Valeria och Lucina (Del 7) |
Lucinas begravning var det värsta hon varit med om.
Samtidigt det vackraste.
Hon hade en vit kista som pryddes av röda, vita och svarta rosor.
Lucinas egna rosor.
Valeria satt längst fram.
För första gången i sitt liv var hon helt svartklädd.
Och till sin förvåning trivdes hon väldigt bra i svart.
Det var hennes färg, helt enkelt.
Prästen predikade om hur omtyckt Lucina var och hur duktig hon var i skolan.
Sedan spelade de upp några av Lucinas favoritlåtar.
"The beautiful people - Marilyn Manson", "Missing - Evanescence", "Somewhere - Within Temptaion","Final Destination - Nine Inch Nails".
-" Det ni har fått höra nu är Djävulens verk. Det var hans musik som gjorde att Lucina mådde dåligt", sa prästen.
-" SOM FAN HELLER!", skrek Valeria mot prästjävlen. " Hon mådde dåligt för att världen är så jävla sjuk, och en sak ska du veta gubbjävel, hon mådde inte dåligt av den musiken, den fick henne att orka leva. Det var "den onda" musiken som gav henne en mening. Ni såg inte ens att hon mådde dåligt. Ni levde bara ert jävla glada liv!"
Valeria kände att hennes mamma drog i hennes arm och tog ut henne från kyrkan. Hon hörde Lucinas mamma som grät.
Valeria tyckte att hon hörde ett skratt.
Lucinas skratt.
Vindarna viskade "bra gjort".
Löv låste upp och fastnade i hennes hår.
Hon kunde känna Lucina.
Hon fanns där, i luften, i träden, i stenen, i vattnet och överallt.
Lucina hade inte lämnat dem.
Inte psykiskt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | TrasigDokka - 26 maj 07 - 20:28- Betyg:  | | Jätte bra! | | jullan95 - 26 maj 07 - 18:53 | | jätte bra!! ^^ | | SHADOW_93 - 26 maj 07 - 04:26- Betyg: | F*n vad bra du skriver
Ta hand om dig **) | | TrasigFlikka - 26 maj 07 - 04:22- Betyg: | Allt du skriver får mig att rysa.
Så mycket känsla
<3 |
|
|
|
