Anton tog mig i handen och ledde in mig i sitt vardagsrum där det satt en man och läste en tidning. Han tittade upp när han hörde att vi kom. Han hade kort, välkammat hår, som hade samma bruna färg som Antons. Han bar ett par läsglasögon och såg glad ut.
- Hej, pappa. Det här är Alexandra. Sade Anton. Jag gick fram och skakade hand med mannen, som presenterade sig som Bernard. Jag sade mitt namn, och gick sedan och ställde mig bredvid Anton igen. Han pratade lite med sin pappa och ledde mig sedan upp för trappan. Vi gick in i ett rum som såg ut att vara hans.
- Det här är mitt rum, då. Sade Anton och stängde dörren. Jag såg mig om. Det var ett ljust rum. Det fanns en säng, en soffa, några bokhyllor och en TV. Det var mysigt. Jag blev förvånad när jag insåg att han bara hade en enda fotbollsaffisch i rummet. Jag gick fram till honom.
- Jag som trodde att du hade tapetserat rummet med fotbollsspelare… Sade jag och log. Han log också.
- Nog för att jag spelar fotboll, men så galen är jag väl inte? Sade han och låtsades vara osäker. Jag ryckte på axlarna.
- Fråga inte mig, jag har bara känt dig i en dag. Sade jag.
- Men du har gått i samma årskurs som jag i fyra år. Något måste du ha vetat om mig. Sade Anton.
- Ja, okej då. Att du var en riktig fotbollsnörd. Sade jag och log. Han skrattade och satte sig i soffan. Jag satte mig bredvid honom och genast var hans arm om mig. Jag strök med handen längs med armen och Anton strök mig på kinden. Han lekte med en hårlock.
- Jag tycker om ditt blonda hår… Sade han. Jag kände hur jag rodnade. Jag svarade inte, istället lutade jag mig framåt och kysste honom. Vi låg i soffan och kysstes ända tills dörren flög upp.
- Anton, har du sett min ”Red Hot Chili Peppers” tröja? Gastade tjejen som kom inrusande genom dörren. Hon stannade när hon fick se oss. Jag drog mig bort och slätade till håret.
- Nej, det har jag inte. Du får hålla reda på dina saker själv! Sade Anton och verkade ytterst irriterad.
- Men chilla lite va. Jag fråga ju bara. Ta det lugnt lille bror. Sade tjejen.
- Men stick då, Anna! Sade Anton. Anna höll upp båda händerna i luften och gick baklänges ut ur rummet.
- Ta det lugnt med honom där, som du märker är hans humör inte det bästa. Sade Antons stora syster Anna och blinkade med ena ögat åt mig. Jag kunde inte göra annat än att le åt henne. Hon backade ut och stängde dörren. Anton tittade på mig.
- Det var min stora syrra. Sade han.
- Jo, jag förstod det. Sade jag och kunde inte sluta le.
- Vad ler du åt då? Sade Anton och skrattade.
- Ingenting. Sade jag, men flinade som aldrig förr.
- Så du tycker det är kul? Då ska du få se på roligt! Sade Anton och kastade sig över mig. Han började kittla mig överallt. Jag skrattade så jag höll på att kikna. Jag försökte slå bort hans händer men skrattade så mycket att jag inte lyckades träffa.
- Nej, nej!!! Tjöt jag mellan andrummen. Anton skrattade också. Han kittlade mig en stund, sedan orkade han inte mer. Jag tog ett djupt andetag.
- Trött? Frågade Anton.
- Nej, inte så farligt. Sade jag. Anton log igen och tog min hand i sin. Jag kramade hans hand lätt. Plötsligt slog det mig att jag aldrig hade suttit såhär och pratat med Martin. Jag hade aldrig suttit ned med honom och bara gjort ingenting. I alla fall inte på det här sättet. Precis som innan, stack det till i hjärtat när jag tänkte på honom. Utan förvarning kom tårarna.
- Förlåt. Sade jag och reste mig upp. Jag gick och ställde mig vid fönstret. Anton gick fram till mig.
- Men du, vad är det? Frågade Anton. Jag sade inget utan skakade bara på huvudet.
- Du kan berätta för mig. Sade Anton och lade en hand på min axel. Just då kände jag mig bara väldigt tacksam mot honom.
- Igår, fick jag reda på att Martin var död. Fick jag ur mig tillsist. Anton stirrade på mig.
- Va? Martin, ditt ex? Sade Anton. Jag nickade och strök bort några tårar från kinden.
- Han hade tagit en överdos. Och det var mitt fel. Sade jag.
- Nej, det var det inte. Varför skulle det vara det? Sade Anton.
- För att jag sade till honom att jag inte älskade honom. Jag trodde bara att han var full, men det var han inte. Sade jag och såg ner i golvet. Anton tog tag i mig och drog mig intill sig. Jag grät mot hans bröst och han försäkrade mig om att det inte var mitt fel.
