När Amanda gick förbi mig kastade hon en hatisk blick på mig. Jag stirrade som förstenad på henne. Vad gjorde hon där? Hon gick förbi mig med näsan i vädret och hennes pappa gick efter henne. Monica stängde dörren, men jag stod kvar. Mamma såg att jag hade kommit ut ur rummet och reste sig. Hon kom emot mig.
- Hur gick det? Frågade hon och såg oroligt på mig. Jag nickade bara och glodde på den stängda dörren.
- Vad är det? Frågade mamma. Jag svarade inte. Hon tittade på dörren hon också.
- Vem var tjejen som gick in? Sade mamma. Jag tittade på mamma.
- Nej, ingen… Sade jag.
- Jag såg hur ni tittade på varandra… Sade mamma.
- Men hon är ingen! Sade jag irriterat.
- Jag såg ju att det var något! Sade mamma, och också hon lät irriterad på rösten.
- Ja, okej. Det där var Amanda. Det var hon som slog mig på festen! Sade jag surt. Mamma tittade länge på mig.
- Men, vad gör hon här? Frågade mamma.
- Hon var Martins ex, så jag antar att dom ville fråga henne om honom. Sade jag och började gå. Jag hörde mammas klackar bakom mig.
- Vill du prata så…
- Jag behöver inte prata! Avbröt jag henne och ökade på stegen. Jag stapplade nerför trapporna och gick ut till bilen. Efter några minuter kom mamma också. Hon låste upp och vi satte oss i bilen. Vi sade inte ett ord till varandra. Hon körde bara och jag tittade ut genom fönstret och kramade Martins brev i handen.
Så fort mamma låste upp dörren gick jag in och slängde av mig skorna. Jag gick in på mitt rum. Jag satte mig på stolen vid skrivbordet och funderade på vad jag skulle göra. Jag kunde antingen logga in på datorn, men det var onödigt när det var så fint väder, och det var samma sak med TV:n. Jag skulle kunna ringa någon av tjejerna, men jag hade ingen lust. Egentligen ville jag ringa Anton, men jag hade inte minsta lust att träffa hans mamma. Plötsligt insåg jag hur värdelöst mitt liv var. Jag kunde inte göra något annat än att vara inne på datorn eller vara med kompisar eller pojkvännen. TV:n orkade jag inte ens räkna med. Jag började fundera på vad som hände på helgerna. Antingen så festade jag och söp mig full, eller så var jag hemma och tittade på TV. Inget vidare liv. Jag reste mig upp och gick och ställde mig vid fönstret. Det var varmt ute, och man hörde fåglarnas kvitter överallt. Fjärilar och humlor flög runt som galningar. Jag öppnade fönstret på vid gavel och andades in den varma luften. Gräset var alldeles grönt och likaså träden. Jag bestämde mig för att gå ut att sola på verandan, så jag bytte om till shorts och ett linne. Jag gick ut i köket och hällde upp ett glas loka och lade i några isbitar. Jag hämtade en bok och gick sen ut och lade mig på verandan. Träet var alldeles varmt. Efter en kvart i solen blev det för varmt. Jag såg mig omkring. Ingen syntes till. Jag drog av mig linnet och lade mig i bara bh. Efter ytterligare tjugo minuter beslutade jag mig för att ta av shortsen också. Jag låg där i bara bh och trosor och njöt av solens värme. Det kändes precis som första veckan på lovet. Jag tänkte tillbaka på den veckan, och Simon. Jag hade inte pratat med honom på evigheter. Men jag hade inget behov av det. Plötsligt blev jag medveten om att jag fortfarande hade Martins brev i handen. Hur jag hade lyckats få med mig det enda hit ut, hade jag ingen aning om. Jag tog upp det och kände genast hur ögonen började svida. Jag vecklade upp det. Jag kunde inte låta bli att läsa det igen.
Alex
Mina sista ord är till dig. Jag vet att du inte älskar mig, och du har all rätt att inte göra det. Det som jag gjorde mot dig var jävligt dåligt gjort. Men jag tror aldrig du förstod hur mycket jag älskar dig.
Det var inte min mening att göra dig gravid, och jag vet att jag tjatade på dig att lita på mig. Men jag vill bara att du ska veta hela historien om oss.
