Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Della och flickan som inte fanns {del ett}

Della var inte riktigt som de andra barnen i hennes ålder, det visste hon. De andra var alla så stökiga av sig, de lät i princip hela dagarna. Della var mestadels tyst av sig. Hon pratade faktiskt bara med Caitlin. Fast de andra barnen fick aldrig höra när Della och Caitlin pratade. Caitlin var ett år äldre än Della, hon var sju och Della var sex. I sex år hade Della känt Caitlin, och de hade alltid hållit ihop. De var oskiljaktiga bästa vänner. Men de var inte det helt utan problem, det fanns de som försökt få Della att vara kompis med andra barn istället för Caitlin, de sa att hon var för farlig för henne. Farlig, hon? Caitlin var det ända positiva i Dellas liv. Det var bara Caitlin som var snäll mot henne, och det var Caitlin som fanns vid hennes sida när hon behövde någon där. Det var hon som skrämde bort alla monster och som dödade alla spindlar som smugit sig in i Dellas lilla rum. Det var Caitlin som tröstade Della när hennes föräldrar druckit. Det var bara för Caitlin som kunde få allt det hemska att försvinna. Men Caitlin var speciell hon med, det visste Della. Hon kunde vara osynlig, hon kunde välja vilka som skulle se henne.
“Men jag kan bara lita på dig, Della lilla” hade hon sagt en gång. “Det är bara du som känner mig. Du är som min bästa vän och syster på samma gång! Därför är det bara du som får se mig.” Det sista hade hon sagt med ett bländande leende.
Della önskade ofta att hon var som Caitlin. Hon var modig och vacker. Hon hade blonda korkskruvslockar som lätt föll ner över hennes axlar. Hennes ögon var djupt mossgröna och de var vackert mandelformade. Della kunde sjunka in i dem i timmar, bara sitta och titta på det vackra djupet i hennes bästa väns ögon.
Della delade allt med Caitlin och Caitlin allt med Della.

Martina, Dellas 22-åriga mor, var rejält bakfull dendär onsdagen då hon fick samtalet om sin dotter.
“Martina Bergström”, hade hon svarat efter fjärde signalen.
“God dag, detta är Dellas förskolelärare Eva som ringer. Det gäller Della.”
“Ja?”
En liten stunds tystnad.
“Hon verkar inte må bra. Hon säger aldrig något och hon håller sig bort.. ”
“Vad är det du säger? Är hon till besvär?”
“N.. nej. Inte precis, hon håller sig alltid i bakgrunden och så. Det är det som oroar oss.”
“Hm”, muttrade Martina. “Var det något mer du ville?”
“Vi måste kontakta socialen om hon inte anpassar sig mer snart. Hon är verkligen en egendomlig tjej.”
Martina suckade tungt innan hon avslutade samtalet med:
“Jag ska se vad jag kan göra. Att blanda in soc känns lite väl drastiskt. ”

Della och Caitlin satt bakom en hög kuddar i den så kallade kuddhörnan i lekrummet. De andra barnen lekte McDonalds lite längre bort. Någon gjorde de pip-ljud som är så identiska med den berömda hamburgarresturangen, och några agerade stressade kunder som stod på kö. Men Della var så djupt inne i en av sina fantasivärldar med Caitlin att hon inte längre märkte de andra barnens stoj. De var inne i världen av regnbågar och skatter, prinsar och prinsessor, förtrollningar och magi. Sagornas värld. I flera timmar satt de där, tills förskoleläraren Marie kom för att hämta Della till mellanmålet. Marie hann stå där bakom Della och betrakta henne där hon satt på golvet, gömd bakom en hög med kuddar. Hon pratade tyst med sig själv. Eller var det sig själv hon pratade med?
“Jag har kommit för att rädda dig prinsessan Rosa” sa hon rakt ut i luften.
Lite försiktigt sa Marie då:
“Och jag har kommit för att hämta dig, prinsessan Della.”
Della hade verkat så glad där i sin lek att Marie egentligen inte velat störa henne.
Della ryckte till när hon hörde Marie. Hur länge hade Marie varit där?
Marie räckte fram handen mot Della.
“Dags för mellanmål.”
Della följde efter Marie, men hon tog inte hennes hand.
“Jag är ingen prinsessa”, viskade hon.
“Sa du något?” undrade Marie.
Della skakade på huvudet.
Hon åt mellanmålet trots att det gav henne kväljningar. Hon tänkte att hon ändå inte skulle få någon mat hemma, så då var det lika bra att äta på förskolan.


[KOMMENTERA! bra & dåligt. ska jag fortsätta?]
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
fruxogirl - 28 maj 07 - 05:13- Betyg:
Skitbra (som sagt;)!! <3<3<3
ellan_7 - 28 maj 07 - 04:34- Betyg:
fortsätt! bra!
_sorry_ - 28 maj 07 - 03:46
Jag vill ha en fortsättning,
den är bra.

Skriven av
tidda
28 maj 07 - 03:34
(Har blivit läst 67 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord