Första ögonkastet |
Dagen jag längtat efter har äntligen kommit.
De är den sista april, jag och mina kompisar skulle in till Uppsala.
Men dem avvek de vi hade bestämt och stannade hemma.
Jag stannade själv hemma tills min kompis Hanna ringde mig, och frågade om jag var i Uppsala.
Jag berättade varför jag inte var i Uppsala, Hanna sa att jag kunde få vara med henne och Madde.
Så jag begav mig till Uppsala.
På bussen satt jag och kollade ut genom fönstret och kom och tänka på allt jag hade vart med om.
Mitt ex, min familj och alla mina underbara vänner som stöttat mig så otroligt mycket.
Jag höll på att börja gråta, men var tvungen att hålla tillbaka tårarna.
Klockan var 14.00 och jag var framme vid station inne i Uppsala, där Hanna och Madde skulle möta mig.
Allting kännes bättre när jag mötte Hanna igen, vi hade inte träffats på jätte länge.
De kändes kanon att få vara med en gammal vän igen.
Hanna och jag satte oss ner och packade över hennes öl i min ryggsäck.
Vi drog till Kebab House och käkade kebab och hamburgare, och de var så gott att vi kunde äta mer.
Sen ringde jag Gary för att vi hade bestämt att ses när vi var i Uppsala båda två.
Han satt uppe vid slottsbacken.
Gary presenterade hans kompisar för mig, Hanna och Madde.
Sedan satt vi och drack, och sjöng ett par sånger.
Folket började röra på sig, Garys kompisar skulle vandra hemåt och senare dra till Knivsta eller Richard.
Gary, jag, Hanna och Madde skulle ner till Hemköp för att handla innan.
Hanna och jag gick och prata om allt möjligt, tills det var någon som kom framför mig och frågade ”du är för liten för att dricka den där va?”, han höll samtidigt upp något som liknade ett kort där jag läste ”polis”.
Jag stod och snackade med honom om att jag inte var arton och att de inte var min öl utan Hannas.
Han tog mitt leg och frågade en massa saker.
Han skrev upp något på ett papper där de stod en massa saker som han skulle fylla i.
Jag stod och snackade med Hanna när han frågade en massa saker.
Hanna började stampa på ölen som han hade plockat upp ur min väska.
Jag vart så sur på den där snuten och bad om att få mitt leg, så att jag han med bussen som gick om fem minuter.
Han ställde sig upp och slutade skriva, och sa ”om du håller på sådär så åker du snart med in till stationen”.
Jag bara skrattade och stod där i tio minuter innan jag fick mitt leg och drog.
Sedan var jag så sur hela kvällen eller i alla fall tills Hanna drog hem med bussen.
Lollo, Kim och jag gick runt och drack och sjöng.
Träffade en massa folk som vi stod och snackade med.
Sedan vandrade vi upp till slottsbacken och satte oss.
Kim började snacka med ett par killar som kom från Mexico, dom kunde bara engelska men Lollo och Kim kan ju bra engelska.
Men jag däremot är inte alls bra på de, så jag snackade inte så mycket men förstod de mesta dom pratade om.
Tills Kim säger ”She want to be fucked” och mexicanarna började att ta på mig och allt.
Men jag visste att Lollo och Kim drev, men endå tyckte jag att de var taskigt.
När dom äntligen slutade att snacka med dom vandrade vi vidare uppåt på slottsbacken.
Vid en gräsplätt lite längre upp satt det två ensamma killar och drack på en cider och Smirnoff.
Vi satte oss med dom och började snacka, Kim var rejält full och var alltid rolig som vanligt.
Men vi lessnade på att sitta där så vi drog vidare, och bad killarna hänga på om dom vill de.
Där gick vi fem stycken och försökte hitta på något roligt att göra.
Klockan rullade på och den var snart 21.45, jag tänkte att jag kan ta den bussen som går 21.45 eftersom att Lollo och Kim skulle röra sig hemåt.
Jag satt och drack en bärs och när vi väl var i Gimo och var tvungen att byta buss öppnade jag min cider.
Jag satte mig på precis på samma ställe som jag satt på i den första bussen.
De satte sig en kille framför mig fast på vänster sida.
När vi hade kommit en bit utanför Gimo så ser jag att det ligger en mobil bakom killen.
Jag tar upp den och frågar om de är hans, men det var de inte.
Jag bad han hålla i min cider då jag gick och lämnade fram mobilen till busschaförn och bad han lämna in den.
Han tackade mig och jag vandrade bakåt i bussen till killen med min cider i handen och satte mig på sätet igen.
Killen frågade vart jag skulle och jag svarade och sen satt vi och snackade om mig ett tag, tills jag kom på undra vart han ska så jag frågade.
Han skulle till Stavby och tänkte ta den bussen vi satt på hem igen, men jag förklarade att den åkte till bussgaraget och att nästa buss gick kockan 00.55, så jag bad han att följa med mig hem i två timmar så han slapp sitta ute och frysa.
Väl hemma hos mig låg vi i min säng och kollade på tv.
Men vi koncentrerade oss inte på filmen, utan vi låg och snackade med varann.
