Skulle kunna vara vem som helst... |
Hon sätter nyckeln i låset och vrider om, det klickar till,
nästan ljudlöst, inget man egentligen skulle märka om allt
varit som vanligt, om det hade varit vilken dag som helst
och man precis hade kommit hem från skolan. Men det är ingen
vanligt dag, inte för den här flickan. Det är fredag, en av
de värsta dagarna. När hon trycker ner handtaget,så vet hon
att det är början till ännu en helg fylld av skräck, när hon
väl kommer in i huset och stängt dörren så kommer den dörren
att förbli stängd, ända tills måndag morgon. Det vet hon,men
ändå, hon tar ett djupt andetag och går sakta in i huset,
lukten av sprit slår emot henne när hon stängt dörren, men
hon är van. Hon lyssnar efter honom med hjärtat i halsgropen.
Hon undrar om han hört att hon kommit hem, hon hoppas inte
det. Hon tar av sig skorna och sedan jackan. Smyger så tyst
hon kan in till sitt rum, men halvvägs dit så känner hon
att han tar tag i hennes arm och snurrar runt henne. Han
trycker upp henne mot väggen, håller ett hårt tag om hennes
handleder, så att hon inte ska komma undan. Hon ser rakt in
i hans ögon, och hon ser att han har druckit, mycket.
Först så viskar han något i hennes öra, hon hör inte, hon
vet att det inte är någon idé att försöka höra, han
sluddrar bara. När hon inte svarar så säger han det ännu
högre, sedan skriker han det:
-Hur fan kunde du göra det Maria? Ee jag dum mot dig? Har
jag någonsin gjort dig illa?
Hon skakar sakta på huvudet och mumlar ett svagt nej,
för hon vet att han vägrar erkänna det han gör, och det
skulle bara bli värre om hon sa emot.
Han tittar på henne med de där ögonen som säger att hon
är oduglig och värdelös, sedan med all kraft han har slänger han ner henne
på golvet och hon lyckas med en ansträngning att ta emot sig med händerna.
Hon hinner tänka:
-Det här är bara början, men jag klarar det.
Innan hon vänder sig om mot honom och får ett knytnävsslag
rakt i ansiktet och svimmar.
Hon vaknar efter ett tag på samma ställe som hon svimmat,
hon varken ser eller hör honom, men hennes hjärta bankar hårt
och hon är rädd, även om det inte är första gången, vid det
här laget så har hon tappat räkningen. Hon ställer sig upp
och lyckas ta sig in i sitt rum, hon kollar sig i spegeln
och ser att hon kommer att få en blåtira. Sen när hon låst
dörren, så hör hon att han står utanför, han knackar på.
Maria sneglar på klockan, kvart i tolv, hon vet att han är
skitfull, och hon är faktiskt imponerad att han
fortfarande kan stå upp.
Han bankar otåligt på dörren, samtidigt som han skriker att
hon ska öppna. Han skriker att han ska döda henne om hon
inte öppnar och hon vet att han skulle kunna göra det om
han blev riktigt arg.
Hon vet att hon kan ringa polisen, han har slagit henne och
då kan hon ringa, eller?
Hon vill inte göra det, hon har tänkt tanken varje gång som
han har slagit henne, men hon gör det aldrig, hon vågar inte.
Maria vet att det kommer att bli värre, men hon vet inte hur,
det vet hon aldrig. Det är det som skrämmer henne, att hon aldrig vet.
Hon hör honom säga att han tänker ta bilen och köra en sväng,
och när han kommer tillbaka så ska hon ha kommit ut, annars
slår han in dörren.
Maria tänker ett ögonblick att hon skulle låta honom köra, för
då kanske han kör ihjäl sig, men han kan skada någon och i värsta fall
döda någon, så hon sliter upp dörren till sitt rum och springer efter honom.
Hon hade hört honom stapla ut genom dörren så hon följer efter.
Hon hinner i fatt, han har inte hunnit så långt, hon sliter tag i hans
arm och säger med gråten i halsen:
-Gör det inte, du kommer att ha ihjäl någon!
Hon får ett tyst mumlande till svar:
-Men vafan, det ska väl inte du bry dig om, jag gör vad fan jag vill!
Det är kallt, och det börjar snöa. Han fortsätter att gå mot bilen.
Hon ger sig inte, oavsett hur rädd och skräckslagen hon än är så
tänker hon inte låta honom sätta sig i bilen.
Han är precis ovanför trappan till parkeringen, så hon springer
återigen i kapp honom, hon ställer sig framför honom på trappavsatsen
och nu rinner det tårar nerför hennes kinder, hon vill inte att han gör det.
Hon vet att hon står ganska illa till om han skulle få för sig att knuffa ner henne,
men hon vet att hur mycket han än slår henne, så skulle han aldrig knuffa ner henne
för trappan, för då riskerar hon att dö.
Hon säger till honom i knappt hörbar ton:
-Du kan dricka dig full varje helg, och du kan slå din egen dotter, men om du
sätter dig i bilen så kommer fler människor att råka illa ut, så snälla gör det inte.
Hon är förvånad att han står stilla och lyssnar, men hon tänkte inte på vad hon sa,
förren hon ser vreden i hans ögon, och hon vet att det misstaget kan kosta henne
livet, då hon inser att han kommer att slå till henne, hon hinner inte undan,
och hon blir träffad än en gång i ansiktet, hon faller handlöst bakåt,
och hon slår huvudet i stenplattorna nedanför trappan. Hon dog inte, hon blev inte ens
medvetslös. Hon ser upp på sin pappa som bara vänder sig om och går,
hon tänker att:
-Hur många gånger han än har slagit henne, och hur många gånger
han än har gjort henne illa, så har han aldrig gått utan för dörren, utom nu,
allt som har hänt, har hänt innanför husets fyra väggar, hon undrar vad som
fick honom att gå ut den här gången? innan allt blir svart och hon sakta sluter ögonen...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 7 aug 08 - 10:20- Betyg:  | | Wow.. | | albaniish - 24 dec 05 - 23:44- Betyg: | | bra skrivet, men vfr inte ringa polisen ? :S | | a_sweet_chick - 23 dec 05 - 04:42 | | Den va ju jätte bra skriven! hoppas bara att den itne är sann :S | | tezzo - 19 dec 05 - 00:54- Betyg: | | Den va jätte fin..den gav en rysningar | | malinws - 17 dec 05 - 09:44- Betyg: | | den var inte alls skit dålig den var UNDERBAR... | | asa92 - 17 dec 05 - 05:50- Betyg: | | Den e ju skiiiitbraaaaa!!! | | fridaerika - 17 dec 05 - 03:49- Betyg: | | Var det sant lr ? |
|
|
|