- Förlåt, du ville säkert inte prata om det här. Inte nu, när vi just har träffats. Mumlade jag.
- Känner du att du behöver prata om det, så pratar vi om det. Sade Anton. Jag drog en djup suck av lättnad.
- Tack. Sade jag och kramade honom.
- Jag skulle inte kunna få ett glas vatten? Frågade jag sedan.
- Visst. Sade Anton. Vi gick ner till nedervåningen. Nu hade tydligen Antons mamma kommit hem för i köket stod en glad kvinna och sjöng.
- Hej. Sade Anton när vi kom in i köket. Kvinnan vände sig om. Hon hade långt hår som var uppsatt i en stram hästsvans. Håret var både permanentat och färgat, det kunde man se på långt håll. Det var nästan gult. Hon hade alldeles för mycket smink på sig för att vara så gammal, hon såg väl ut att vara runt fyrtiosju. Det var något med henne som gjorde mig illa till mods.
- Hej. Och du är…? Sade hon och tittade frågande på mig. Jag sträckte fram handen och hoppades innerligt att det inte syntes alldeles för mycket att jag hade gråtit.
- Alexandra. Sade jag. Antons mamma tvekade ett ögonblick men tog sedan min hand.
- Charlotte. Sade hon kort. Hennes hand var svettig och kall. Jag drog till mig min egen hand så fort Charlotte hade släppt mig.
- Vi skulle bara hämta ett glas vatten. Sade Anton och gjorde en ansats att ta fram ett glas.
- Nej, nej. Tänk inte på det du. Sätt er ni så fixar jag det. Sade Charlotte. Anton ryckte på axlarna och vi satte oss ned vid matbordet.
Antons hand letade efter min under bordet. Hans fingertoppar nuddade min handrygg. Jag tog hans hand och log svagt mot honom. Charlotte ställde bryskt ner vattenglaset framför mig. Och gick sedan iväg igen. Jag fick genast en känsla av att hon inte tyckte om mig, även om jag inte visste varför. Jag drack en klunk av vattnet. Det var ljummet. Jag hade helst velat ha kallt vatten, men ville inte verka oartig så jag tog genast en ny klunk av vattnet. Antons fingrar smekte min hand under bordet. Liam kom inrusande med hunden tätt efter.
- Kom då pojken! Sade Liam och klappade med händerna i luften. Den stora schäfern hoppade upp. Jag log.
- Hur gammal är han? Frågade jag Liam.
- Tre. Sade Liam och klappade hunden på magen.
- Vad heter han? Frågade jag.
- Han heter Zack. Vill du hälsa? Frågade Liam. Jag nickade. Liam släppte Zack som nyfiket rusade fram till mig. Jag lät honom nosa på min hand och klappade honom sedan på huvudet och kliade honom bakom öronen.
- Han är väldigt fin. Sade jag till Anton.
- Mm… Han är utbildad Polishund. Sade Anton.
- Jaha… Varför har ni honom då? Frågade jag förvånat.
- Pappa jobbar som polis. Sade Liam stolt.
- Jaha. Okej. Sade jag lite tafatt.
- Ja, och Zack brukar hjälpa honom i jobbet ibland. Sade Liam.
- Hur gammal är du då Liam? Frågade jag.
- Jag är elva. Sade Liam.
- Jaha, börjar du högstadiet i höst eller? Frågade jag.
- Nej, Femman. Jag fyllde i maj. Sade Liam.
- Okej. Sade jag och drack upp det sista av vattnet.
- Gör du oss sällskap till middagen, Alexandra? Frågade Charlotte bortifrån spisen. Jag kollade på klockan och såg att den redan var tio över fem.
- Nej, jag måste nog äta hemma. Sade jag. Charlotte snörpte på munnen.
- Okej, så synd. Sade Charlotte men lät inte särskilt övertygande. Anton släppte min hand under bordet och reste sig.
- Kom, vi går upp. Sade han och tog tag om mina axlar. Han ledde mig framför sig och t ur köket.
- Vi äter runt klockan sex. Sade hans mamma. Anton svarade inte utan ledde mig bara uppför trappan. När vi båda kommit upp för trappan stannade han.
- Förlåt för mamma, hon är lite speciell. Sade han. ”Lite speciell” var kanske inte det sättet jag skulle beskriva henne på, tänkte jag för mig själv. Jag log mot honom.
- Nej då. Hon verkar trevlig. Ljög jag och tog hans händer. Jag lutade mig fram och tryckte läpparna mot hans. Jag ryste när tungorna möttes igen. En annan dörr än den till Antons rum öppnades och Anna kom ut.
