Valeria och Lucina (Del 2) |
På sin förra skola hade Valeria en vän som hette Lucina.
Hon var svartklädd, svartsminkad, lyssnade på mörk musik och var alltid glad.
Valeria vågade inte vara som Lucina, men ville inget hellre än att bli denna glada och coola tjej.
Valeria var vanlig och tråkig.
Lucina sa alltid;" Du vill inte bli som jag. Tro mig."
Vem ville inte vara Lucina? Smal, vacker, smart, glad, snäll.
Om än lite annorlunda.
Hon var aldrig med på gymnastiken, hade alltid långärmat eller nitarmband.
Det var aldrig någon som såg tomheten i hennes ögon, smärtan i hennes hjärta, såren på hennes armar.
Alla valde att inte se.
Valeria också, för hon trodde inte att Lucina ville att hon skulle se.
"Vi borde bli blodssystrar du och jag", sa Lucina en gång.
Valeria nickade fastän hon inte riktigt förstod.
-"Kolla min arm", sa Lucina.
Den var täckt av färska sår och gamla ärr.
-"Varför gör du så..?" frågade Valeria.
-"För att världen är så sjuk och att göra såhär är enda sättet för mig att överleva", svarade Lucina.
Valeria såg på henne. Hur kunde någon medvetet vilja skada sig själv?
Inte förrän allt var försent insåg Valeria.
Lucina hade visat upp sin största hemlighet för sin bästa vän.
Lucina ville ha hjälp, orkade inte med skiten längre.
Men Valeria förstod inte.
Inte förrän det var försent.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | TrasigDokka - 25 maj 07 - 23:39- Betyg:  | | JÄTTE BRA! | | jullan95 - 25 maj 07 - 21:10- Betyg: | | Jätte bra! ^^ |
|
|
|
