Att inte synas |
Att växa upp iett hem där det förekommer missbruk
är som att växa upp i en värld utan syre, och vatten
man kvävs nästan till döds sakta men säkert försvinner man bort.
ingen ser eller hör än man finns men blir inte
bekräftad. känns som att varje dag är som ett år.
man vill springa därifrån och aldrig mer
komma tebax, men man vågar inte för det är allt
man vet, allt man känner till det är den ända
trygghet man har.så man stannar kvar.
man gråter när man ska sova man ligger vaken på
natten för att höra om det händer nåt
som gör att man måste rädda sitt liv.fast man
egentligen bara vill dö.
man lyckas somna när tröttheten tar över
man försvinner bort från ångesten ett tag man
vaknar dagen efter av ljudet från en flaska som går i tusen bitar,
äh det var bara mamma som ramlade.ytterligare en dag
till instängd bland fylla, skriken, spyorna,skiten
instängd bland ångesten som inte tar slut
man ser sina föräldrar göra sig själv illa
det är inte dom, jag känner inte dom
men ändå så e det dom.spriten gör att dom
blir personlighetsförändrade ibland
elaka,arga ibland gråter dom.
i allt detta finns det en liten tjej som inte förstår
som inte vet en liten tjej som inte vågar
göra sin röst hörd, för då blir hon bara
tillsagd att vara tyst.tillslut säger hon inget
för hon har lärt sig att hon bara blir
tillsagd.ensam sitter hon på sitt rum och känner sig
ensam, vilsen arg och livsglädjen har nog dött.
hon kan inget annat än drömma sig bort, bort
från livet till en fantasivärld där
allt är bra.dag ut och dag in lever hon i sin
fantasivärld.där mår hon bra där vill hon alltid va
men så vaknar hon upp av att morsan skriker och gapar.medans
farsan sitter och rapar.
vem i helvete ser denna lilla flicka???
som mår så dåligt....
detta va en liten bild av min barndom....
tack gode gud att jag kom därifrån.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Kulledjur - 17 dec 05 - 02:19- Betyg:  | Så bra att du kom därifrån! Känner igen mig...
Själv är jag uppvuxen med alkoholism.
Mamma drack och pappa orkade inte med mammas drickande så han
tog nån öl då och då och höll på att jobba ihjäl sig.
Man visste som sagt ingenting annat, det var ens trygghet..
Söp själv när jag började komma över tioårsgränsen, höll på
att själv dricka ihjäl mig men hamnade på sjukan och fick ligga på
intensivvårdsavdelningen och det var efter det jag började
tänka, började förstå att det jag gjorde fakiskt var fel.
Nu har jag varit nykter i ett år... visst, det har blivit
lite helgsupa med det är ju vad de flesta gör i min ålder.
Ställde krav på morsan och nu är hon nykter för det mesta,
blir lite på helgerna bara. | | marre - 10 jun 05 - 04:44- Betyg: | Glad för din skull att du kom därifrån.
Lyckoönskningar till framtiden,gumman!!
Lev livet så som du vill leva så kommer allt bli bra... |
|
|
|
