AGWL3 kp.12 |
Ursäkta om det tog tid, det var jag som skrev kapitlet, och de blev rätt så långt -.-' men i alla fall,
vi har inte fått svar om vad ni tycker om Midori, vill skulle vilja veta, vänner som läser detta utanför Dikta tycker
Midori är läskig, vi vill ha mer info om det inte är för mycket begärt ^^
P.s. vi börjar på dagen efter där vi slutade i kp.11
***************************************** ***********************
Kairi såg in i väggen, hon hade inte fått en blund under natten, hon hade varit orolig över Mindori, eller vem hon nu var, att Mindori skulle göra något, som att skära halsen av henne när hon sov. Hon skulle precis sätta sig upp då Mindori vaknade och lämnade sängen, Kairi kramade om täcket ännu hårdare där hon låg under täcket och väntade på en signal som sade att Mindori lämnat rummet, och den kom. Steg som gick mot dörren, dörren som öppnades och stängdes och steg som gick mot badrummet. Kairi vände på sig och tittade mot Mindoris säng, som var tom, så klart, men Mindori hade visst lämnat pyjamasen och bytt om direkt, alltså skulle hon inte komma tillbaks på ett tag. Kairi satte sig upp i sängen och då lät magen, som en gammal bilmotor som strejkar och inte vill starta över huvud taget, Kairi kramade om sin mage och suckade djupt, hon gillade inte att leva på rummet varje dag.
Max tittade på någon slags tecknad figur på teven då Midori kom ner för trappan. Max tittade bort från teven för en stund och skrattade glatt.
”Mindori, Mindori, kom och tittade, det är tecknat!” utbrast Max glatt, Midori tittade mot teven och sedan gjorde hon en äcklad min *Tecknat? Ew, nej usch!*, men det såg inte Max som tittade förväntansfullt på teven igen. Midori som satte sig i soffan, Max satt på golvet och teve dosan låg på bordet framför Midori. Midori lutade sig fram och tog teve dosan och bytte kanal till nyheterna.
”Nej, vem bytte kanal?” frågade Max ledset och vände sig om för att se vem som gjort det, och Midori tittade bara på honom och sedan på teve.
”Mindori-chan, varför bytte du kanal?” frågade Max ledset och reste på sig och gick bort till soffan och satte sig bredvid Midori. *AHH!! Detta Mindori-chan hit och Mindori-chan dit, jag blir galen!”
”För att jag, jag menar, för att Mindori ville se på nyheterna” sa Midori och skrattade lite, *Jag blir galen på det här, att säga den personens namn, usch* tänkte Midori äcklat.
”Men jag tittade på teve före Mindori-chan” sa Max och tittade med hundögon mot Midori. *Hur ska man göra för att få vara ifred, ÅHH, nu räcker det, jag behöver blod* tänkte Midori och såg på Max.
”Du får se på ditt om du besegrar mig i en duell, annars kan du säga bye, bye till tecknat” sa Midori och flinade djävulskt. Max tittade oroligt på Mindori och sedan mot teven, sedan log han.
”Om Mindori-chan förlorar ska hon bli normal igen” sa max och tittade bestämt på Midori som log djävulskt. *Han vinner aldrig*
Fai vaknade av höga ljud från nedervåningen, som om något bröts och skars sönder. Han satte sig upp i sängen och gnuggade sömnen ur ögonen och såg sedan ner, det var kallt i sängen, vilket inte var vanligt, och han hade haft rätt i varför den var så kall, Max var borta.
”eh? Vart tog han vägen?” frågade Fai och tittade sig runt sömnigt som om Max skulle stå någonstans i rummet.
Samtidigt:
Midori tittade på Max där han stod på baksidan, ca 15meter från henne.
”är du redan trött?” frågade Midori och skrattade, hennes händer var som långa svärd/ yx liknande saker som gick ända ner till snön och under den till marken. Max tittade skräckslaget på Mindori med tårar i ögonen, hela hans kropp var fylld med skärsår och blodet ville inte sluta rinna. Ormarna som fanns vid hans sida väste mot Midori och ville anfalla henne direkt men Max lät dom inte.