Vi pratade med varann som om vi hade känt varann jätte länge.
Han började kyssa mig, och frågade om jag gillade honom.
Jag svarade och sen så drog vi till bussen för tiden gick visst snabbt.
Jag frågar Bruno om jag kan ta hans nr, innan han gick på bussen.
Jag skickar honom ett sms med mitt nr då jag kommer hem och säger att han glömde sin tröja hos mig.
Han skrev och frågade vad de kan bero på, eftersom vi gick igenom att han hade med sig allt innan vi gick ifrån mig.
Jag skrev bara att det kanske var ödet och att det kanske var meningen att vi skulle träffas igen.
Bruno skrev att vi skulle ses på Onsdag efter skolan, eftersom vi slutade samtidigt och att jag skulle ha med hans tröja.
Jag frågade vad han tyckte om mig och han skrev att han gillade mig och att jag verkade schysst.
Efter de så sa vi god natt.
Tisdagen kom och jag var alldeles glad av att jag träffade Bruno den kvällen.
Han tände en stor låga i mitt hjärta och jag gillar han verkligen.
Senare på Tisdagen så var jag med Sabina efter att hon lämnat Patrik, jag satt och pratade om Bruno hela dagen med henne.
Hon märkte hur glad jag var, att jag var gladare än vanligt.
Hon hoppades på att de verkligen skulle bli något mellan oss, för hon märkte hur glad han gjort mig och hon märkte att jag gick på moln.
Bruno och jag satt och pratade på msn om allt möjligt om vår träff och om vad vi ska göra på Onsdagen efter skolan.
Vi snackade lite men klockan vart mycket och jag skulle upp till skolan tidigt som vanligt.
Suck det är onsdag idag och jag sitter på bussen på väg till skolan.
Vill bara att klockan ska vara 16.00 så att jag kan få träffa Bruno igen.
Jag har sniffat på hans tröja i evigheter.
Jag längtar efter honom så.
När jag åker förbi Stavby undrar jag jämt var han bor.
Äntligen är klockan 16.00 och jag sitter vid stadsbiblioteket och väntar på att Bruno ska komma.
Bruno kom och vi satte oss vid fyrisån på bryggan i solen och snackade.
De kändes precis som första gången vi träffades.
Fast det var ju nervöst.
Vi satt där i kanske en timme och sen rörde vi oss mot bussen.
Brunos buss kom först, efter en kvart så kom min.
På bussen pratade jag med KB en tjejkompis i min klass, vi pratade om träffen idag.
Jag sa det till KB att de kändes som första gången Bruno och jag träffades.
Och att det var underbart, ja sms:a Bruno och frågade vad han tyckte om våran träff idag.
Men han svarade inte på min fråga utan frågade samma sak till mig, jag svarade och sa vad jag tyckte.
Jag skrev att jag står fast vid att jag gillar honom mer som än en kompis.
Så frågade jag samma fråga till honom, den här gången svarade han och skrev att vi aldrig skulle få ut något från ett förhållande, att vi inte har samma kompisar, inte samma konversioner och inte samma intressen.
Jag satt fortfarande och pratade med KB samtidigt som jag satt och messa med Bruno.
KB märkte hur ledsen jag vart och jag vart så jäkla ledsen så att jag satt och skrek på bussen.
Äntligen hemma, sätter mig framför datorn helt tårögd.
Sätter på min musik, och inser hur ledsen jag är och hur mycket han betyder för mig.
Tårarna börjar rinna och jag ser att Bruno loggar in på msn.
Han frågar hur det är med mig och att han beklagar de han gjort.
Han skrev att det inte var meningen att göra mig ledsen, men han ville inte bygga upp något när han endå trodde att de skulle spricka.
Jag grät bara mer och mer, han är en så underbar kille som bryr sig om vad han gjort, och inte är som dom andra killarna som bara skiter i de dom gjort mot någon tjej.
Jag grät ännu mer för att han brydde sig om mig och för allt han skrev.
Jag vart sur och skrev att jag hade gjort ett stort misstag den kvällen.
Att ta den bussen, att träffa dig allt var ett misstag som vanligt.
Han tyckte att han inte gjort ett misstag som träffade mig, men han sa att det aldrig skulle fungera mellan oss.
Jag bad honom om att han skulle ge mig en chans, men de kom aldrig på frågan.
Sabina i Vänersborg började snacka med honom och fick ut rätt mycket om vem Bruno hjärta Emma var.
Sabina skickade allt de hade pratat om till mig, för att jag skulle se vad Bruno skrev.
Jag kunde läsa tre meningar sen vart jag bara ledsen igen.
-Det e inte helt bra mellan mig och Sandra. Skriver Bruno
-Nej ja vet de, Sandra mår ingen bra just nu. Svarar Sabina
-Nej jag vet, jag kan bara beklaga. Men jag kunde ju inte låtsas ha känslor för henne.
-Men då skulle du inte ha sagt att du "gillade henne från första stunden.
-Det gjorde jag. Jag gillar henne fortfarande men vi kan inte ha ett förhållande, det är det jag anser. Vi går bara inte ihop men hon är både trevlig och söt!
