Varulvsflickan, del 8 |
Mirjam låg helt stilla och lyssnade efter ljud. Då hörde hon frustandet igen.
Hon stelnade till av skräck och hon slutade andas. Hon låg blixtstilla och hörde
hur "det" rörde sig utanför. Hennnes hjärta slog tredubbla slag. Hon rörde försiktigt
handen mot "väggen" på hyddan. Hon petade undan en kvist för att kunna se vad
det var där ute. När hon fick syn på djuret, drog hon snabbt undan handen.
Hon förstod först inte vad det var för nåt där ute. Det såg ut som en stor varg,
men ändå inte. Den hade som sett mer mänsklig ut...Då gick det upp för henne.
En varulv! Paniken steg i henne. Vad skulle hon göra. Hon hade lust att skrika
rätt ut, men det kunde bli hennes död. Hon koncentrerade sig på att inte flåsa
när hon andades. Hon hörde hur den rörde sig närmare hyddan. Hade den kanske kännt
hennes lukt? Eller hade den kanske hört henne? Hon hade inte tid att fundera mer
på det, för hon försökte tyst att dra sig närmare mot trädet. Att hon inte hade
insett det! Hon hade ju till och med sett att det var fullmåne, och hon hade ju läst
den där boken. Men hon hade väl inte trott på allt det där som stod heller, så
det kanske inte var så konstigt. Men nu kände hon sig så otroligt dum som inte
tänkt på det innan. Hon skulle inte ha stannat kvar i skogen ensam. Och hon skulle
inte ha följt med på picknicken med Villgot, för då hade det här inte behövt hända.
Frun hade säkert gett henne en annan syssla, som att städa skjulet eller nånting.
Men, tänkte hon, om jag dör nu, så har jag iallafall inte gått miste om tiden med
Villgot. Hon hade ju iallafall fått uppleva picknicken med honom. En underbar tanke.
Mirjam hann tänka allt detta på bara några sekunder. Hon hade absolut ingen aning
om hur hon skulle kunna fly. Kanske om hon väntade till varulven gått en bit längre
bort. Men hur länge skulle det ta? Och tänk om varulven upptäckte henne innan, vad skulle
hon göra då? Först nu märkte hon att hennes ben skakade. Hela hon skälvde av rädsla.
Hon hörde hur varulven frustade och tassade omkring där ute. Det lät som om den
var lite längre bort nu. Då upptäckte hon en flykt väg. På andra sidan trädet fanns
det höga enbuskar. Om hon hade kunnat ta sig ut genom springan i "väggen", så hade
hon kunnat smyga hukad genom biuskarna, och sedan när hon kommit tillräckligt långt
bort, springa för livet. Hon hade inte mycket tid att fundera. Nu gällde att försöka
fly eller att bli dödad av den skräckinjagande besten. Det var såklart ett lätt val.
Hon vände sig försiktigt på mage och kravlade sig sakta bort till springan. Hon
stannade och lyssnade. Den verkade inte ha upptäckt henne. Nu skulle hon bara försöka
komma ut ur springan. Precis som hon kommit ut ur hyddan och skulle krypa genom en-
buskarna, så hörde hon ett dovt morrande och hur något rörde sig närmare henne.
Den hade upptäckt henne!....
Fortsättning??
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jenny_t94 - 17 maj 07 - 20:24- Betyg:  | | den var jättebra, men du måste fortsättning!!<3 | | SepeJessica - 17 maj 07 - 20:16- Betyg: | | fortsättning!!! | | movich - 17 maj 07 - 18:44- Betyg: | | förstättning! | | chulia - 17 maj 07 - 18:36 | | bra :) <3 kram | | ammi_ - 17 maj 07 - 18:31- Betyg: | | fortsätt så klart!!! den är jättespännande!! |
|
|
|
