Varulvsflickan, del 7 |
Mirjam började andas fortare. Vad skulle hon göra?! Hon hade ingen lykta
eller någonting annat som kunde ge ljus, hon hade ingen mat, inget vatten,
och framför allt inget skydd. Hon skulle kunna råka ut för de mest hemska
saker när hon inte hade något skydd. Eld, tänkte hon. Jag har ingen eld.
Och utan eld, inget skydd. Hon var tvungen att sätta sig ner. Hon kände hur
tårarna brände bakom ögonlocken, men hon ville inte börja gråta. Nej, hon
måste vara modig. Hon reste sig upp och trevade sig fram genom skogen. Hon
måste hitta någonstans att sova. Under en gran, kanske. Men det var inte
lätt att hitta en tillräckligt stor gran i en snårskog. Efter att ha gått
runt i en cirkel i tio minuter gav hon upp. Hon skulle inte kunna hitta en
gran här inte. Hon fick nöja sig med en liten hängbjörk. Hon kröp in under
grenarna och kände efter nåt mjukt ställe. Som tur var, var marken täckt med
mossa under björken, så hon skulle iallafall få lite mjukt att sova. Men
aldrig i livet att hon skulle kunna somna. Solen hade inte gått ner helt ännu,
så hon lämnade korgen med kantareller under björken. Sedan gick hon för att
samla ihop lite grenar och ris att täcka björken med. Hon tänkte att hon kanske
skulle få lite skydd iallafall. När hon hade famnen full gick hon tillbaka
till björken och började täcka de hängande grenarna med grenar och ris. Det
blev faktiskt ett hyfsat skydd när hon var klar. Iallafall för synen. Rovdjur
hade ju bra luktsinne, så de skulle säkert kunna spåra upp henne och döda henne
om de hade lust. Hon rös. Inte tänka så, tänkte hon, det kommer att gå bra. Jag
sover här i natt och imorgon när det blivit ljust, letar jag mig tillbaka till
gläntan och följer bäcken därifrån. Lätt som en plätt. Fast riktigt så lätt
skulle det ju inte bli...
Hon kände hur magen kurrade igen. Hon hade ju en korg full med kantareller, men
det gick väl inte att äta kantareller råa? Hon hade behövt en liten eld, så hade
hon kunnat grilla dem. Det vattnades i munnen på henne. Grillade kantareller.
Mums. Hon sköt undan tanken. Hon blev bara ännu hungrigare när hon tänkte på det.
Istället försökte hon tänka ut hur man skulle kunna göra upp eld. Hon visste att
man kunde slå två stenar mot varandra. Men det var lite ont om stenar där hon
befann sig. Man kunde ju också gnugga en pinne. Hon tänkte försöka göra det,
men när hon kröp ut ur sin "hydda", såg hon knappt någonting. Solen hade gått ner
och skogen låg mörk och stilla. Kusligt stilla. Hon kröp snabbt in igen. Hon ville
absolut inte gå vilse igen. För att fördriva tiden, la hon sig ner och försökte
sova. Hon tänkte på Villgot och på Frun. Frun skulle piska livet ur henne när hon
kom hem. Om hon kom hem...
När hon vaknade, var det lite ljusare än tidigare. Hon kröp ut ur hyddan. Månen
lös vit och klar. Det var fullmåne. Den gav tillräckligt med ljus, för att hon
skulle kunna hitta några pinnar att göra upp eld med. Hon gick några meter från
hyddan och plockade lite pinnar. Då hörde hon ett prassel i en buske alldeles
intill henne. Hon tittade upp och stelnade till. Där i busken stod samma djur
som hon sett förra natten. Den stirrade på henne med sina stora, gula ögon.
Mirjam stirrade skräckslaget på djuret. Så där satt de ett tag, djuret
blixtstilla i busken och Mirjam hårt kramande om en pinne, en stund. Plötsligt
vände sig djuret om och kröp in i skogen igen. Mirjam satt som förstelnad ett tag,
sedan släppte hon pinnarna och sprang in i kojan så fort hon kunde. Där la hon sig
ner och andades häftigt. Så låg hon till hjärtat började slå normalt igen. Då
stängde hon ögonen, och skulle precis somna, när hon hörde ett frustande precis
utanför hyddan....
Blir jätteglad av alla kommentarer!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ammi_ - 15 maj 07 - 22:13- Betyg:  | | spännande! superbra! | | jenny_t94 - 15 maj 07 - 00:29- Betyg: | | jättejätte bra!! Så jäkla spännande asså;);););));)pölsa | | SepeJessica - 14 maj 07 - 05:23- Betyg: | | skitbra :D, mejla när nästa del kommer? :) | | mii - 13 maj 07 - 21:46 | | Bra och spännande :) |
|
|
|