”Jag trodde att Mindori-chan inte menade allvar” sa Max och började gråta lite, ormarna samlades runt honom och smekte sina kalla huvuden mot hans händer och kinder.
”Vem säger att jag är Mindori? Va?! Jag blir inte klok på det här! Det äcklar mig så!” skrek Midori och Max tittade stort på henne, ormarna försvann till sina normala former igen då Max rädsla började stiga.
Fai tittade ut genom fönstren mot baksidan och såg den sista slutspurten, Mindori började springa mot Max med svärden riktade mot den blonde killen.
”MINDORI!” skrek Fai och sprang ut i endast pyjamas byxor och hann precis fram till Max så att Midoris attack gick rakt igenom de båda. Midori tittade argt och förvånat på sin lillebror och log sedan glatt *Spela Mindori* tänkte hon och omvandlade sina händer tillbaks till sin rätta form.
”Det var bara på skoj” skrattade hon och log *Åh, jag vill se mer blod, men hur? Han är här* väste Midori för sig själv där hon stod.
”Mindori, det där var inget trevligt skämt” sa fai och tittade på henne lite besviket.
”Jag får inte se mer tecknat” sa max och grät i Fais armar, Max skakade i hela kroppen, Fai var säker nu, detta var inte Mindori, detta var hans äldsta syster, Midori, hon som föddes fem minuter före Mindori, och även hon som dödade Mindori.
”Lugn Max, lugn, Mindori, gå här ifrån” sa fai och tittade på Midori som bara såg ner på honom, *han sa aldrig så till mig förr* tänkte hon och såg in mot huset, ingen mer verkade ha sätt, tills hon såg upp och såg Daisuke titta ner på dom från balkongen.
”NU!” skrek Fai, Midori tittade på honom, detta var inte likt Fai, han hade aldrig höjt rösten inför henne någon gång, och de blodröda ögonen, han var arg. Midori tittade på Max utav rent hat, han hade tagit Fai ifrån henne, på något vis kände hon mer hat över den blonde än tidigare, Hon vände bara på klacken och gick in i huset, hon ville förstöra något, men vad?
”Jag är rädd” viskade Max och tryckte sig mer mot Fai som klappade honom på huvudet, samtidigt som han rodnade.
”Hon kommer inte göra dig något när jag är här” sa fai och reste på sig.
”Vem är hon?” frågade Max som var både röd av blod och av rodnad.
”vi måste göra något, jag svarar sen” sa Fai och tittade på Max.
”Och vi börjar med att plåstra om dig” sa fai och log. Max tittade på fai med stora ögon och sedan ner på sin kropp, kläderna hade fullt av riv märken, som om en stor katt varit framme.
”Okej” sa max och log lite.
Midori gick in på badrummet och slängde av sig kläderna argt och gick in i duschen, satte på det varma vattnet och lät blodet som kommit på hennes kropp sköljas bort. *FAN!* svor hon för sig själv medan blodstänket lämnade hennes kropp.
Alla i huset var samlade, förutom Kairi och Ed som var på sina rum, Ed sov fortfarande och Kairi vågade inte lämna rummet.
”Är du säker på att detta inte är Mindori?” frågade Emiko och tittade på fai.
”Ja, det är definitivt Midori, och hon är mycket farlig” sa fai.
”Farlig? Menar du så som hon gjort med Max eller något värre?” frågade Daisuke som sätt allt.
”Hon är farligare” sa fai och flätade samman sina fingrar och höll hårt i dom medan han tittade ner i bordet.
”Hur mycket farligare?” frågade Daiki.
”ja…jag kan inte säga något om Midori eller Mindori” sa Fai.
”Du måste Fai-kun, hur annars ska vi kunna får tillbaks Mindori?” frågade Emiko.
”Hon har varit sådan här några gånger tidigare, hon brukar bli normal när man skriker hennes namn, men nu blev hon inte det, tills hon blir normal måste vi hålla henne någon annan stans där vi kan hålla koll på henne” sa fai.
”Vi kan hålla henne kedjad i källaren” föreslog Daisuke som ett skämt.
”Ingen dum idé Dai-chan” sa Emiko och slog ihop händerna.
”Men hur ska vi få ner henne?” frågade Max.
”lämna det åt mig och Edward-kun” sa Emiko och log medan alla tittade på henne.
