Jag hatar glitter del 6 |
Jag pressade luren hårt mot örat, så att det gjorde ont. Fortfarande inget svar. Jag suckade tungt och lade på.
Kan man ringa till himlen?
Svar: naturligtvis inte.
Jag saknar dig, pappa.
Jag vill vara där du är.
Annars tror jag att jag dör.
Bilden jag hade sett. Den av mig och pappa.
När jag var i hans famn.
Min lilla ängel.
Det var pappas ord.
Jag hade hört dem så klart och tydligt.
Som om den där rösten fanns i mitt huvud.
Nu.
Och för alltid.
Jag kunde inte få bort den där bilden ur mitt huvud. Den satt fast i hjärnan.
Jag gick till simhallen.
Vattnet var ljummet och skönt.
Jag lät det skölja över kroppen.
Skölja bort alla tankar och känslor som fanns i mig.
Lät dom rinna ner på det kalla golvet.
Ner i bassängen.
Och försvinna.
Jag tycker om dig, jag vill ju veta. Snälla du, berätta för mig hur det är.
Sa hennes ögon.
Malin, jag gillar dig också, gud vad jag vill berätta.
Sa inte mina ögon.
Dom sa ingenting.
Tyvärr, Malin, du är ingen gud. Det är ingen.
Men...
Kan du få tillbaka pappa?
Kan du lägga tllbaka ängeln i hans hand?
Och lägga min lilla ovanpå?
Nej, jag tänkte väl det.
Dö. Bara lägga sig ner och dö. Det är bäst så.
|
|
|
|
