44 |
Hon känner hur tankarna tar över? Besatheten av blodet blir bara större.
Rösterna tystnar bara då hon är täkt av blod. Smärtan känner hon inte längre.
Bara känslan av tystnaden. När verkligheten frågar, mår du bra?
hon ler falskt och säger, såklart. Hon önskar hon kunde berätta, men rädslan tar över.
Verkligheten misstänker och frågor om blodet på hennes tröja. Hennes lögner blir bara fler.
Hon vill så gärna våga, men rädslan är för stor. Hon skakar varje gång och önskar det fanns ett annat sett.
Hon skriker att dem ska vara tysta, men dem försvinner bara när blodet rinner.
Hon vill inte vara, kan någon förklara?
VAd händer, kommer hon klara av de? finns det någon som förstår, finns det något att göra.
KAn hon hjälpas, eller finns det inget sett, Hennes ögon blundar, sorgen blir större. tiden läker alla sår? men ärren påminer hennes sorg, finns hon kvar, eller är hon en tom ilusion som kravlar sig fram på tomma tankar som förser sig me blod.
Rösterna blir aldrig tysta, kvar står hon tyst. vill våga gå upp till verkligheten när hennes armar blöder.
Men kommer hon försvinna eller hjälpas upp?
|
|
|
|