”JAG SKA VAD?!” skrek Ed då Emiko talade om vad han skulle göra, Emiko hyschade bara på honom och han försökte lugna sig.
”Du ska bara söva ned henne” sa Emiko.
”bara! Det är Mindori vi talar om här!” utbrast Ed.
”Hon är inte Mindori” sa Emiko allvarligt.
”Vem är hon då?” frågade Ed.
”Fai vill inte tala om det för oss” sa Emiko.
”Men…”
”inga men unge man, om vi inte gör något snart så är fröken Kairi i stor fara, Mindori har snart slutat duscha, o då blir saker inte trevliga” sa Emiko.
”Men varför jag?” frågade Ed.
”Fai säger att Midori spelar Mindori, om hon ser dig så måste hon spela som Mindori skulle gjort, plus att du är starkast med din arm, hon kan inte skada dig lika lätt”
”Okej…?”
”och du är nästan i samma höjd som hon och då blir det lättare” sa Emiko upplysande, Ed tittade misstänksamt på henne och knöt nävarna.
”Jag fattar inte att jag går med på det här” suckade Ed buttert.
”Ah, Edward-kun!” utbrast Emiko glatt och kramade Ed.
”AHH! LUGN!” skrek Ed som rodnade lite.
Kairi tittade upp i taket där hon låg då Mindori kom in genom dörren med en handduk över axlarna och runt nacken. Kairi sjönk ihop och vågade inte se mot Midori som satte sig i sin säng och blängde mot Kairi.
”Jag har lust att döda något” sa Midori och log djävulsk, Kairi tittade mot Midori som kom mot henne med fingrarna som enskilda små knivar.
”Ah, du sa…”
”Glöm vad jag sa, jag skulle döda dig ändå” väste Midori som precis skulle attackera Kairi då dörren öppnades och Ed tittade in, Midori omvandlade sina fingrar till normala igen och tittade på Ed. *Tänk som mindori, han vet inte än, lugn*
”Hej Eddiward” sa hon och skrattade *Jag hatar de orden*, Ed brydde sig inte, han sprang snabbt fram till Midori och vände på henne och höll en näsduk mot hennes näsa och mun med sin högra hand och höll stadigt i henne med vänster.
”Ed! vad gör du?!” frågade Kairi som snabbt kommit på benen, men hon var så svag att hon föll till golvet. Midori omvandlade sina händer och försökte med vad som hälst för att Ed skulle släppa, men för sent, hon blev tröttare och tröttare, Hon kopierade sig så att det fanns tre av henne själv i rummet, de gick mot Ed de med, men för sent, *Fan* var det sista hon tänkte innan hon somnade. Midoris kopior försvann in i hennes själv och Ed släppte Midori så att hon föll till golvet innan han också satte sig ner.
”ah, hon var starkare än vad jag trodde” suckade Ed och såg mot Kairi.
”Vad, vad gjorde du?” frågade kairi där hon satt.
”Sövde henne” svarade Emiko som kom in i rummet med Fai, Max och daisuke efter sig.
”som hon sa” sa Ed.
”Men, Mindori?”
”hon där är Midori” sa Fai som lyfte upp sin systers kropp.
”Kom nu Kairi-san så ska vi fixa något åt dig att äta” sa Emiko som hjälpte Kairi på benen medan Fai bar ut Midori.
Kousuke och Daiki såg på hur Fai bar ner Midori och Evy satt på en stol framför stället där Midori skulle sättas fast.
”Det verkar som om det gick bra” sa Kousuke och hjälpte Fai med Midori fram till platsen.
”det var tur att det var just Ed känns det som” sa Fai och försökte le.
”Detta är svårt för dig va? Fai” sa Daiki. Fai tittade bara på honom och sedan ner på sin sovande syster, men han svarade inte. Alla där nere hjälptes åt att fästa Midori mot väggen, ca 5meter över golvet och i special gjorde kedjor så att hon inte kunde smälta samman med dom, så där hängde hon, fast kedjad i både händer, hals och fötter.
Kairi åt lugnt på maten Emiko gjort, en vanlig soppa, hon behövde ta det lugnt med maten nu när hon varit utan så pass länge.
