Åren gick, och jag blev inget (del 2) |
Lågstadiet - mellanstadiet
Jag minns inte riktigt hur jag kände när jag började på Kvidinge skolan. Jag var väl uppspelt som alla andra. Ville leka med andra barn. Men de hade redan varandra. Mina vänner jag hade haft hos dagmamman, vilket var killar, hade hittat andra killkompisar. Så jag var själv. Och jag var otroligt känslig. Jag minns en gång jag skulle äta en clementin. Men jag kunde inte. Tyckte så synd om den stackars clementinen. Tänk om den ville leva? Tänk om den inte ville bli uppäten? Då blev min lärarinna sur på mig, så jag slängde den. Jag var ensam rätt mycket. Hade aldrig något att göra. Så jag åt mat istället. Åt en massa mat. Blev med tiden en knubbig blond liten flicka med blåa ögon. Jag blev sur när någon påpekade det. Jag visste att det var fel. Men jag hade ju aldrig något att göra. Och jag tyckte ju om mat!
|
|
|
|
