Varulvsflickan, del 6 |
Mirjam och Villgot gick genom skogen. Det var en tät snårskog och båda
fick skrapsår på benen. Men inte brydde sig dem om det. Nej, inte nu,
när de skulle på picknick. Det hände så sällan att man var tvungen att
ta vara på varenda liten sekund av det. Och Mirjam njöt. Hon njöt av de
få solstrålar som letade sig fram över horisonten. Hon njöt av fågel-
kvittret. Men mest av allt njöt hon av stunden tillsammans med Villgot.
Han var bara så underbar! Han skrattade och skämtade och log alltid.
Han var sig själv hela tiden, och sa alltid vad han tyckte. Som när
de var nyinköpta. Då skulle Frun dela ut arbetsuppgifter åt alla. Mirjam
hade darrat som ett asplöv av nervositet och rädsla. När Frun frågat
henne om hon visste hur man putsade fönster, hade hon bara nickat och inte
fått fram ett ord. Villgot däremot, hade glatt frågat Frun en massa saker
som Mirjam aldrig ens skulle nämna. Han hade frågat om man fick ta vad man
ville från skafferiet när man var hungrig. Och sedan hade han frågat en massa
onödiga frågor, som egentligen var självklara, bara för att gå Frun på
nerverna. Sedan hade han frågat om hon tyckte att sagan om pysslingarna
var en bra saga. Då hade Frun fnyst och sagt att hon brände upp varenda
sagobok hon fick syn på. Då hade han blivit tyst. Men man såg på honom att
han inte tänkte hålla tyst så länge. Ja, Villgot var verkligen modig. Minst
tusen gånger modigare än Mirjam.
När de gått i ungefär tjugo minuter kom de fram till en liten glänta. Den
var inte större än två-tre meter i diameter.Den passade perfekt när man bara
var två personer. De bredde ut filten på marken och Villgot frågade artigt:
- Får man för denna unga dam till sin sittplats?
- Visst, sa Mirjam och fnissade. Hon tyckte att Villgot var jättebra på att
spela teater. Själv var hon rätt usel på det. Villgot förde henne till sin
plats och sedan satte han sig ner och började rota i korgen. Han tog fram
två skorpor med fläsk på. Han gav en av dem till Mirjam. Där satt de och
knaprade på varsin skorpa. De pratade och skrattade så de höll på att kikna.
Mirjam hade aldrig haft så roligt i hela sitt liv. Hon tyckte att stunderna
tillsammans med Villgot var mer värda än då hon hade några dagars semester.
Men det berodde nog på att hon var väldigt förtjust i honom. Nästan lite kär.
Hon skulle gärna velat sätta sig närmare honom och luta sitt huvud mot hans axel,
men det vågade hon inte. Hon visste inte om han gillade henne på samma sätt som
hon gillade honom. Allt skulle bli så fel om det visade sig att han bara ville
vara vän och inget mer. Så hon nöjde sig med att skratta åt hans dåliga skämt.
( Ja, de var faktiskt dåliga, men när han berättade dem blev de helt plötsligt
inte alls så dåliga )
Tiden rusade iväg, tyckte Mirjam. Rätt som det var tittade Villgot bort mot
horisonten och sa:
- Det är nog bäst att jag börjar bege mig. Jag måste hinna tillbaka innan Frun
märker att jag varit borta. Det var egentligen min utfodringsdag idag. Mirjam
blev lite besviken. Varför går tiden alltid så fort när man har roligt?!
- Mm, det är nog bäst det, svarade hon. Om Frun frågar efter mig, så säg att jag
begav mig ut tidigt för att hinna plocka så mycket svamp som möjligt.
- Visst. Villgot reste sig och rullade ihop filten. Sedan gick han fram till Mirjam
och gav henne en vänskaplig puss på kinden. Hon rodnade och tittade ner i marken.
- Vi ses senare, då! sa Villgot. Var försiktig här i skogen! Det är lätt att göra sig
illa här ute.
- Ja, jag lovar att vara försiktig, svarade Mirjam och log. Hon stod kvar och såg honom
försvinna in bland snåren. Sedan satte hon fart att börja plocka kantareller. Känslan
av att sväva fyllde henne under resten av dagen. Tänk, Villgot hade pussat henne på
kinden! Det kanske kunde bli något mellan dem iallafall.
Hon plockade hela dagen, utan att ens tänka på tiden. Hon tittade inte upp från marken
förrän hennes mage kurrade ljudligt. Då tittade hon upp. Till sin förskräckelse såg
hon att solen höll på att gå ner och det var nästan mörkt i skogen. Hon snurrade
runt och försökte komma på vilket håll hon kommit ifrån, men det var omöjligt. Paniken
steg i henne. Hon hade gått vilse. Hon var tvungen att sova ute i skogen, under bar
himmel, helt utan skydd för rovdjur, i natt...
Skriv gärna kommentarer!!!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jenny_t94 - 2 jul 07 - 16:37- Betyg:  | | från sofia k; den e jätebra, vi ska fortsätta läsa snart:D | | monstrole - 9 jun 07 - 06:43- Betyg: | | IIH! :O | | ammi_ - 15 maj 07 - 22:09- Betyg: | | jättebra! :D | | jenny_t94 - 15 maj 07 - 00:25 | | nu har jag läst hela och den var jättebra, ska läsa fortsättningen;D;Dpözz | | jenny_t94 - 13 maj 07 - 02:04- Betyg: | | hann inte läsa klart hela men det var bra det jag läste ;D | | chulia - 12 maj 07 - 21:16- Betyg: | | Bravo! | | prickigthallon - 12 maj 07 - 20:56- Betyg: | | Jättebra!!!1 MERa!½!!! | | Anoia - 12 maj 07 - 20:52- Betyg: | | åå mer :D |
|
|
|