”Mår du bättre Kairi?” frågade Ed som satt mitt emot Kairi och höll henne sällskap, Max lekte med With och pratade med daisuke om konst, Fai var kvar i källaren med de andra tre och Emiko stod i köket.
”Ja” sa Kairi, nästan viskande.
”Hur länge visste du om det här?” frågade Ed och lutade sig bakåt.
”sen hon kom tillbaks efter vårat bråk, inte riktigt då, men runt den tiden” sa kairi.
”Jag fattar inte och det gör mig arg” sa Ed surt.
”jag vet inte häller, och jag har känt henne i två år” sa kairi lite sorgset.
”Det är för att Mindori ville leva sitt liv och inte Midoris, hon ville leva som om inget hänt, vilket var ett stort misstag” Kairi och Ed tittade upp på Fai som just ställt sig vid bordet, alla i rummet tittade mot honom, alla utom Evy som satt som första vakt för Midori.
”Jag går och lägger mig” sa fai sen och började gå mot sitt och Max rum.
”Men Fai, det är ju mitt under dagen, du kan inte lägga dig nu” sa Emiko.
”Mindori är ett stort mysterium, och jag tyckte jag och Krad var ett stort mysterium” sa Dark inifrån Daisuke.
”Mindori är faktiskt läskig” skrattade Daisuke nervöst så att bara Dark hörde det.
”Men, på något vis har jag vetat detta länge” sa Dark.
”Hur menar du?” frågade Daisuke.
”Hon har alltid dolt något, men ingen har kunnat sätt det, men man har alltid kunnat ana att något var på tok” sa Dark.
”Jag har inte känt henne lika länge som du”
”Kairi har känt Mindori i två år och inte sätt något” sa dark.
”tills Midori vaknar, håll vakt och ropa på mig när hon vaknar upp” sa fai och lämnade alla.
”Jag hänger inte med så bra nu” sa max som satte sig bredvid Ed. Kairi slutade äta och reste sig från bordet och gick mot källardörren.
”Kairi? Vad ska du göra?” frågade Daisuke.
”Jag vill vara ifred en stund, jag tar vakt” sa kairi och öppnade dörren.
”Du är fortfarande svag efter det här, du borde vila Kairi-san” sa Emiko som kom ut från köket. Kairi stannade men gick ner för trapporna som fanns där.
”Kairi!” utbrast Ed och suckade.
”Envis” skrattade Daisuke nervöst.
”och dumdristig, om Mindori, jag menar Midori, vaknar så kan Kairi vara körd” sa Emiko lite grinigt.
”Midori är fast spänd mot väggen, jag tror inte hon kan ta sig loss” sa Daiki.
Kairi tittade ner på alla saker som fanns nedanför henne, visst, hon stod i en trappa, men hon var fortfarande höjdrädd.
”Kairi-san?” frågade Evy som satt och vaktade Midori.
”jag ska ta vakten” sa kairi och ställde sig bredvid Evy medan hon sneglade på den hängande kroppen på väggen.
”okej, hon vaknar nog inte på ett tag” sa Evy och lämnade Kairi själv. Kairi satte sig på stolen och tittade upp på Midori.
”Förlåt Mindori” viskade kairi innan hon lade händerna på huvudet och suckar, *Jag kan inte fatta att jag sa förlåt nu, när hon sover och inte hör* tänkte hon och skrattade lite. Kairi är en envis person, hon skulle aldrig kunna sätta det ordet i sin mun om hon inte blev tvingad, annars skulle hon känna sig generad och svag, vilket hon ansåg sig inte vara. Hon tittade upp på Midori igen, tittade på skärsåren som fanns på hennes armar och ben. Hon hade på sig svarta piratbyxor och ett rött linne, så det syntes tydligt. Kairi tittade ner på sina händer och tog ett djupt ande tag.
”Varför berättade du inget? Är jag inte din vän?” frågade kairi och såg på Midori igen.
FF:
Ed gick ner för trapporna och knackade lätt på kairis axel då hon sov på stolen, Kairi flög ur stolen och tittade skräckslaget runt i rummet.
”eh, god morgon” sa Ed lite förvånat då Kairi reagerat som hon gjort.