- Åh, men gud Anton! Gör det där någon annan stans! Sade hon och trängde sig förbi oss. Vi slutade en stund och släppte förbi henne. Jag skrattade lite och Anton med. Sedan låtsades vi som om inget hade hänt och fortsatte. Vi gick in på Antons rum och satte oss ned och pratade om allt möjligt. När klockan var sex ropade Christine att han skulle äta. Han följde mig till dörren. Jag satte på mig skorna och vi gick ut.
- Ja, hejdå då. Sade jag lite blygt.
- Hejdå. Vi kan väl höras? Frågade Anton. Jag nickade.
- Jag skickar ett sms ikväll. Sade jag.
- Okej, men då hörs vi. Sade Anton och jag nickade ännu en gång. Jag ställde mig på tå och gav honom en kyss. Sedan gick jag ut på gatan. Jag vände mig om och vinkade till honom. Jag stannade en liten bit utanför tills han hade gått in. Jag kastade en snabb blick mot köksfönstret och såg Charlotte stå och titta på mig. Jag fick en obehaglig känsla men skakade av mig den och skyndade mig hemåt istället.
// Fortfarande skickar jag ett mail till alla som skriver en kommentar. Förlåt om det blev lite segt, men jag är så trött att jag inte kom på något bättre. Hoppas nästa del blir bättre. så länge får ni stå ut med det här! :)Kramar <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
sandruskapuska - 30 nov 08 - 07:46- Betyg:  |
| vill veta vf hon inte gillar henne. Mamman asså<3 |
| sandruskapuska - 14 jun 08 - 17:24- Betyg: |
| =O 3<<3<3<<3 |
| niinnii - 8 sep 07 - 10:28 |
| Riktigt braa |
| jenny_t94 - 28 maj 07 - 01:29- Betyg: |
| fattar inte vad du svammlar om med segt??? Huuur bra som helst=) |
| prickigthallon - 27 maj 07 - 18:54- Betyg: |
Jättebra, denna delen hade jag också missat :$ Men nu ska jag bara ha reda på vem Amanda e.. :S:S
Kramar Annie |
| Mp3 - 24 maj 07 - 07:31- Betyg: |
| jättte jätte bra! Kandu maila till mig när nästa del kommer? :)<33 |
| movich - 23 maj 07 - 06:05- Betyg: |
| jätte bra!! :D |
| graven06 - 23 maj 07 - 06:01- Betyg: |
| ja du måste skicka mail . den är bara såå bra =) <33 |
| ellan_7 - 23 maj 07 - 04:53- Betyg: |
| den är jätte bra juh:D |
| chulia - 23 maj 07 - 01:51 |
Oj förlåt förlåt. här har ni förklaringar på dom små felen.
1. Hon trodde att han skulle fylla tolv, och då börjar man ju sexan och då så börjar man i högstadiet. (iallafall här där jag bor men de e nog lite olika)
2. Förlåt, måste tänkt på annat. Jag tror det var för att jag valde mellan namnen Charlotte och Christine och så tänkte jag väl på något annat och bara skrev något. Jag lovar att ändra det med en gång!
Tack för att du sa det! =D
kramar <3 |
| M-424 - 23 maj 07 - 01:40- Betyg: |
Baaaara braaaaaaaa:) elr neej bäätttre o bääst:D
Maila när nästa kommish:) (a)
<333 |
| empalove - 23 maj 07 - 01:34- Betyg: |
| skit bra!! MER NU!!:D |
| Bichic - 23 maj 07 - 01:17- Betyg: |
Jättebra som vanligt :D verkligen skitbra <3
Bara två übersmå saker...hur kan han börja högstadiet när
han är elva ? Och mamman heter först charlotte och sen
christine..:) men annars JÄTTE MEGA SUPER BRA !! <3 |
| carmen - 23 maj 07 - 01:14- Betyg: |
| Jätte bra :) skicka gärna när nästa del kommer :D kram <3 |
| emmy---93 - 23 maj 07 - 00:39- Betyg: |
Inte segt alls. F;RFATTARE .)
Du m[[ste skicka ett mejl om n'sta del kommr..,
jAG blirt helt inne i sj'lva novellen
drf e det bra att du skriver l[ngt och tydligt
Du e JATTEDUUKTIG juu, sluta inte skriva !! emie |
| ammi_ - 23 maj 07 - 00:20- Betyg: |
| jättebra! det är inte ett dugg segt |
| fanny_94 - 22 maj 07 - 23:26- Betyg: |
| det är inte segt, det är jättebra!<3 Kramar |
| LillaSabiina - 22 maj 07 - 22:52- Betyg: |
SKit braaaaaaa XD Vi hade också en hund som hete Zack ,
men avlivde han för nån vecka sen :( |
| Emma_Mattias - 22 maj 07 - 22:16- Betyg: |
skit bra ! längtar redan till nästa del kommer ut =D
går in bara för att läsa den (A) fortsätt :O puss <3 |
