Prins Rosenknopp |
På långt håll såg jag ett sällskap. När det kom närmare såg jag in i ett par vackra ögon.
Då visste jag inte vem det var. En som jag kände sa att dom tillhörde Prins Rosenknopp.
Han red på en vacker svart springare. Han ropade till sig mig.
Du, där! Kan du hålla hästen medan jag hoppar av? Ja, det kan jag göra, sa jag.
Hela sällskapet tog några minuters paus innan dom fortsatte igen.
Jag stod kvar och tittade. Fortfarande står jag kvar på samma plats och undrar om jag kommer att få se dig igen.
|
|
|
|