”Sluta skrämmas sådär!” fräste kairi argt och Ed kunde inte låta bli att le lite.
”Nu känner jag igen dig” sa Ed. kairi tittade på honom förvånat men log sen själv.
”Vad gör du här?” frågade kairi.
”Ska ta mitt pass att vakta” sa Ed och suckade uttråkat och knackade med boken han höll i mot axeln.
”Och du ska läsa” sa kairi och suckade själv. Ed nickade bara och tog sin plats på stolen.
”Okej, jag ska väll lägga mig” sa kairi och gäspade medan hon gick upp för trapporna.
”Sov gott” mumlade Ed då han slog upp boken.
Efter en stund, ca 20minuter, tittade Ed upp från boken och på Midori, man kunde inte läsa ut vad han tänkte, om han tänkte över huvudtaget.
”Vad döljer du Mindori?” frågade Ed och lutade sig bakåt.
”Det är tråkigt” suckade Ed och lutade sig bak.
”SLÄPP NER MIG!” Ed flög upp ur stolen och tittade upp på Midori, men hon rörde sig inte, tills han såg en droppe blod trilla ner till marken, det var tydligt Midoris stämma som just skrikit, det hade han hört.
”Jag är rädd” kom en viskning och den här gången såg Ed hur munnen rörde sig på Midori.
”Mindori?” frågade han, detta var Mindoris röst, men samtidigt var det någon annans.
” Jag ska skära upp magen på dig” väste Midoris röst innan det blev tyst igen.
”Mindori?” han fick inget svar den här gången, han gick fram och tittade upp på Midoris ansikte, ögonen var slutna men blod rann sakta ner från hennes mungipa. Dörren ner till källaren gick upp och ner kom Max, Ed tittade bara på honom och sedan på Midori igen.
”dags för byte” sa max och skrattade.
”men, det har ju bara gått 30minuter” sa Ed och gick bort till Max.
”Men jag har inget att göra” sa Max ledset.
”eh, hörde du skriket nyss?” frågade Ed och pekade mot Midori.
”vilket skrik?” frågade Max och tittade ner på Ed.
”nej, det var inget” sa Ed och skakade på huvudet av förvirring, Max fortsatte att titta på Ed med sina blåa ögon och lyfte ett ögon bry av undran.
”Fai-kun sover, Kairi sover på soffan, Daisuke målar och jag står här, jag vill vara vakt nu, så kan Ed vila” sa Max och log, helt på nya spår, Ed bara suckade.
”okej, ha de” sa Ed och gäspade medan han gick upp för trapporna, det sista han gjorde innan han stängde dörren efter sig var att se på Midori, *Jag vill att du blir dig själv igen* tänkte Ed dystert och lämnade källaren.
Daisuke tittade upp från sin målning och såg mot Ed då han kom in i vardagsrummet, With, den lilla söta kaninen, satte sig upp där han låg på soffryggen och han tittade på Ed med sina stora, röda ögon.
”Kya?” frågade kaninen och lade huvudet på sned.
”Han undrar hur Mindori mår” översatt Daisuke.
”Jag vet inte” svarade Ed och satte sig i soffan, Kairi låg och sov i den andra soffan, filten uppdragen till axlarna.
”Har hon sovit länge?” frågade Ed.
”sen du gick” svarade Daisuke och tittade mot kairi.
”Plommonskallen da?” frågade Ed och log djävulskt.
”haha, sover” sa daisuke och log nervöst.
FF:
Fai tittade upp i taket där han låg på sin och Max säng, han hade tankar på dagen allt gick snett, att han inte fattat vad som var fel, så klart inte, han var bara fyra år då allt hände som hastigast. Han minns fortfarande det blodröda badrummet, Midori med den blodiga kniven och hennes illmariga leende, hans mammas skrik och ordet monster som ekade genom husets väggar. *Varför kan jag inte glömma?* tänkte han och vred sig, det där var tio år sedan och han förstår fortfarande inte varför Midori gjort det, varför hon dödat sin tvillingsyster så brutalt, det var omänskligt. Han tittade bort mot klockan, nu hade Midori hängt nere i källaren i dryga två timmar, snart skulle hon antagligen vakna och han tyckte synd om den som skulle vara där vid den tidpunkten, men han visste inte vem som befann sig där just nu.
