Självbiografi. kap 4 |
Sommarlovet börjar
Jag kommer aldrig att läka. Det är ett faktum som jag måste lära mig att acceptera. Jag kommer aldrig någonsin sluta sakna allt som gått förlorat genom åren. Mitt sår är öppet och blödande, och någon dag kanske det sluter sig, men ärret kommer aldrig att försvinna. Skuggvampyr säger att det bara är minnen, men både han och jag vet att det bara är en falsk tröst. För livet är byggt av minnen och erfarenheter, byggt av allt man gått igenom. Och jag har en märklig förmåga att förvandla alla vackra minnen till fula.
Det var den tredje dagen på sommarlovet. Jag och Sara bestämde oss för att åka till Engsö och bada, så vi åkte två på en moppe dit. Nu kan jag inte minnas om det var min eller hennes moppe men jag antar att det inte spelar någon roll längre. Vi parkerade moppen bredvid bilarna, tog vår packning och gick ner till stranden. När vi väl var där bredde vi ut en stor, grå filt och tog fram en varsin flaska fylld med sprit. Vi drack den spriten ren, som om den vore vatten. När vi var tillräckligt fulla gick vi ner till vattnet, och jag vet att vi hade riktigt jävla roligt. Kanske för roligt. När vi en stund senare låg och solade på våran filt kom några killar förbi.
"Hej!" sa den snyggaste av dom och log flirtigt.
"Hej, hej." sa vi i kör och blinkade med ögonfransarna, så där som man gör när man är full och tror att man är så sexig. Killen berättade iallafall att han hette... nåja, jag vet inte hur det stavas men han uttalade det iallafall som Majky. Dom andra killarna som han gick med hette Nygren, Kakan och Stefan. Vi tog sällskap med dom, och bestämde oss på ren impuls att simma till andra sidan sjön.
"Ni borde inte vara vid vattnet när ni är fulla." sa Stefan och såg lite irriterad ut, som om vi var småungar som inte visste vad vi höll på med. Det kanske vi var också, vad vet jag.
"Äsch, det är ingen fara!" sa vi glatt och hoppade i vattnet tillsammans med dom andra.
När vi kommit till andra sidan sjön satte vi oss på bryggan för att pusta ut en stund. Sara var skitfull och brydde sig inte om att Majky satt och tafsade på henne. Jag kände mig lite bortkommen, för som vanligt var jag den fulaste tjejen. Men efter en stund började vi gå längst alsfaltvägen, för man kunde gå runt på nåt sätt och komma tillbaka till andra sidan. Jag och Nygren gick i förväg, och full som jag var, kunde jag prata om allt mellan himmel och jord. Själv skröt han om sin styvfarsas bilar, och alla inbrott och stölder han hade gjort. Jag var så dum, så naiv, så jag insåg aldrig allvaret i det han berättade för mig. När vi kom tillbaka till badplatsen drog han hem, då tyckte jag det var synd, men nu är jag ofattbart glad över att han gjorde det. Efter en stund åkte alla hem, alla utom Stefan. När vi fortfarande låg där på filten plutade han lite med läpparna, och jag gav han glatt en puss. Senare berättade han för mig och Sara att han var 18 år.
Jag tvekar fortfarande inför att berätta det här, för jag skäms så otroligt, och det är inte bara min hemlighet. Men jag har ju bestämt mig för att få ur mig all skit, så varsågod att hata mig när ni läst detta.
Jag, Sara och Stefan tog sällskap tillbaka till parkeringen ungefär en halvtimme innan vi skulle åka hem. När Sara stannade för att tända en ciggarett hamnade plötsligt Stefans läppar över mina. Jag kan skylla på att jag var full, men det tänker jag inte göra. Vi stod där och hånglade en stund, och när jag tände min ciggarett efteråt började han hångla med Sara istället. Vi satte oss vid en grillplats vid parkeringen, och han växlade mellan mig och Sara. Efter en stund kände jag hans händer i mina trosor och bh, och jag ryckte till lite. Jag hade aldrig tidigare haft händer där innanför. Men jag visste att om jag sade ifrån skulle jag kanske klassas som en tönt, nu när jag äntligen lyckats stiga lite i status. Så jag lät det bara ske. Men där tog det också stopp, det hände aldrig mer än så, och det är jag glad över. För jag kan knappt leva med det här minnet, tänk då hur jag hade mått idag om vi gått hela vägen, den där kvava eftermiddagen i juni.
När jag säger att jag är en dålig person alltigenom, så menar jag det verkligen. Jag har syndat, och jag är inte stolt över det. Jag mår illa när jag tänker på vad jag har gjort eller varit med om. På vissa sätt förtjänar jag verkligen det rykte jag har fått idag. Men det är inte kul, när folk jag aldrig sett förut vet "allt" om mig. Jag brukar kalla det för småstads-syndromet: När man är ingen vill man bli någon, men när man är någon vill man bli ingen igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Rebecca_Becca - 16 aug 07 - 12:16 | | det är verkligen starkt att du klarar av att berätta. | | Barnet_ - 31 maj 07 - 03:47 | Du skriver helt otroligt!
Och som dom säger tidigare är det starkt av dig att berätta..
Man förstår att det gör ont, att duångrar dig.
Men du måste nog försöka acceptera det..
Ingen tröst jag vet.
<3 | Poet_91 - 30 maj 07 - 02:21- Betyg:  | stum,
man blir tårögd av det du skriver.
du skriver verkligen jätte starkt!
och du är stark som vågar berätta!
keep fighting =)<3 | | Lovely__ - 29 maj 07 - 19:39- Betyg: | Jätte bra skrivet, du skriver verkligen med känsla. Jag tycker det är bra att du skriver av dig allt, att du får det ut dig.. kanske kommer det kännas lättare sen?
Kämpa på, och ta hand om dig.
Säg till då nästa del kommer :) | | poet_karlsson - 29 maj 07 - 17:14- Betyg: | | men varför skulle jag se ner på dig fö att det finns killar som e helt dumma i huvudet?! det e inte ditt fel att du då hadde litte självförtroende och inte kunde säga nej, det e deras fel! dom vet bättre igentligen! men jag kommer alltid stå bakom dig oavset vad, jag har gjort det hitils, och jag kommer att fortsätta göra det! jag älskar dig! puss | | movich - 29 maj 07 - 05:12- Betyg: | | sjukt bra att du vågar berätta, jätte bra värkligen! | | Emely_ - 29 maj 07 - 04:41- Betyg: | Det bildas tårar i ögonen på mig...<3
Du är så stark älsko <3
Verkligen <33
Jag vet inte vad som är hemskast,
att jag inte kunnat va där för dig,
eller att jag står utanför din mur nu idag...
JAG ÄLSKAR DIG <3 | | TrasigFlikka - 29 maj 07 - 02:41 | Jag beundrar dig för att du vågar skriva det här,
för det är sjukt starkt av dig att våga berätta. | | Melizen - 29 maj 07 - 02:38- Betyg: | | Jättebra, starkt och fängslande. Jag tänker definitvt läsa nästa del... | | brokenbrainparts - 29 maj 07 - 02:23- Betyg: | Åh . Vad starkt skrivet. Det är bra att få ut dej allt.
Jag skulle inte kunna hata dej för dina synder. Kanske det skulle vara lite för mycket att tycka så synd om dej,
när du själv säger, och erkänner detta. Starkt och modigt. | | punkiiis - 29 maj 07 - 02:11- Betyg: | Jag tycker det var jätte bra skrivet.
Jag tycker du är snäll.
Jag vet tyvärr inte riktigt vad dit rykte är :(
aja skit bra skrivet |
|
|
|
