Varulvsflickan, del 10 |
Mirjam började sakta gå mot huset igen. Hon gick runt till framsidan och gick
in genom huvudentrén.Hon såg sig omkring. De välbekanta venyltapeterna verkade
så inbjudande efter den hemska natten i skogen. Hon smög sig för siktigt upp för
trappan och gick genom korridoren på andra våningen. Hon gick upp för nästa trappa,
och var precis på väg upp för vindstrappan, när hon hörde en röst bakom sig. Det
var Frun.
- Var har du varit?!frågade hon argt. Varför har du varit borta hela natten? Du
har inte ens med dig svampen du plockat! Om du har plockat någon, det vill säga!
Hon tittade lömskt på Mirjam.
- Jag har varit i skogen, som du vet, sa Mirjam så lungt hon kunde. Men jag råkade
gå vilse, och jag hittade inte hem. Så jag var tvungen att sova i skogen.
- Ja men vad har du gjort med svampen du plockat då? frågade Frun igen och stirrade
stint på henne.Mirjam ville inte gärna berätta om varulven för Frun, för hon skulle
ändå inte tro på henne. Hon var tvungen att hitta på någonting snabbt, så hon sa:
- Jag måste ha tappat den i mörkret, för på morgonen när jag vaknade så var den
borta. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
- Du ber om ursäkt, fnös Frun föraktfullt. Men vad hade du tänkt att ersätta korgen
med, va? Det hade du väl inte tänkt på, eller hur? Hon såg triumferande på Mirjam.
- Jag kan jobba extra mycket idag, jag kan städa, laga mat, kratta grusgången,
ja vad som helst. Men Frun gav sig inte så lätt.
- Nej du unga dam, du ska inte jobba extra, för din arbetskraft kan inte ersätta
en korg.Du ska få göra en ny korg! Frun skrattade. Hon visste att Mirjam inte hade
en aning om hur man tillverkade en korg. Mirjam kände hur modet sjönk. Varför
gjorde hon så där? Det hade varit mycket lättare om hon fått arbeta tolv timmar i
sträck istället. Men Frun ville väl inte att hon skulle ha det lätt.
- Du får tre dagar på dig att göra den, sa Frun. Den ska vara klar på torsdag
klockan tolv senast!Hon hånlog mot Mirjam, sedan vände hon på klacken och gick.
Mirjam bara stod där vid vindstrappan.Hur skulle hon göra? Hon måste helt klart
be om hjälp. Men av vem? Ja, den enda hon kände som hon skulle våga be om hjälp
var ju Villgot. Inte för att hon trode att han skulle kunna det bättre än
hon själv, men ändå...Det var ju värt ett försök iallafall. Hon klättrade upp
för vindstrappan och tog av sig sin våta och leriga sjal och tände ett ljus för
att se något. Hon titade ut genom fönstret och ner på soluret på gårdsplanen.
Oj, klockan var nästan elva! Snart var det lunchdags, så hon måsteskynda sig ner
till Villgot. Han var säkert i stallet och mockade. Hon ställde ifrån sig ljuset och
klättrade ner för trappan.
Mycket riktigt hittade hon Villgot i stallet. Han höll på att smörja in sadlar.
Han sken upp när honkom.
- Hej! sa han glatt.
- Hejsan, sa Mirjam och log. Hon satte sig brevid honom på en bänk.
- Var har du varit hela natten? frågade han och såg på henne. Mirjam rodnade.
- Jag gick vilse, sa hon skamset och tittade ner i marken. Men Villgot verkade
inte så berörd av detta,utan sa bara:
- Äh, det kan väl hända vem som helst när det är mörkt. Så var det med den saken.
Han verkade inte ett dugg intresserad. Hon kände sig stött. Hade han inte varit
en minsta orolig för henne eller? Hon kände hur ilskan bubblade upp i henne.
Hur kunde han vara så där lugn när hon höll på att dö där ute? Hon blev
så arg på honom och skulle gärna velat slå till honom.
- Så du har inte varit en minsta orolig för mig, alltså? snäste hon surt. Han
tittade förvånat på henne och sa:
- Men vad har tagit åt dig? Varför är du så sur? Han såg oskyldigt på henne.
- Så du menar att du inte brytt dig alls? Mirjam kände hur tårarna brände bakom
ögonlocken. Hon fick inte gråta, inte framför Villgot.
- Jo, men...började han, men avslutade inte meningen när han såg hennes ögon.
Han sa tröstande:
- Det är klart att jag bryr mig, men jag brukar ju inte se till dig så ofta annars
heller, så jag tänkte inte desto mer på det. Men visst blev jag orolig, när du
inte öppnade vindsluckan när jag knackade på den.
Mirjam kände sig lugn igen. Hur hade hon ens trott att han inte brydde sig? Han
var ju hennes bästa vän och vänner bryr sig om varandra. Så är det bara.
När de satt där och såg på varandra, kom hon på vad hon egentligen var där för.
- Ja just det, sa hon. Jag kom hit för att fråga dig om du vet hur man gör en korg?
Frun gav det som "straff" åt mig. Hon vet mycket väl att jag inte har en aning om
hur man gör en korg. Jag hatar henne! Hon ska alltid göra livet surt för mig. Jag
förväntar mig inte att du ska veta hur man gör, men det skulle vara bra om du visste
någonting om hur man gjorde.
- Jag vet faktiskt hur man gör en korg, sa Villgot. Jag kan hjälpa dig.
- Åh, det skulle vara jättesnällt av dig!
- Vi kan väl lika bra börja med en gång, ellerhur?
- Ja, det är väl lika bra, höll hon med.
- Men dåså, vi går väl och letar efter lite material då!
Tillsammans gick de ut från stallet och bort mot skogsbrynet för att leta efter
kvistar och annat användbart.
Det kanske inte händer så mycket just nu, men det kommer jag lovar! Promise!!
Orkar bara inte skriva nå mer just nu. Kommentera gärna! Kram<3<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ammi_ - 29 maj 07 - 04:42- Betyg:  | | very good!! | | jenny_t94 - 26 maj 07 - 02:08- Betyg: | | d3en var jöttebra och jag är säker på att det kommer mer spänning i nästa del | | chulia - 20 maj 07 - 01:29- Betyg: | | Det var jätte bra :) kram <3 |
|
|
|