Max tittade trött på Midori som hängde kvar på sin plats, inget hade hänt sedan han kom dit, och det var för ca 1h och 20minuter sedan, han hade redan lyckats läsa ut en bok, och han var den personen som inte alls gillade böcker, de var tråkiga, men den här var en barn bok fylld av sagor. Ett klingande ljud hördes, som kedjor som rörde på sig och han såg hur Midori vaknade upp, hon tittade trött ner på honom med sina blodröda ögon och gäspade.
”Du får gärna släppa ner mig nu” sa Midori.
”Nej” sa max lite nervöst, Midori flinade och skrattade lätt.
”att ni inte tänker, här försöker man vara trevlig, men vad får man?” sa Midori och försökte smälta samman sina händer med materialet hon var upphängd i, men lyckades inte.
”åh, smart drag att använda sådant material jag inte kan använda, riktigt smart, men var en snäll pojke nu Max och släpp ner mig så ska jag inte göra dig illa” sa Midori och log.
”Nej, jag får inte, jag måste hämta Fai nu” sa max och började springa mot trappen, Midori började skratta lite och kopierade sig så att där var fem Midori.
”inte så fort, Midori vill ha lite kul först” sa Midori och lod djävulskt då två av hennes kopior sprang ikapp Max och hindrade honom från att komma upp för trapporna och de andra två kopiorna hjälpa Midori ner. Max tittade förskräckt på kopiorna, de liknade Midori på pricken, med en skillnad, deras ögon var helt röda, ingen pupill, de var som hypnotiserade. När Midori nuddade golvet ekade ett larm genom källaren, Max höll för sina öron och Midori tog tillbaks två av sina kopior medan hon höll för sina öron. Larmet fortsatte att eka genom hela huset tills det stängdes av, Max tog sin chans då kopiorna framför honom var borta och sprang upp för trappen, men mitt i trappen kom en svärd liknande sak rakt framför honom och blockerade hans väg.
”Jag är inte klar än” skrattade Midori elakt och slog ner max med sin arm så att han flög ner för alla trappsteg och slog i golvet med ett knakande ljud, som om något bröts eller liknande. Midori gick bort till Max liggande form framför trappan och satte sig ner på huk medan Kopiorna som var kvar stod bakom henne.
”lite synd, men jag vill inte döda dig än, jag vill döda dig framför ögonen på min bror denna gång” sa Midori och log djävulskt.
Samtidigt:
Kairi flög upp ur soffan då larmet gick, Ed trillade av soffan han satt i, Daisuke målade fel av rycket som for genom hans kropp och alla i huset samlades.
”Midori” sa Ed och tittade mot dörren ner till källaren, då larmet till slut slutade eka, någon hade stängt av den.
”Max” sa Emiko och började gå mot dörren då de hörde ljud av en kropp som slog mot trapporna i flera slag, Fai tittade stort på dörren och slängde upp den och såg ner på sin syster som satt bredvid Max orörliga kropp. Ed och Daisuke var redan på G ner till källaren, Fai var efter dom lika snabbt och kairi stod kvar, hon vågade då hon mötte blicken av blodröda ögon, *jag känner igen ögonen, jag har sätt dom tidigare* tänkte hon och började skaka i kroppen. Midori såg upp på Ed, Daisuke och fai som kom springandes ner för trapporna och hon ställde sig upp och backade lite.
”Vad har du gjort?!” utbrast fai då han nådde Max och satte sig ner på golvet bredvid och drog Max mot sig.
”haha, inte dödat honom i alla fall, det skulle inte vara lika kul som sist” sa Midori och log djävulskt.
”Hon där är galen, att jag inte fattade förrän nu” sa dark inifrån daisuke.
”Du har haft aningar va?” sa daisuke utan att ta blicken från Midori som tittade upp för trapporna.
”Midori, vad har du gjort med Max?” frågade Fai argt.
”Inte mitt fel att han har dålig balans, den lilla pojken var så dum att trilla ner för trappan, så synd att det inte kom något blod också, skulle vara mycket roligare” sa Midori och ryckte på axlarna och suckade uttråkat. Fai reste på sig och gick mot Midori som bara tittade upp på honom där han nu stod framför henne.
