förlorad vänskap del tre |
Ni som läst dom två första delarna vet att det här kanske inte direkt är en novell, det handlar om mig själv & mina två bästa vänner som fick flytta här ifrån. Tänker bara tala om lite hur det blivit
Ni flyttade i Januari, den 18:de och tjugoandra. Det har alltså gått fyra måndare sen ni flyttade. Det som har vart lättast var nog maria, för redan efter en vecka så fick vi ringa. Nu får vi ringa tre dagar i veckan och du kommer hem varannan helg. Men för varje gång du kommer hem så blir det bara svårare & svårare att träffa dig. Första gången satt jag och Elin och väntade på din soffa en halvtimma innan du skulle komma. Andra gången kom vi precis i tid. Tredje gången sket jag i att komma eftersom jag tyckte det var så tungt att säga hejdå hela tiden. du tog åt dig, det vet jag. Eftersom att det säkert var tio gånger jobbigare för dig som var tvungen att säga hejdå till ALLA dina vänner gång på gång + din familj. Men kalla mig feg om ni vill. Men jag var rädd, så jävla rädd för den person jag såg att du började bli. Du har förändrats så enormt mycket. Du säger att du inte känner igen oss, men vi är kvar på samma ställe, i samma stad i samma lögner som när du åkte. Men du, du fick en chans att försändras. Du fick en chans att klara upp dit liv & det gör du Jag är så enormt Tacksam för att du fick den chansen och tog den. att du verkligen gör något åt dina problem. men du börjar skrämma mig, jag känner inte igen dig. Den maria jag en gång kände finns det inte ett spår kvar av längre. Det är som hela din själ har bytts ut. kroppen är densamma men insidan. Jag förstår inte vad som hänt med dig. En människa jag trodde jag kände så bra har visat sig vara en helt annan. & vet du, även om du kanske förändrats till nått dom andra kallar bättre, så måste jag säga att jag saknar den gamla Maria. Den som alltid fanns där den som alltid tog sig tid. Den som inte brydde sig om skit saker. Det låter kanske egoistiskt men då får det göra det, jag kan ju inte råför vad jag känner. När du kommer hem är det ingen som vet. Dom lovade oss när du åkte att det skulle ta högst tre månader. Nu blir du kvar tills tidigast Augusti. men som jag lovade innan du åkte, att om jag fortfarande duger så står jag här. beredd för att göra allt jag kan för dig. Vem du än är..
& patrik. Din har jag träffats samanlagt två gånger. & det känns. det känns riktigt hårt, för du stod mig närmare än vad maria gjorde. Visst ska man inte jämnföra. Men jag har typ pratat med dig i telefon nån enstaka gång. & två timmar på fyra månader är INGENTING. jag var van vid att kunna träffa dig vilken tid som helst på dynget. Nu är du flertals mil härifrån och jag kan inte göra ett dugg åt det. Jag känner mig så hjälplös jag vill bara komma & hämta hem dig. Men det känns tryggt att dom gånger jag träffat dig har allt vart som förut. du är min älskade gamla Patrik. Bara lite lugnare. & du vet, du vet att jag älskar dig av hela mitt hjärta. för du vet att jag offrar livet för att du ska få må bra. Du är en viktig del av mig som jag aldrig släpper taget från & det tänker jag inte göra förens den dagen du ber mig om det. Livet är svårt utan dig, utan er. Men jag kämpar vidare, även om folk inte ser så finns det dagar jag är så totalt nerdeppad av det här. Det är inte lätt att förlora två viktiga livsdelar på så kort tid. & det tar tid att bearbeta sorgen. Men för er skull är jag stark. ni betyder Allt..
|
|
|
|