Det började ju som du vet på den där festen. Både du och jag hade antagligen druckit för mycket. Från början såg jag dig bara som ett strul. Kanske ett ligg. Och precis som Matte (den jävla idioten) sa, så lekte jag bara med dig, och ville sen ha en ursäkt att dumpa dig på den andra festen. Men allteftersom vi var med varandra mer och mer, blev du inte bara vilken tjej som helst. Du blev du liksom. Jag ville inte erkänna det, men jag älskade dig mer för varje dag. Men tillsist kunde jag inte säga emot längre. Det var precis efter att Amanda hade slagit dig. Jag kände som om det var mitt fel, och att du var mitt ansvar. Jag kunde bara inte dumpa dig. Men sen lovade jag dig att dra ut… och ja, du vet ju själv hur det blev. Jag visste om det. Men jag ville inte säga något, ifall att du skulle bli arg och ledsen. Jag var helt enkelt för feg. Det var därför jag var ganska frånvarande. Jag skämdes liksom. Men jag var fortfarande inte säker. Så tillsist, när du inte verkade må annorlunda, bestämde jag mig för att rycka upp mig själv och inte vara en sån jävla fegis. Men då hade du tydligen fått reda på det, så då var det du som undvek mig. Efter att i ett helt liv vart eftertraktad bland tjejer, och själv vart den eviga playern, var det första gången jag blev behandlad så. Ärligt talat var jag rädd för att du hade slutat älska mig. Det var därför som jag (dumt nog) var jävligt hotfull mot dig när vi träffades vid Ica. Jag ångrar mig nu. Eftersom det förstörde allt. Men när du berättade om den andra, så brast det som inuti mig, och jag stod inte ut med att du älskade någon annan än mig. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag vill inte att det här ska bli något långt avskedsbrev till världen. Jag vill bara att du inte ska gå och känna dig skyldig till min död. Jag skriver det för att jag älskar dig, och fortfarande kommer göra det, även när jag inte finns mer. Jag hoppas att du aldrig kommer att glömma mig, och att dom här veckorna verkligen betydde något för dig, precis som dom gjorde för dig. Jag vill att du ska få en förklaring till varför jag gjorde som jag gjorde.
Jag gjorde det för att jag inte står ut med att se dig med någon annan. För att jag är feg och jävligt bortskämd på tjejer. Jag orkar inte mer brudar som klänger på mig på grund av mitt utseende. Dom skulle inte göra det om dom visste hur jag var. Men du fick reda på det, och det är därför jag inte står ut längre. Jag var nästan hemlig för mig själv också, och du fick mig att inse hur jävla dum jag faktiskt var. Leka med småtjejer bara för att få ett ligg. Fattar du hur dumt det låter? Jag vill i alla fall bara att du ska veta att jag ångrar allt jag gjorde mot dig, och att du är den enda person jag någonsin kommer att älska.
Vi ses på andra sidan.
Martin Ström
Jag kände något blött rinna nerför kinden, men jag lät det rinna. Dörren öppnades och Per kom ut. Först såg han på mina trosor och min bh. Sen vandrade hans blick upp till mitt svullna ansikte. Han tittade på mig som om jag vore dum i huvet.
- Och du gör? Frågade han. Jag bara stirrade på honom.
- Solar. Sade jag kort och drog på mig linnet.
- I underkläder? Frågade han.
- Ja, det är ganska många som gör det serru. Sade jag och drog på mig shortsen också.
- Jaha, säger du det så. Jo, din mamma och jag skulle vilja prata med dig om en sak. Sade Per och tittade på mig.
- Okej. Sade jag. Mamma kom ut och jag reste på mig.
- Jo, Alexandra. Det är såhär, att jag och Per hade tänkt flytta ihop. Sade mamma och log brett. Jag tittade på dom båda två.
- Seriöst? Frågade jag och höjde på ena ögonbrynet. Per nickade.
- Ja, seriöst så ska vi det. Sade han.
- Hur länge har ni vart tillsammans? Frågade jag skeptiskt.
- Ganska länge… Mumlade mamma. Jag suckade och himlade med ögonen.
- Men det kan väl bli trevligt? Då kan ju vi lära känna varandra bättre. Sade Per utan entusiasm. Jag tittade inte ens på honom.
- Fine. Sade jag och gick in. Jag tryckte brevet hårt mot bröstet. Dom fick göra vad dom ville. Jag brydde mig inte. Jag gick in på mitt rum och funderade på vad jag skulle göra av brevet. Jag ville ha det nära mig så att jag kunde läsa det och ha Martin nära mig, men ingen annan skulle få läsa det. Det var mitt brev. Martin hade skrivit det till mig, för att jag skulle läsa det. Inte någon annan. Det räckte med att poliserna hade läst det. Ingen annan skulle få läsa det. Jag gömde brevet under madrassen i sängen. Någon knackade på dörren.
- Kom in. Sade jag och både mamma och Per steg in.
- Vi skulle vilja prata igenom det här lite då. För Per vill gärna införa lite nya regler. Sade mamma. Jag stirrade på dom.
- Är det här ett skämt eller? Frågade jag och skrattade nervöst. Mamma och Per tittade allvarligt på mig.
- Jag tycker för det första inte att vi ska använda svordomar. Sade Per efter ett litet tag. Jag suckade igen.
- Sedan tycker jag inte att du ska vara ute så mycket nu… Sade Per igen.
- Vad menar du med det? Frågade jag.
- Att du inte får vara ute på kvällarna och så. Ja, vi har ju redan sett hur oansvarigt du har betett dig. Sade han och stirrade ner på min mage. Jag lade en beskyddande hand på magen.
- Det är väl inte din ensak att avgöra om jag har betett mig oansvarigt? Frågade jag. Han såg surt på mig.
