Flickan på midsommarängen |
Hoppande, med ett stort leende för att dölja smärtan, tar Hon sig fram på midsommarängen av violetta klockor.
Hoppande, utan att veta om vad Hon kommer att stöta på. Utan att veta om Honom.
Hoppande... Hon stannar. Hon ser Honom.
Minnen träder fram... och det svartnar till snabbt. Det som var. Och det som fortfarande kunde ha varit. Bilder. Alla dessa bilder.
Smygande, tar Hon sig fram till Honom.
Hon sätter en fot på Hans bröstkorg, och uttalar:
"Som en rostig spik i hjärtat... varför lämnade du mig?"
Innan Han kunde svara, hade Hon satt ner den andra foten i Hans ansikte.
"En rostig spik i hjärtat... du kommer snart få veta hur det känns."
Med ögon som vaggar från ens nervtrådar, ler Han.
Hon, med svarta tårar, släpar Honom genom ängen.
Till skjulet.
Hon letar...efter hämnd. Hon hittar.
"Hammare och spik... dina verktyg"
Ett raskt slag med hammaren träffar honom i tiningen... Han ler fortfarande.
"Jag känner mig så svag.."
Hon sätter spiken mot ögat och... ett raskt slag med hammaren...
Hon ler.
Han ler.
De ler.
Tillsammans..
Tillsammans igen.
|
|
|
|
