' jag undrar |
Vill tillbaks till den stunden då vi två hade allt,
naturen som omslöt oss och vattnet på vår hud, så kallt.
Kunde jag stanna tiden hade jag stannat den just där,
precis när solen värmde stigen och när du verkligen var här.
I tankarna gick vi aldrig tillbaka,
vi som ej sov behövde heller aldrig vakna.
Den stunden hade inget slut.
Ses vi sen igen, när hjärtat längtar, när känslorna vill ut?
Förvirrade men liksom förutbestämt dras vi till varann igen
och jag undrar om någonsin våra hjärtan hittar vägen hem.
|
|
|
|