- Jo, om jag ska bo här så är det så. Jag menar, jag blir ju som din nya pappa och jag vill ha respekt.
- Du kommer inte att bli min nya pappa. Sade jag. Per mumlade något som jag inte hörde.
- Jag tycker i alla fall att du borde ha utegångsförbud ett tag framöver. Jag menar, du kan ju inte bete dig hursomhelst när det gäller pojkar. Sade Per. Jag stirrade på honom med stora ögon. Vad hade han för rätt att klampa in och bestämma om jag fick gå ut eller inte? Jag tittade på mamma, men hon tittade bara ner i golvet.
- Jo, din mamma och jag har pratat om det här, och hon håller med mig. Sade Per. Jag gav henne en ilsken blick, men hon hade vett nog att inte se på mig. Jag bestämde mig för att försöka vara lugn.
- Okej. Sade jag mellan sammanbitna tänder.
- Ja, och vi får ju se om det blir bättre, men vad jag har förstått på din mamma behöver hon mycket hjälp med din uppfostran. Sade han. Jag tittade på honom och kände hur mycket jag inte tyckte om honom. Jag förstod inte vad mamma såg hos honom. Per och mamma reste sig upp och gick ut ur mitt rum. Mamma såg inte på mig en enda gång.
// Hej, förlåt ännu en gång om jag har vart seg på att skriva men jag lovar att snart så kommer en ny del. Skriver mail om nästa del till alla som kommenterar. kramar <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
sandruskapuska - 30 nov 08 - 17:45- Betyg:  |
Grät vid martins brev <3<3 han kanske inte var ett as trotts allt. o nu finns han inte mert.
Han per e ju skitgubbe. usch
<3 |
| sandruskapuska - 14 jun 08 - 17:41- Betyg: |
Skitgubbe..
Åhh, lipade nästan vid martins brev <33<33 |
| eviigheet - 12 jan 08 - 17:05- Betyg: |
| Jag började stor lipa här :'( |
| bedorah - 17 okt 07 - 16:35 |
| sjukt bra! när jag läste avskedsbrevet började jag stor lipa.en bästa kompis till mig som hette magnus tog livet av siig för en månad sedan på ett ungefär å han skrev ett brev till miig, Älskade verkligen han.de e så jääävla svår för precis innan han tog livet av sig så slog jag til han å han sa att han hatade miig.men i brevet skrev han att han Älskade miig å att han inte alls hatade miig:'( saknar han så jääävla otroligt mkt!!! han var som den store bror jag aldrig fick:'( |
| bedorah - 17 okt 07 - 16:33 |
| sjukt bra! när jag läste avskedsbrevet började jag stor lipa.en bästa kompis till kitt som hette magnus tog livet av siig för en månad sedan på ett ungefär å han skrev ett brev till miig, Älskade verkligen han.de e så jääävla svår för precis innan han tog livet av sig så slog jag til han å han sa att han hagtade miig.men i brevet skrev han att han Älskade miig å att han inte alls hatade miig:'( saknar han så jääävla otroligt mkt!!! han var som den store bror jag aldrig fick:'( |
| niinnii - 8 sep 07 - 10:38 |
| bra som vanligt |
| nanna_limpan - 19 aug 07 - 17:46- Betyg: |
| Jätte bra ! |
| milaan94 - 6 jun 07 - 04:12- Betyg: |
| soom vaaanligt sjukt bra |
| Bichic - 3 jun 07 - 05:41- Betyg: |
| Mega baota bra som vanligt :D:D <3 |
| prickigthallon - 30 maj 07 - 06:09- Betyg: |
| Jättebra! Tack för mailet. Och nu ska här läsas del 25! :);) |
| fanny_94 - 30 maj 07 - 04:12- Betyg: |
| håller me de andra jättebra!! |
| Erica_Juni - 30 maj 07 - 03:00- Betyg: |
| snälla en ny del !! :) |
| emmy---93 - 30 maj 07 - 02:39 |
| älska denna novell!!! |
| jenny_t94 - 30 maj 07 - 02:17- Betyg: |
| ja, vad ska man säga. Nej, finns inte ord så det räcker, men i alla fall..Grymt.....bra asså..;P;P//Puss&Kram |
| ammi_ - 30 maj 07 - 00:05- Betyg: |
| håller med movich och du måste bara skriva mer, mer , mer!! |
| bladet - 29 maj 07 - 23:52- Betyg: |
skkittbraa! men han där per, han kan ju fan inte bara komma
in i hennes liv o bestämma! Kraaaaam <3 |
| movich - 29 maj 07 - 23:32- Betyg: |
| asså den här novellen är helt sjukt bra!! |
| M-424 - 29 maj 07 - 22:32- Betyg: |
Åhhh Maila när nästa del kommer... :) Kommer inte hålla mej snart haha:)
<333 |
| bjiina - 29 maj 07 - 18:08- Betyg: |
| Sååå jävla bra ! MERA :D |
| empalove - 29 maj 07 - 07:11- Betyg: |
| skit bra!!! MER NU!!:D |
