tunneln till och från friheten... |
jag blundade
gick rakt fram
jag gick
och gick
trodde jag aldrig skulle komma fram
många störde mig på vägen
det var som att dom inte ville,
inte ville att jag skulle komma fram.
jag tänkte ska jag gå förbi och ignorera dom,
eller ska jag vända mig om och se vilka det är,
eller ska jag bara prata med dom endå
jag sa
-hej
en utav dom svarade lite surt
-vem är du och vad gör du här?
-jag vet inte, jag bara blundade och gick, sa jag säkert men bestämt
-jaha, sa dom och försvann
jag var aldrig rädd, för det var någon som skyddade mig,
men jag visste inte vem.
sen kom jag till en dörr, en gyllene dörr
jag öppnade och där inne fanns det alla världens blommor och träd,
det fanns bäckar som porlade förbi.det var paradiset.
det fanns en dörrkil bredvid mig, jag satte den i dörren och kollade mig omkring,
till vänster om mig fanns det en guldklocka med ett snöre av guld, jag plingade i den,
och ett två tre, så var allting borta, men endå där, men det vart tyst.
jag såg helt plötsligt människor, döda människor, dom var andar.
en började prata med mig, det var min farmor, jag hade aldrig träffat henne,
men jag hade sett bilder på henne.
jag förstog inte vad hon sa, det var som att hon pratade alla språk på samma gång.
och ju mer jag lyssnade, ju mindre förstod jag vad hon sa.
men sen orkade jag inte lyssna längre och då hörde jag vad hon sa.
det var rent underbart, jag hade en känsla jag aldrig kännt förut.
sen gick jag ut och stängde dörren och gick den långa tunneln ut,
tunneln till och från friheten...
|
| Kommentarer | | MadeByMistake - 22 feb 08 - 02:01 | jag vet inte vad vem du menar och vad du menar med denna (förstå mig rätt)
men den var rikigt bra skriven :) |
|
|
|
