Att presentera ett svin
Jag skriver för att få ut skiten nu. Det här kanske inte är särskilt intressant att läsa om, men jag måste ta med dom relativt händelselösa delarna också för att sammanhanget ska bli klarare. Och det jag skriver om nu visade sig vara början till ett outhärdligt lidande. Mina tårar rinner nu. För om jag kunnat backa ur innan det gick för långt, då kanske saker och ting hade sett annorlunda ut idag. Kanske hade jag kunnat undvika vissa saker. Jag tror att jag dömde mig själv.
Efter den händelsen var det lugnt i några dagar. Jag satt mest hemma och gosade med Elvis, så underbar som han var. Till hösten skulle han fylla 18 år, men det var det ingen som märkte något av. Han rusade fram och tillbaka över sommargräset, klättrade i äppelträdet och den minsta björken och lekte med sina porslinskulor. Jag kanske var den enda som såg att något var fel. Elvis hade alltid varit en ganska tjock katt, men nu hade han blivit "normalstor", och hans ögon var nästan alltid till bredden fyllda med tårar. Jag var inte överdrivet orolig, för övrigt så mådde han ju faktiskt så bra som någon kunde begära av en så gammal katt, så jag tog vara på våran tid tillsammans. Så en dag fick jag ett sms från Sara. Det stod bara tre ord i det; "Nygren gillar dig." Jag kunde inte komma ihåg vem han var, hur mycket jag än ansträngde mig, så tillslut ringde jag och frågade.
"Vem fan är Nygren?" frågade jag nyfiket.
"Han från Engsö, du vet!" Och när hon sade dom orden högg det till i bröstet på mig. Jag mindes inte ens hur han såg ut, så full hade jag varit, men jag tyckte ändå att det var lite spännande.
Nästa dag åkte vi alltså tillbaka till Engsö och badade. Regnet föll ganska stilla och fukten låg kvav i luften. Jag och Sara var dom enda som var på stranden, tills Nygren kom. Vi hade väntat en ganska lång stund, och vi var fortfarande i vattnet när jag plötslig såg en kille gå mot oss. Jag kände inte igen honom. I vanliga fall så brukar jag inte vara ytlig, det brukar jag faktiskt inte. Men bara åsynen av Nygren fick mig att vilja spy. Han hade den där typiska slisk-looken, han luktade äckligt och hans flin påminde mig lite om en pedofil. Redan då hatade jag honom. Men jag svalde den känslan och lyckades pressa fram ett leende när han närmade sig. Han badade med oss en stund, och sen skulle Sara åka hem och vänta. Hon tyckte att jag skulle stanna kvar med Nygren att vänta, och på den tiden hade jag inte lärt mig att säga emot henne. Så vi satt i omklädningsrummet och lyssnade på Eddie Meduza. Därav kommer att jag hatar den typen av musik idag. Men den där dagen hade jag tur, det hände ingenting.
Några dagar senare fick jag reda på att Sara hade pratat lite med en kille som hette Viktor, också från Engsö. Så vi åkte för att träffa han och hans kompis Emil. Vi trängde in oss i Viktors epatraktor, vi fyra. Och åter igen fick jag kväljningar, för Viktor var lika hemsk som Nygren. Jag skulle vilja påstå att jag är en ganska fördomsfri person, men tack vare Viktor har jag ingenting övers för raggare. Jag vet att jag inte borde dra alla över ett streck, men jag kan inte hjälpa det. Alla som har varit i en epa vet att det är en speciell lukt därinne. Just denna epa var även fullproppad med Eddie Meduza skivor, hårgéle och snus. Det fanns även en butterflykniv. Då tyckte jag att det var coolt, bara för att dom är olagliga. Jag tänkte aldrig speciellt mycket på den saken.
Jag är inte bättre än någon annan. Jag vet att jag påverkas ganska lätt, och jag har otroliga svårigheter med att säga nej. Jag har även vissa svårigheter med att dra gränsen mellan rätt och fel. Alla dessa minnen, alla små detaljer som jag minns än idag, dom lindar taggtråd runt mitt hjärta och kastar stenar i min hals. Jag önskar att så mycket vore annorlunda.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
amandah93 - 23 jul 07 - 10:48- Betyg:  |
| finns ingenting mer att säga, än att du skriver ubderbart |
| Poet_91 - 31 maj 07 - 15:34 |
man blir verkligen mållös,
för dina ord är så vackra
men ändå fylld med så mkt smärta,
<3 |
| Barnet_ - 31 maj 07 - 03:53 |
Du skriver helt underbart!
Och smärtan lyser genom dina ord.
Alla är vi människor och alla har lika lätt för att dras med..
Jag gör det alldeles för ofta..
<3 |
| stor_snopp - 31 maj 07 - 00:49- Betyg: |
| Det ända som betyder nånting är att du själv vet dom dessa saker du skriver om på slutet, nu när du vet om dom, kan du säkert jobba på att förhindra saker som dom försakar. Eller hur? |
| bella_engwall - 31 maj 07 - 00:07- Betyg: |
| när jag läste denn började jag gråta |
| psychopatica - 30 maj 07 - 21:11- Betyg: |
du skriver underbart,
och smärtan lyser igenom de vackra orden.
en dag kommer fästningen vara färdig och då kommer du få uppleva frihet, trygghet, lycka och harmoni, kämpa till dess!
kärlek till dig vackre ängel <3<3<3<3 |
| disappear - 30 maj 07 - 19:48 |
Nu har jag läst alla delar, och jag håller med den översta texten du skrivit "Det här kanske inte är särskilt intressant att läsa om".
Utan det är mer, bra att du skriver. Och det är på något sätt "kul" att läsa det, läsa hur någon annan tar sig igenom livet.
Fortsätt skriv, eftersom det har en läkande effekt! :) |
| Lovely__ - 30 maj 07 - 19:30- Betyg: |
Jätte fint skrivet. Du måste nog förlåta dig själv för de val du gjorde då, för att kunna gå vidare.
Hoppas det kommer en till del snart. Säg till då :) |
| punkiiis - 30 maj 07 - 17:14- Betyg: |
| skit fint |
| tjejenfin - 30 maj 07 - 16:58- Betyg: |
Älskling du skriver så att hjärtat blöder,
var försiktig älskade ängel (L) |
| Emely_ - 30 maj 07 - 08:25- Betyg: |
Det hugger i mig älskling <3 :(
Förlåt men jag är stum...
Älskar dig <3 |
