa Hanna glatt.
Alex blängde surt på Hanna.
- Vad? undrade Hanna oskyldigt.
- Nej, sitt du här, sa pappa och försökte låta glad, fast Hanna visste att han inte var det.
- Så… har vi popcorn? undrade Hanna.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.2)

prickigthallon - 14 jun 08 - 10:29- Betyg: