Åren gick, och jag blev inget (del 5) |
Natten jag ALDRIG glömmer
Mamma och pappa hade bråkat. Om vår nya DVD. Pappa hade blivit skitförbannad och kört iväg med bilen. Han skulle hem till sin syster. Och han var stupfull. Mamma grät och grät. Jag klarade inte av att höra det, så jag gick ner till henne och kramade om henne.
"vi måste få hem pappa, vi måste få hem honom!" sa mamma med panik i rösten. Jag nickade och vi gick till telefonen. Mamma försökte prata med pappa, men hon grät så mycket. så hon gav telefonen till mig.
"Pappa, kom hem. Mamma gråter jättemycket och du vet att du inte ska köra när du är full. Det är farligt, det vet du pappa. Kan du inte komma hem, snälla? Vi älskar dig jättemycket. Vi vill inte att du ska köra iväg" sa jag. (Jag gråter när jag skriver detta. Inte fan ska en liten flicka behöva ringa efter sin pappa för att be honom komma hem när han är full? Men hade jag inte gjort det hade jag kanske inte haft en pappa nu.) Men iallafall så kom pappa hem. Vi kramades länge och mamma och pappa sa förlåt. Sen gick jag upp och la mig igen. Sen minns jag inte mer av det.
|
|
|
|
