Alla andra + Jag... (Del 3) |
Jag vaknade av att väckarklockan ringde.. klockan var 8. Jag skulle nog hinna. Eller, kanske. Jag steg upp ur sängen och gick ut i köket, där åt jag två mackor med ost och ett glas oboy. Sen sminkade jag mej, bortsade tänderna och gick tillbaka till mitt rum.. Vad skulle jag ha på mej idag? Äh, vem bryr sej? Jag bestämde mej för att ta mina mörkblå jeans med lila sömmar och en blå T-shirt. Den var så stor och U-ringad, så jag tog ett vitt linne under. Neej! Klockan var fem i halv.. jag borde nog ringa mamma, fast hon skulle bli så sur.. men skitsamma, jag måste stå på mej i hennes närhet.
-Heej, mamma. Kan du skjussa mej? Snälla, jag vaknade typ sent. sa jag.
-Lisa, jag kommer få sparken om jag skjussar dig varje dag!! Sluta nu!!, sa hon som vanligt.
-HAA! Varje dag?!? Hahaha..vilket skämt..., sa jag retsamt.. Jag gjorde de, jag var äntligen mej själv, jag sa emot henne!
-Lisa, snälla...jag.., sa hon
-Nehe, jag skolkar väll då. De är väll de du vill? Joo du, mamma, jag kommer bli precis som dej! En jävla hora med städjobb, vad annars? Om inte du skjussar mej? Du kan ju säkert pussa chefen så får du tio minuter rast, sa jag, jag är så jävla stolt. Men jag skulle aldrig våga säga de om de inte var över telefon, men de var en annan sak.
-Jag är där om 3 minuter! sa hon kort och slängde på luren.
Ha? Desperat eller vad? Stora bestämda mamma visste inte vad hon skulle göra med mej.
Precis som hon sa var hon där strax därefter. Efter skjussen sa jag -'Taack mamma!' med världens smile.
Hon var asförbannad över vad jag hade sagt så hon gasade iväg, jävligt fort.. hoppas ingen såg. Men de gjorde visst någon..
-Häftig morsa. Är hon arg eller nått? sa Johan.
Jag ignonirerade honom, och jag kunde inte fatta hur jag hade tyckt att han var snygg. Han kanske är lite snygg, men vadå? De är typ halva skolan... Inget speciellt med de.
-Ge dig! Tror du att jag bara.. typ ljuger?! Du fattar ju inte. Jag tycker du är snygg, och allt de där. Varför tror du jag skulle orka skojja? Du vet inte hur jobbigt de är att springa efter någon som man gillar och inte få något tillbaks? sa han..han verkade ganska ärlig , och de var han säkert.. inte.
-Men sluta då! Du behöver inte jaga mej, för inget kommer någonsin att hända! skrek jag och gick därifrån. Jag ville bara gråta, mitt liv är ingenting. De är bara skit.
Den dagen var jag med på alla lektioner. Våran lärare kom och berömde mej. Men orka bry... vafan är skola bra för? Antingen är man utmobbad eller överpopulär, är man nånting därimellan har man lyckas. Då är de bra. Jag är ingenting, jag visst inte ens vem min pappa var? Min mormor, morfar? Alla släktingar är liksom borta. Ingen gillar mej....
Jag skulle in till H&M och hämta ett linne, jag hade lagt undan de. De var ett svart linne med silvertryck. Jätte gulligt.
När jag kom hem var inte mamma hemma...konstigt. Nåja, de är bara att vara glad. Jag gjorde två Findus matboxar med pasta och skinksås, just när jag skulle ta ut dom ur ugnen kom mamma hem.
-Ska du ta mat? Jag har gjort så de räcker, frågade jag
-Mmm, visst, sa hon.
Jag gjorde iordning maten och dukade två tallrikar med glas och gafflar.
-Lisa, jag vill inte att vi ska få allt för bra kontakt, sa hon och började gråta.
Jag kände hur tårarna trängde upp..
-Jaha..ehm., harklade jag fram
-De har inget med dej att göra, de är bara de att.. de är jag. Jag har gjort mycket som man inte ska göra, och snart kommer jag försvinna och jag vill inte att du ska vara helt ensam och.... sa hon innan jag avbröt henne.
-LUGN! vad? Mamma ! Snälla, vad händer... var allt jag han säga innan en storväxt man kom in i köket. Gammal, missbrukare kanske, vem vet.
-De här är din pappa, sa hon och tittade på mej.
Han satte sej ner på en stol, samtidigt satte sej mamma ner också. Jag stod bara och titade på.
