Twinsy winsy del 1 |
Gabriella och Becky satt längst bak i limosinen, och lyssna på skyhög musik, och mina glatt till teven som satt på, fast göra om en spesiel låt var normalt med.
- Its hard to belive, that couldn’t se ropa Becky.
- That you was, only right beside me. Sa Gabriella
- I throght I was alone we no one to hold. Skrek Becky
- But you was only right beside me! Skratta Becky
- Those feelings I feeling for my Twinsy. sa Gabriella.
- Is not so strong. Ropa Becky
- But I never had some one, that nose me like you do! Sa Becky
- The way you do.sa Becky
- I never had some one that make me fell true, and it’s you.sa Gabriella
- So lonely before, I finally find. sa Gabriella
- What I was looking for… Gabriella…,,
Dom log och stängde av tv:n. Dom kolla ut urvardera fönstret ett tag. Och allt var tyst.
- Haha vi borde vara med i en sång tävling! Skrattade Becky och tog bort en liten skalbagge som hadde fikat på bullarna.
- Ööh! No way!
- Yes way, skrattade Becky och kunde inte låta bli att le. Hur som hälst visste dom båda att sång eller dans inte passa dom, men i deras föräldrar jaa! Annars skulle dom inte vara i en blod röd Limosin, och vara på väg till ett av dom vackraste husen i Hollywood just nu.
- Är jag knäpp? Frågade Gabriella.
- Jaa Gabby sa Becky lungt och kolla på sin syrras vackra ljug gröna ögon som sken i solen.
- För att, om du inte var knäpp skulle vi två inte vara tvillingar, för jag är knäpp eller hur? Sa Becky, och nu var det Gabriellas tur att kolla in på sin syrras vackra ljus gröna ögon. Hon nicka lite och log.
- Du är bara för bra! Sa hon och luta sig mot närmaste kudde.
- Jag tycker folk är för konstiga, jag menar dom anser oss, eller våra föräldrar då som nåra himmla snobbar som försöker vara nåt , jag menar Mamma har ju jobbat och fått pengar för den har limosinen, inte sant, fast mamma får mer en alla andra, och pappa måste gå iväg gämt och ständigt på alla konsärer och när han träffar oss så vill han ha ett stort vackert hus, för visa oss den kärlek, och att han hatar papparazzis sa Becky och hennes rosa kind blev mjuk av solen.
- Jag vet sa Gabriella och sucka.
- Jag hatar Papparazzis, dom bara tar kort på en, och sedan sälja det till nån tinning, fan för dom, sa Gabriella.
- Jaja, nu får vi ta och sammla oss så vi kan klara oss dom sista två veckorna bra i skolan, vi är ju trots allt 13år bara sa Becky.
- Ja jag vet, det vi snackar om nu är inte våran grej sa Gabriella. Dom kolla på varann och börja gap skratta.
- Du har rätt vi är knäppa! Sa Gabriella..
|
|
|
|
