Livsfarlig kärlek, del 9 |
Madde körde in på parkeringen för att släppa av mig. Bilen stod stilla, och jag öppnade bildörren för att kliva ut.
”Ha det så trevligt. Ring sen när jag ska komma och hämta”
Jag nickade och stängde dörren efter mig. Det duggade lite lätt, så jag drog luvan över huvudet. Sedan började jag gå. Tankarna tog genast över, och jag kände mig osäker på vad som var bäst i den situationen jag befann mig i. För rädslan hade redan beslagit min kropp, och jag kunde inte lista ut vilket som var rätt och vilket som var fel. Ibland när man har velat något så otroligt länge, väntat och längtat och varit som besatt, och sedan får det, då är det nästan som om det inte spelar någon roll längre. Riktigt så var det inte med Andreas, men jag visste bara inte om jag ville ta den risken en gång till, för kanske var det inte värt det?
Men trots mitt velande fram och tillbaka, så plingade jag på dörren till hans ljusgula hus, trots det steg jag in i ytterhallen när han öppnade, trots det gick jag med honom in på hans rum.
Helt naturligt satte vi oss ner, pratade och skrattade – och det kändes som om tiden vi varit ifrån varandra aldrig existerat.
Gamla minnen ploppade upp då när vi satt och pratade, och det fanns så många saker vi hade gjort tillsammans då allting hade gått fel, och vi hade gjort bort oss. Skrattandes satt vi där samtidigt som vi försökte äta. Det var ingen lyckad kombination.
Så säger han det bara.
”Jag och Lisa, min tjej, vi har ju varit ihop i snart en månad, och när…”
Resten hörde jag inte, ville inte höra, ville inte veta. Med klumpen i halsen log jag lite stelt, och låtsades lyssna, men jag hörde inte ett ord som sades. Desperat satte jag på en låt på mobilen, tog upp den, stängde av och låtsades prata med någon.
”Jag måste gå nu. Madde var arg. Men det var kul att ses.”
Sedan skyndade jag mig därifrån. Ute hade duggregnet blivit spöregn som vräkte ner. Det dröjde inte länge förrän jag var genomblöt, men det var bra, för då syntes det inte att jag grät. Då kunde ingen se hur ont det gjorde.
|
|
|
|