-Jo de är hon, du har gjort ett stort misstag. Du kommer att ångra dig att du inte försökte med Sandra.
-Jag tror inte det, det verkar inte som vi passar varandra. Jag känner i alla fall inte så. Då e de inte värt att börja tycka om henne om det ändå kommer spricka.
-Men hur vet du att de inte kommer fungera om du inte ens försöker? Hur kan du veta efter 2 gånger?
-Nej jag är inte helt säker.
-Men de vet man aldrig om man inte försöker
-Men vi verkar inte passa ihop. Så då vill jag inte "bygga upp" några känslor. Kanske lite egoistisk, men jag vet inte det känns inte bra!
-Men när du sa att du gillade henne så tände du en låga i henne. Hon har aldrig vart så förut hon var skit glad, har aldrig sett henne så glad förut. Men nu e hon helt förstörd.
-Ja? Jag sa vad jag tänkte. Vad mer kan man begära. Men om jag vetat att jag inte skulle satsa på ett förhållande med henne hade jag inte sagt det. Jag har henne mer än gärna som kompis, men det är upp till henne ifall hon vill ha mig i sitt liv alls (vill lr kan)
-Men du hade ju smsat henne idag och sagt du inte vill vara hennes kompis nu? Hur fan ska du ha de?
-Haha! Det är ganska splittrade känslor. Om jag var hon skulle jag inte vilja vara vän med "mig".
-Men ja menar hon sa till mig att du hade skickat något till henne idag och sagt att du inte vill träffa henne mer å skit. Och att ni inte ens skulle skriva mer på msn. Du kan inte säga något sådant till Sandra. Hur sak du hade? Ska ni försöka eller ingenting alls?
-Jag tyckte inte vi skulle försöka alls... Mer än vi gjort det vill säga. Det där andra var för hennes skull.
-Men de sårade henne ännu mer. Sa inte du att du va singel till Sandra? Så vem är Emma? Din tjej?
-Jag sa att jag inte hade någon flickvän. Skulle aldrig ljuga!
-Okej vem är Emma då?
-Emma är en tjej jag träffade igår, känner henne sen tidigare med för den delen. Men hur som helst så började jag gilla henne igår. Men hon är min blivande flickvän, gränsen är ju lite vag. Men jag hade inte flickvän då jag träffade Sandra.
-Okey.
-En fråga, vad ska jag säga till Sandra om Emma. Hon frågade inget trots namnet. Kanske bad dig fråga. Men i så fall får du välja vad du vill säga för att hon ska må så bra som möjligt!
-Ska ja säga vem Emma är?
-Det är upp till dig . Jag sa bara att jag inte sagt något.
-Ja kan göra de för din skull.
-Haha jag kan säga det själv men ska jag var ärlig och säga att jag träffat en annan?!
-Men då kommer hon bara dampa.
-Det lär hon ju fattat.
-Ja de kan du säga.
-Hm, men då säger jag det.
-Japp
-Så behöver inte du. Känns bättre själv Men ta hand om Sandra nu, jag måste dra. Hejdå
Jag kunde inte fatta hur omtänksam han var, men endå att han gjorde det!
Att han sa att han gillade mig, men sedan bara lämnade mig.
Alla dagar i skolan var hemska, att gå runt och tänka på killen jag egentligen borde skita i.
Jag kan inte skita i honom, jag kan inte skita i den som tände en så stark låga i mitt hjärta men som sedan bara lämnade mig.
Men du bryr dig i alla fall om vad du gjort mot mig, och du ser verkligen att jag är ledsen.
Du är inte killen som lämnade mig så, utan du bryr dig.
Du är killen som lämnade mig mer än en vän.
Du vill ha mig som vän men inget mer.
Men du bryr dig, och jag kommer alltid minnas dig grabben för precis den du var.
Hur du tände lågan i mitt hjärta hur allt blev till slut.
Jag är ledsen att du nu har en annan, men jag vet att vi bör gå vidare i våra liv.
Jag vet att jag alltid kommer bära dig i mitt hjärta.
Jag kommer alltid att minnas dig.
Att veta att du bryr dig, de bränner hårt.
Att känna den här känslan om att vara lyckligt kär, är en otrolig känsla.
Att bli kär vid första ögonkastet, kom ihåg att det alltid kan gå som de går.
Jag har vart med om det, och jag vet hur det känns när de inte blir som du tänkt dig.
Tänk dig för in i nästa steg om vad som kan hända, är de något som kan såra dig?
Är de här något både du och han eller hon vill?
Jag ville de här, men de vill inte han.
Jag hade för höga förväntningar, jag vart sårad och jag mår nu inte alls bra.
Men jag visar de inte, bara vissa vet hur jag mår.
Vissa vet att de här är skit för mig.
Ni som såg mig så lycklig som när jag träffade Bruno minns hur lycklig jag var, men minns ni hur förstörd jag vart av att han lämnade mig?
Jag vill inte att samma sak ska hända er.
| Sandra Caroline Walther | Faller Du Faller Jag |
|
|
|
|
