Enya [del 10] James Niklom... |
-Ingen kunde göra något! Hon var alldeles för sjuk! Om vi hade gjort
något så hade det i alla fall slutat så här! Enya kände hur arg hon blev.
-Men om ni hade gjort något åt det..då kanske hon fick leva ett par
dagar till. DAGAR SPELAR ROLL!!!
Enya drog täcket över huvudet och blundade. Enya hoppades i alla fall att
tjejen hade det bra nu men hon var endå arg för att ingen gjort något åt
hennes sjukdom. Hon kunde ju ha fått levt ett par dagar till. Då skulle i alla
fall Enya få henne att må bra de sista dagarna i hennes liv.
-Enya? En kall hand rörde vid hennes arm.
-Henrick, vad gör du här? Henrick satte sig ner på sängkanten och tittade
sorgset på Enya.
-Jag är så ledsen... mumlade han fram.
-Vad har hänt Henrick? Han torkade en tår som rullade ner för hans kind.
-Din pappa...de har hittat honom hängd i ert hus!
-VA??? Enya reste sig snabbt upp. Hon tog sin jacka och började springa genom
korridorerna. Hon svamlade runt bland salarna för att hitta någon som kanske kunde
skjutsa hem henne. Hon kände en sån otroligt stor sorg även om han inte var hennes pappa
på riktigt. Men hon kunde inte gråta. Hon var för orolig. Var är hennes mamma nu då?
Hade hon blivit så ledsen att hon tänkte göra det med?
Enya fann till slut en man som precis skulle lämna sjukhuset.
-Hallå? ursäkta kan du skjutsa hem mig? Mannen vände sig snabbt om och fick
se en barfota tjej med en sjukhuspyjamas och en vinröd jacka i handen.
-Jag tror inte du ska lämna sjukhuset unge dam! Han skakade iriiterat på huvudet.
Enya tog tag i mannens jacka och förklarade:
-Skjutsa hem mig, min pappa har hängt sig och min mamma ärantagligen ensam hemma!
Jag vill inte att hon ska lida ensam! Mannen ryggade tillbaka vid de hårda orden
och blev plötsligt VÄLDIGT hjälpsam. Han tog henne om armen och slängde upp henne
på sin rygg. Sedan bar han henne till sin bil och körde hem henne. På vägen lovade
mannen att inte lämna henne föränn han visste att hon var i säkerhet.
De stannade utanför lägenheten och rusade upp för trapporna. Enya slet upp dörren
och mötte sin mammas gråtande ansikte. Hennes kinder var vinröda och hennes ögon var
blödsprängda.
-Mamma, jag är så ledsen för att jag lämnade dig själv! Enya slängde sig i sin mammas armar
snyftande. Mannen iaktog länge tills han fick se repet som hängde i taket.
På golvet låg ennu ett rep som var blodigt och avskuret. Han såg på Enyas mamma att hon
döljde något. Därför tog han hennes hand och drog med henne in på Enyas rum. Enya stod kvar i
rummet och tittade på repen. Nu förstod hon! Hon hörde hur mannen lugnt talade med hennes mamma.
Om Enya inte hade kommit hit hade hennes mamma också hängt dinglandes från taket.
Hon hämtade en stol och en kniv och skar av repet som hängde i taket. Sedan slängde hon det i
sopkorgen. Hon hörde hur Mannen lugnat hennes mamma och hon öppnade dörren och gick in.
Mannen höll Enyas mammas hand och bad henne lugnt sätta sig på Enyas säng.
-Vem är du? Stammade Enyas mamma.
-Jag heter James Niklom och arbetar som kirurg på sjukhuset där Enya låg.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | hanna__91 - 8 jun 07 - 01:10 | | plz, snälla fortsätt! | M-424 - 26 maj 07 - 05:08- Betyg:  | När kommer nästa, snälla maila när nästa del kommer:)
<33 |
|
|
|
