Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sviken :'/

Hej, mitt namn är Hanna. För bara tre veckor sedan var livet underbart. Jag visste inget om de två och allt var frid och fröjd! Nu ska jag berätta vad som hände.

Jag och min pojkvän Johan går på samma skola. Fast han går i 9:an och jag i 7:an.
Jag började bli lite smått intresserad av honom medans min bästa kompis var djupt förälskad i han. Det gick från smått intresserad till galet kär. Jag vågade inte berätta för min kompis. Vilket visades vara ett misstag senare.
Jag och Johan var på samma förfest innan B.C. Det kändes som Johan undvek mig på förfesten men det kanske bara var som jag kände för det var ganska mycket folk där, men det var inte många gånger ja såg han.
Väl inne på B.C så dansade jag med mina kompisar. Sen kom "tryckarna", de som är så tråkiga för det är nästan aldrig nån som vill dansa med en. Jag hoppades på att Johan skulle komma fram och fråga. Men det gjorde han inte. I allefall inte första låten. Efter den låten började alla dansa som vanligt igen. Johan verkade vara efter Lina hela tiden. Jag började bli "lite" smått avundsjuk på henne. Efter ett par dåliga låtar som inte gick och dansa till, gick ja och satte mig i en soffa där alla som är trötta sitter men själv var jag jätte pigg. Jag hoppades på att Johan skulle komma och prata, och det gjorde han med. Jag blev överlycklig. Han undrade om vi skulle gå upp och sitta där i stället, på B.C finns det en källare där det stora dansgolvet är och där uppe finns det ett lite mindre, en bar och en massa bord man kan sitta runt och prata. Hela kvällen hade jag haft efter mig Karl, en som är ett år yngre än mig. Han följde med mig och Johan ner. Jag ville inget hellre än att få vara där nere med Johan helt själv. Det verkade som Johan också ville vara där själv med mig. Han sa till Karl att gå ner och titta om Ebba Grön låtarna hade kommit, Karl gjorde om han blev tillsagt.
Jag och Johan satt nu där nere helt själva (kändes det som men i själva verket hade vi 15-20 personer brevid oss på dansgolvet.) Johan undrade om jag ville ha ett glas vatten, eftersom ja inte hade druckit nått sen jag gick hemifrån så blev ja glad och tog emot glaset.
Vi hade druckit upp vattnet och gick ner. Precis när vi kommit ner så kom det en ballad, Johan undrade om vi skulle dansa. Vi gick ut på dansgolvet och dansade, tätt ihop, så nära att jag kunde känna hans hjärta slå. Jag hade då ingen tanke på Jonna, min bästa kompis. Jag kom på det efter dansen, jag var tvungen att lämna Johan och leta upp Jonna, jag gick in på toaletten men där stog bara Sanna och tittade sig i speglen, jag frågade henne om hon hade sett Jonna. Hon sa att hade inte sett henne. Jag gick ut och tittade och där var hon inte, jag tittade uppe men där var hon inte heller. Jag gick in på toaletten igen och där var hon, sminket hade runnit ner så hon var helt svart under ögona. Jag tyckte så synd om henne och förklarade för henne att det bara var en dans. Hon grät medans jag kramade henne. Tillslut slutade hon att gråta och vi gick ut och satte hos vid några soffor. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag sitta kvar, skulle jag gå och dansa eller skulle jag gå och berätta för Johan om Jonna? Jag satt kvar en stund sen så gick vi och dansade. Jag ångrade djupt att jag inte hade berättat för henne hur jag kände.
Vi var på väg hem. Johan och hans kompisar gick bakom oss. Jonna bodde på vägen hem till mig så vi slog följe hem. Johan bodde i en by jämte men skulle sova över hos Emil, Emil bor typ granne med mig. Jag gick och sa hej då till Jonna. Sen gick jag hemåt, det är två km mellan mig och Jonna så det blev en bit och gå. Efter en minut efter jag och Jonna hade sakt hej då, hörde jag en som sprang efter mig. Jag vände mig om och såg att det var Johan som sprang emot mig, han stannade jämte mig och vi började prata. Jag kände hur det började dunka under bröstet, hur röd jag var i ansiktet. Jag hoppades på att brun krämen fortfarande satt kvar så man inte så den tomat röda färgen som befanns sig just nu i mitt ansikte.
Det gick ovanligt fort att gå hem den gången. När vi kom fram till min dörr så var Emil och några till, som skulle sova hos Emil utom synhåll. Jag undrade var dom tagit vägen. Johan förklarade att de skulle in och hämta lite öl till. Och istället för att han skulle följa med tänkte han springa fram till den snyggingen som gick framför dem. Jag kände ännu en gång hur ansikts färgen ändrade från brun till tomat röd. Jag fnissade lite. Och vi fortsatte och prata. Efter en halv timme hörde vi några som skrek längre ner på gatan och såg att de höll i ett par kassar. Johan var tvungen att gå och hjälpa dom men innan han gick kysste han mig, min första kyss någonsin. Vi sa hej då och jag gick in och la mig. Jag sov inte många timmar den natten. Jag låg och tänkte på mig och Johan, var vi ihop nu eller ville han bara strula?