”mamma hade rätt, du är ett monster” sa Fai, Midori tittade på honom lite förvånat, han brukade aldrig säga emot henne, säga vad han tyckte inför henne.
”åh, så nu vågar du säga vad du tycker, lite för sent, inte sant? Det är inte bara jag som dödat folk här inne vet du, kolla på den korte där borta, han gjorde något så vidrigt att försöka återuppliva sin mor, hon blev ett monster, och nu får hans bror plågas för vad storebrodern gjort” sa Midori och flinade medan hon pekade mot Ed som tittade förstelnat på henne. *Hur kan hon veta?* tänkte han medan allas blickar tittade mot honom. *jag har inte sagt det till någon, så hur?* tänkte han igen och tittade nu på Midori ännu mer.
”Vi var unga då, vi kunde inte allt!” utbrast Ed argt och gick mot Midori.
”Så, du kunde inte häller skydda en flicka från att bli sprängd i bitar tillsammans med sin hund, så sorgligt, det sa splät, så var hon en affisch på väggen” sa Midori för att retas ytterligare.
”HÅLL KÄFT!” utbrast Ed och tryckte upp Midori mot en vägg med vänstra handen och hade högra handen knuten för att kunna slå. Fai backade undan och satte sig vid Max igen och drog honom nära, han ville inte blanda sig i med Midori igen, han visste att det betydde trubbel, trubbel som innehöll blod och död.
”åh, vågar du verkligen slå mig? Slå en flicka? Slå Mindori?” frågade Midori och log djävulskt.
”Ed, lugn ner dig, hon försöker bara psyka dig” sa Dark som kommit fram och han höll i Eds högra hand för att hindra honom från att slå.
”Släpp!” skrek Ed argt utan att släppa blicken från Midori som inget gjorde för att hindra ett slag.
”Ska du slå mig som du gjorde med flickans far? Han du nästan dödade? Han som blev avrättad för sina handlingar? Varför inte, försök, färgen av blod är vackert” sa Midori och fortsatte att le som tidigare.
”DU BAD OM DET!” skrek Ed och slog handen ur Darks grepp och slog mot Midori, men han träffade snarare en kopia som kastat sig i vägen. Midori smälte samman med ringarna på sina fingrar och skapade långa, vassa naglar, som knivar, lika starka som diamant.
”Midori vill leka” sa Midori och stack sina fingrar rakt genom Eds högra axel, Ed tittade ner på sin högra axel och log lite.
”kändes inte” Midori tittade på axeln och sedan på Ed.
”ah, just det, glömde, du har ingen äkta arm kvar, den offrade du ju till din bror” sa Midori och slog Ed i magen med vänstra knäet.
”så gulligt av dig, att buga inför mig när jag går förbi” sa Midori och gick mot dark då Ed fallit till marken och försökte resa sig.
”Flytta på dig din fallna ängel, du ligger nästan på samma nivå som jag, delad i två” sa Midori och slog med fingrarna mot dark som försökte hoppa undan men blev träffad över bröstet.
”DARK!” skrek kairi, det var det första hon gjort på länge, hon knep sin mun då hon såg Darks blick mot henne och sedan Midoris djävulska leende.
”åh, Kairi, är det något du vill säga till dark innan han reser vidare?” frågade Midori och lade fingrarna mot Darks strupe. Dark tittade med uppspärrade ögon mot kairi och log sedan då han sparkade till Midori så att hon flög bakåt och landade ca 10meter bort. Midori skrattade lite och reste på sig, tittade på blodet som rann ner för hennes axel då hon slagit i något vasst som funnits på golvet.
”Det är fult att slå kvinnor” skrattade Midori och drog vänster handen över blodet och lyfte handen mot sin mun och slickade upp det.
”där ser man, det smakar som det gjorde då, när jag dödade Mindori” sa Midori och tittade mot de andra. Ed hade kommit på benen nu och tittade på Midori med avsky, Dark stod också upp och Fai stöttade Max som började kvickna till, Kairi och Emiko stod vid dörren och tittade på. Midori fnös lite och ryckte på axlarna.
”nej, detta orkar jag inte med, jag drar” sa Midori och började rota i byxfickorna.
”Du kan inte komma ut” sa Emiko argt där hon stod med Kairi.
”inte?” sa Midori och lyfte upp en svart fjäder, Dark tittade på fjädern och sedan på Midori.
”hm, jag såg Dark använda en sådan här fjäder för att försvinna, så varför inte använda den själv?” sa Midori och lyfte upp fjädern som började lysa.
”just det, innan jag drar, Ed, här har du det äckliga halsbandet, det har ingen smak” sa Midori och ryckte av halsbandet med namnet Mindori på och sedan var hon borta, tillsammans med kopiorna. Alla vände sig automatiskt mot Fai som tittade ner i golvet, Max tittade trött och plågat sig omkring och sedan på fai.
”vart tog hon vägen?” frågade Max som började kvickna till ytterligare.
”Vad tror du?” frågade Ed och Dark samtidigt, nästan lika förbannade medan de tittade mot Fai.
”Jag är väl skyldig er en förklaring” sa Fai och tog ett stadigare grepp om Max som rodnade, men fai visade inget uttryck, han började bara gå upp för trapporna. Kairi skakade till i hela kroppen och föll ner på knä i dörr öppningen.
”Kairi?” frågade Emiko och satte sig på huk vid Kairi som tittade med stora ögon ut i ingenstans.
”jag har sätt Midori förut” viskade hon, Emiko hörde och tittade förvånat på Kairi innan hon började hjälpa Kairi på benen igen.
Fai hjälpa Max att sätta sig i soffan och han själv satte sig där, alla de andra satte sig ner så att de kunde få höra en förklaring, fai bara tog ett djupt ande tag innan han öppnade munnen.
”Mindori ska egentligen vara död sen tio år tillbaks då Midori styckade henne” Max svimmade vid blotta tanken av styckade kroppsdelar, Ed tittade med stora ögon på fai och kairi tittade sorgset ner i golvet, Dark hade liknande min som Ed.
”som ni kanske redan förstått så är Midori förvriden, hon kan göra vad som hälst för att få se blod, hon kan döda en på fläcken, om ni inte vet vem Renji är så var det hennes pojkvän, han gjorde slut för att han var kär i en annan, Midori dödade honom och blev själv påkörd, när hon vaknade upp på sjukhuset efteråt så var det Mindori som mötte oss” sa fai och tog en paus innan han började igen.
”den Mindori ni lärt känna är inte den rätta Mindori, det var bara en mask och samtidigt inte, jag kan inte förklara, jag vill inte prata om det” sa fai och den här gången var det hans tur att gråta, det rann visserligen bara en tår ned för hans kind, men det räckte. Max, som vaknat upp igen, kramade om Fai försiktigt.
”jag vill inte tro det” sa Ed och kramade halsbandet med Mindoris namn på.
”det måste du om vi vill ha Mindori tillbaks” sa Fai.
”Men hur kan hon veta så mycket?” frågade Dark.
”hon har nog fått hjälp, men jag vet faktiskt inte, Mindori kan se den rätta personen, som hon såg att Daisuke var Dark, om Kairi skulle vara någon annan för tillfället, som Ed så skulle Mindori kunna se det, men Midori har en tendens till att göra folk förbannade på ett märkligt sätt, hon tar upp deras svagheter som att hon läst dom ur en bok” förklarade Fai och reste på sig.
”Jag är trött, god natt” sa Fai och lämnade alla.
”Hur kan han sova nu?” frågade Ed.
”För att han behöver tänka antagligen” sa Emiko som hört allt.
”Vilket ni ungdomar också behöver” sa Emiko och pekade mot trappan.
”jaja” suckade Ed och började gå vresigt mot trappen. Max följde efter för att hinna ifatt Fai.
”Kairi?” frågade dark men fick inget svar av Kairi som bara tittade ner i golvet.
”jag går och lägger mig” sa hon bara och gick iväg, *varför kan jag inte be om ursäkt eller prata med honom?* undrade hon för sig själv och svalde.
|
| Kommentarer | | SvartBallong - 19 maj 07 - 23:58 | SKIT BRA XD mer fort (A)
Jag är inte så förtjust i Midori ..
Gillar Mindori mkt mkt mer :P |
|
|
|