-Ja..jaha? De är väll inget fel på de? Vad är de du har gjort?.. -Ehm, Hej föresten, sa jag.
-Hej, min storflicka. De var ett tag sen, sa han med stolt blick. Han borde kanske inte vara så stolt, jag är ju ingenting.
-De är just de..sätt dej ner, sa hon och tittade bort. Vad var de här? Gillar hon mej plötsligt? Är jag nog stor nu? Jag fattade noll, men sjönk ner på golvet..
-Jag sitter nu. Kör. Berätta. Sa jag och kollade ner i golvet. Tänk om jag bara kunde få vara ett vanligt barn i en vanlig familj.
Och berättade, de gjorde hon. Han grät. Jag grät. Mamma grät. Jag klara inte mer.
-Så, jag tänker sticka med din pappa nu, eller om någon vecka., sa hon. Trots allt hon hade berätta var jag inte rädd.
-Du, mamma, gå inte! Bli dej själv som du en gång var, allt behöver inte sluta såhär. Varför gå med honom? Den jävla äckliga saken. Stanna här! Grät jag ut...
-Nej, gumman. Förlåt, jag äls... gillar dej jättemycket men de här är vad jag vill. Du kommer få bo hos foster familj, sa hon, så mycket kärlek i rösten har jag aldrig hört. Aldrig.
-DU! Ditt jävla feta missfoster! Är du född med en hjärncell eller?! Lämna oss ifred! Vem fan vet vad du gör med mamma? Skrek jag och tittade honom i ögonen. Nu var jag rädd, jävligt rädd.
Han reste sej och gick mot mej. Jag försökte göra mej liten, så gott jag kunde. När han var en bit från mej slog han mej med knytnäve på kinden.. Jag kände mej yr, de blödde... dör jag nu eller?
Jag vakande i mitt rum. Klockan var två på natten, och jag hade världens huvudvärk. Jag gick ut i köket och tog en panodil, Jag såg lappen på bordet:
"De är ingen fara med dej, kanske ett litet blåmärke och lite blödningar i tandköttet. Jag är med honom. Kommer hem sen. Förlåt. Ta en panodil. /mamma
Jag kom ihåg.. allt, hur hans starka hand hade träffat min kind. Jag svimmade nog, och så bärde dom upp mej i min säng. Jag orkade inte tänka så jag och la mej igen.
Jag vaknade av att mobilen ringde.. åhh. vem ringer nu? soc?
-De är Lisa, sa jag trött.
-Hej, trött eller? Du borde klä på dej, skolan börjar snart. De är Johan föresten, sa han.
-Jag kommer inte. Ring inte till mej igen, okej? sa jag och så la jag på.
Jag gick upp, ingen ide att sommna om. Jag tittade mej hastigt i spegeln, och jag hade ett märke, de syntes, men inte så jättemycket.
Jag åt en macka och drack ett glas juice. Ett äpple tog jag också innan jag bytte om, samma kläder som dagen innan. Jag sminkade mej fort och sen gick jag till TV:n.
Plötsligt hördes ringklockan på dörren, så jag slog av TV:n och började gå mot dörren. När jag öppnade stod Johan där.
-De var ett helvetes blåmärke, din pappa va? Min mamma slog mej en gång...,Jag avbröt han.
-Tyst, inte så högt. Gå härifrån! Jag orkar inte., sa jag.
Han gick in i huset och satte sej vid bordet. Jag följde efter så fort jag hade kollat att ingen av grannarna var ute.
-Asså, fattar du trögt? UT! Jag vill inte, fatta? De kommer aldrig hända någo... Han drog mej intill sej och kysste mej, och jag kysste honom. FAN.
-Och de var? Du vill ju visst, ska vi gå till ditt rum eller nått? sa han och log.
Jag tittade honom i ögonen, vad fan hade jag nu gjort?! Jag sprnag upp till mitt rum och smällde igen dörren. Jag la mej i sängen och grät. Vad är de med mej? Helvete...
________________________________ _________________________
Sorry att jag inte skrivit typ på 2 månader :/ Glömde helt bort, men ska vara inee mer nu. :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SHADOW_93 - 22 maj 07 - 06:06- Betyg:  | väntar på nästa del
du kan väll skicka mezz? | | honvarintejag_ - 20 maj 07 - 20:36 | | fortsätt (: | | maddwe - 20 maj 07 - 20:08- Betyg: | | meeer :D mejla så fort den nya har kommut ut :) |
|
|
|