Dagen efter så var det basket i idrottshallen som jag skulle gå på. Alla undrade om jag hade haft kul. De skulle bara veta vad som hade hänt. Tydligen hade nån skvallrat och berättat, så alla visste redan om att jag och Johan hade kyssts. Anna undrade om vi var ihop, jag sa att jag inte visste. Hon skickade ett sms till Johan och undrade om vi var ihop. Han svarade att han ville vara ihop med mig så vi var ihop om jag ville. Såklart jag ville bli ihop med han, skolans snyggaste kille och snällaste (trodde jag). Så gick det till när vi blev ihop.
Vi hade jätte skoj ihop och kysstes nästan hela tiden. (Jag tyckte faktist att jag hade blivit rätt bra på det.) Vi träffades ungefär 6 dagar i veckan. Men Jonna var fortfarande sur på mig, eftersom hon hade fått reda på att vi var i hop och visste vad som hade hänt efter hon hade sakt hejdå. Hon vägrade prata med mig, jag började få redigt dåligt samvete. Men tillslut så redde vi ut det, så vi blev kompisar igen. Men nu till sak. Johan hade en "tjejkompis" från Linnebyskolan, som låg nån mil ifrån våran, varje gång jag och Johan träffades höll han på med sin mobil. Jag fick aldrig se vad som skrevs eller vad som stog på alla sms han fick. Men sen förra veckan sov han över hos mig. Klockan var väl runt 01.00 och vi började bli trötta så vi gick och la oss. Jag vaknade av ett pip, jag tittade på klockan, den visade 03.00. Jag undrade vad det var som pep men sen så jag att Johans mobil lyste. Jag skulle bara titta om det var den som lät, men så såg jag att han hade fått ett sms från Sofia Blomst, jag kunde inte motstå att titta på meddelandet.
Jag kände hur ögona började brinna och tårarna var inte långt borta. Han låg där jämte mig och visste inte att jag hade fått reda på det som han och Sofie hade tänkt haft hemligt. Det ända jag ville var att skrika åt han att dra åt helvete och att han var ett jävla svin. Men min mamma och pappa låg i rummet jämte så det var det som hindrade mig. Nu hade tårarna börjat rinna och jag satt på sängkanten och tittade på han. Han är så snygg, till och med när han sover. Han såg så oskyldig ut men jag vägrade att hans oskyldiga utseende skulle ta överhand. Jag måste ha gråtit väldigt högt för han öppnade ögonen och blev helt förskräckt när han fick syn på mig.
- Men älskling, vad är det om har hänt ?
- Ja, du kanske kan berätta vad detta är?
Jag visade han smset. Jag såg på han att han visste inte vad han skulle säga. Han såg nästan ut som han inte fattade vad som stog i smset.
- Ska jag läsa det för dig kanske?
Jag tog mobilen ur hans hand och började läsa :
"Hej Älskling! <3 Jag vet att du sover över hos din flickvän men jag saknade dig så mycket så jag tänkte att hon har nog somnat så du kunde roa mig lite? ^^ Kyssa L-skar dig honney <3"
- Jag vet inte vad det handla om? Jag lovar, Hanna. Jag skulle aldrig vara otrogen mot dig! Det vet du.
Jag valde att tro på han. Dum som jag är. Men jag berättade för han att jag inte tyckte om när han höll på att skicka massor sms med henne. Hon var trots allt hans ex. Det verkade som om han förstod mig och sa till henne att sluta skicka så mycke.
Jag litade verkligen på han. Dagen efter ringde hans mobil, han pratade då i två timmar men den som ringde. Jag visste inte då vilken det var som ringde. Men det fick jag reda på några dagar senare. Det var i skolan, jag och mina kompisar skulle gå ner till kiosken och köpa glass. Johan hade en röd tröja på sig den dagen så han var rätt lät att känna igen och det gick ju inte så många elever på skolan. Framför oss såg jag en kille med röd tröja och jämte han gick en tjej med blå tröja och långt blont hår. Mitt hjärta stannade när jag insåg vilka det var som gick före hos och höll i hand. JOHAN OCH MARIE ! Jag skrek det rakt ut. Jag såg hur Johan vände sig om och tittade på mig. Mina ögon började rinna och det gick inte att stoppa tårarna. Marie sprang runt en knut och sprang tillbaka till skolan. Johan stog stilla. Jag började gå sakta mot han. Ilskan höll på att spränga huvudet nu. Jag gick fram och viskade i hand öra:
Du kanske ska börja förklara vad det var?
Han svarade inte mig. Jag började skrika till han att han skulle dra åt helvete och att jag litade verkligen på han. Jag sprang hem och la mig i min säng, mitt hjärta var krossat, jag trodde verkligen att han var min drömprins, men jag hade så fel....
SLUT!


// av aannnaa_
p.s detta handlar nt om om mig x) hehe
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
empalove - 30 maj 07 - 03:54- Betyg:
den var skit bra!! kan du inte skriva en fortsättning?:P

Skriven av
Aannnaa_
30 maj 07 - 03:27
(Har blivit läst 183 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord