På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag trodde aldrig Del 17

- Men är det trögt att fatta eller? Dra härifrån! Hon vill inte snacka med dig! Sade Bonnie och lät arg.
- Bonnie, det är okej… Sade jag till henne.
- Nej, det är det inte! Sade Bonnie förtvivlat.
- Vad vill du Martin? Frågade jag och vände mig mot Martin.
- Det var ju du som ville snacka! Sade Martin.
- Ja, och du sa åt mig att dra åt helvete. Svarade jag lugnt.
- Men vafan. Vill du snacka eller inte? Vi har liksom inte lust att stå här hela kvällen. Sade Martin och nickade mot sina polare som stod bakom honom och skrattade. Jag nickade och började gå mot Martin. Men Bonnie tog tag i min arm.
- Vad gör du?
- Han har rätt… Vi måste snacka. Sade jag.
- Men ser du inte att han är packad, Alex! Visst att ni behöver snacka, men inte nu! Ni kan inte snacka när han är full! Sade Bonnie och såg olyckligt på mig. Jag visste att hon hade rätt, men jag var tvungen att prata med Martin. Och det var nu eller aldrig.
- Men jag måste. Sade jag och slet mig loss. Hon suckade och ställde sig med armarna i kors. Martin och jag gick ut på gatan. Vi stannade när vi var utom hörhåll och synhåll.
- Jaha, vad skulle vi snacka om då? Frågade Martin.
- Om att du gjorde mig med barn. Sade jag.
- Jag har inte gjort dig med barn! Sade Martin.
- Jo, Martin. Jag har tagit prover…
- Men då visar dom fel. Sade Martin bestämt.
- Vafan Martin. Det går inte att snacka med dig. Gå och lägg dig. Du är för full. Sade jag och började gå. Martin gick efter mig.
- Det var inte jag som knulla någon annan i alla fall. Sade han. Jag tvärstannade och vände mig om.
- Jag har inte knullat någon annan! Sade jag.
- Nänä, du bara sa så eller? Sade Martin spydigt. Jag tog några steg närmare honom.
- Jag knullade inte någon annan medan vi var tillsammans. I så fall knullade jag dig medan jag var tillsammans med Simon. Inte tvärtom. Sade jag och kollade rakt in i Martins ögon. Plötsligt fanns det något i hans blick som inte hade funnits där innan. Det var vrede. Han gick närmare mig och vi stod så nära varandra att jag kände hans andedräkt, som luktade sprit.
- Du kanske inte fattar det, men jag älskade dig, och du fullkomligt krossade mig när du berättade att du var ihop med den där andra tönten. Viskade han.
- Men ge dig, Martin. Jag går inte på det där en gång till. Du utnyttjade mig. Erkänn det bara, för din egen skull. Sade jag och började gå tillbaka.
- Det är inte sant. Jag älskade dig, och det gör jag fortfarande. Sade Martin.
- Nej, Martin. Det gör du inte.
- Jo, jag lovar. Först drev jag bara med dig, men allteftersom så började jag tycka om dig… Du är fin. Jag älskar ju dig. Sade Martin.
- Martin… Då borde du ha visat det bättre.
- Jag visade det allt jag kunde. Jag kunde inte göra mer. Jag lovar. Jag älskar dig. Gör inte såhär. Du vet också att jag älskar dig. Och du vet att du älskar mig!
- Nej, Martin. Det vet jag inte. Jag älskar inte dig längre. Sade jag och tittade på honom. Varför kunde han inte bara förstå? Jag såg sorgset på honom och plötsligt glänste något till i hans öga. Det rullade sakta nerför hans kind. Jag gick tillbaka till honom och lade armarna om honom. Jag kramade honom och han grät. Jag var lite förvånad, jag hade aldrig trott att han skulle gråta inför mig. Jag släppte honom igen och han tittade upp på mig.
- Förlåt, men det är så. Jag älskar dig bara inte. Sade jag. Martin sade inget. Han bara tog mina händer och tryckte dom lite lätt, men när jag skulle gå igen så släppte han inte.
- Martin, gör inte såhär… Sade jag men han släppte inte utan drog mig intill sig och började kyssa mig på halsen. Jag försökte putta bort honom men han var för stark. Jag stod kvar och blundade och väntade på att han skulle sluta. Men han slutade inte. Han blev bara mer intensiv och började kyssa mig överallt. På halsen, på munnen, på ögonlocken. Han smekte mig. Jag försökte dra mig undan men också den här gången misslyckades jag.
- Martin! Sade jag. Men han slutade inte.
- Varför gör du såhär mot mig? Mumlade han bara.
- Jag gör ingenting mot dig. Sade jag och började dra bort armarna. Varför skulle han vara så himla stark och vältränad?
- Släpp mig! Sade jag men han ignorerade mig som innan. Han började smeka mig på brösten. Han släppte nu mina armar men tog tag om min midja istället. Jag började banka på honom med knytnävarna, men han verkade inte ens känna det. Jag slog allt vad jag hade och försökte sparka honom. Men lyckades aldrig träffa. Paniken steg inom mig. Vad skulle jag göra? Om jag inte gjorde något skulle han antagligen gå längre än jag önskade. Plötsligt fick jag in en spark precis mellan benen på honom och den var hård. Martin vek sig dubbel och stapplade bort några steg från mig. Han stönade och tittade upp på mig.
- Du är sjuk, Martin! Dra åt helvete och låt mig vara! Skrek jag gällt och sprang sen tillbaka till huset. Jag såg Bonnie, Elin och Alicia stå utanför dörren. Dom såg sig oroligt omkring, sedan pekade Alicia på mig och sade något till dom andra. Jag gick bara förbi dom utan att säga ett ord och in i vardagsrummet. Jag hörde hur dom viskade till varandra och stängde dörren bakom sig. Jag satte mig i soffan och satte godisskålen i mitt knä. Jag tog en bit choklad och stoppade i munnen. Bonnie kröp upp i soffan bredvid mig och lade armen om mig.
- Vad gjorde han? Frågade hon lugnt.
- Ingenting. Ljög jag och tog en till chokladbit.
- Om han inte gjorde något, varför äter du då choklad som du hatar? Frågade hon. Jag såg ner på chokladen i min hand. Hon hade rätt. Jag hatade choklad. Man fick finnar av det. Jag släppte chokladen så den föll ner i godisskålen igen. Jag såg hur mycket min hand darrade och plötsligt, utan förvarning, började jag gråta igen.
- Men gumman. Vad gjorde aset mot dig? Frågade Bonnie och strök mitt hår. Jag skakade på huvudet.
- Ingenting. Jag… Sade jag men jag kom inte längre. Jag orkade inte.
- Kan vi inte sätta igång filmen istället? Frågade jag efter en stunds tystnad.
- Jo, visst kan vi det gumman. Sade Bonnie och kramade mig. Hon gick fram till TV:n och satte igång filmen. Alicia och Elin lade sig ner på golvet med några kuddar. Bonnie kom tillbaka till mig i soffan med fjärrkontrollen. Hon tog min hand och log mot mig.
- Lova mig en sak bara, ät inte mer choklad. Sade hon och tog bort godisskålen från mitt knä. Jag nickade och log tillbaka. Efter lite krångel med filmen, fick Bonnie tillsist igång den. Alicia kröp genast närmare Elin och skrek till innan den ens hade börjat. Vi skrattade åt henne och hon log mot oss.
- Jag skojade bara. Sade hon och log nervöst.
- Sure, baby. Retades Bonnie. Jag och Elin skrattade igen. Men den var väldigt läskig. Jag hade sett filmen en gång tidigare men jag tog ändå krampaktigt tag i Bonnies hand. Hon fick stöta armbågen i min sida för att jag skulle släppa. Jag tror inte att Alicia såg mer än fem minuter av filmen. Resten av den låg hon under en filt.

När filmen var slut, var vi så skärrade att vi bestämde oss för att bädda i mitt rum och se den andra filmen där. Jag och Elin gick och släckte alla lampor i huset och såg till att dörren var låst och att allt var avstängt, medan Bonnie och Alicia bäddade i vårt rum. När jag och Elin högljutt fnissande kom in i mitt rum igen så var Bonnie och Alicia klara och dom hade på något sätt fått in fyra madrasser. Vi lade oss ner och pratade. Elin somnade innan vi hade hunnit sätta igång filmen.
- Vi struntar i filmen va? Frågade Alicia. Jag och Bonnie nickade och kort därefter sov dom båda. Men jag låg vaken och tänkte på kvällen. Min meddelande signal ljöd igen men jag brydde mig inte om att kolla vem det var ifrån. Jag ville inte veta.

// tack för kommentarer, och förlåt att den förra delen var så dåligt skriven. Hoppas ni tyckte den här var bättre! kramar <3

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sandruskapuska - 30 nov 08 - 07:11- Betyg: