Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Wendela..del 12

wendela går med darriga ben upp för trapperna i höghuset. Med en darrig hand ringer hon på ring klockan. Harald öppnar fort. Han ser inte arg ut, han ser mera ledsen ut. Såhär har Wendela aldrig sett honom. Hon börjar undra vad som ska hända. En viss oro finns inom henne. Han går in i köket. Wendela fölljer med som en svans, han ber henne sätta sig ner. Han tar fram en coola bruk till henne och tar en kaffe kopp själv.
- Wendela jag har varit en idot, förlåt.. Säger han och tittar ner i bordet.
Wendela fylls av glädje, är det nu han ska be om förlåtelse, ska allt det hämska vara slut snart. kommer hon att få leva lyckligt resten av livet? Wendela vågar inte svara, han försöker få ögon kontakt med henne, men hon bara stirrar ner i bordet.
- Jag måste berätta en sak för dig gumman,.. det ser ut som han ska falla ihop och börja gråta snart. Han sammlar sig och säger:
- Jag är din pappa Wendela..
Hon vill därifrån, hur ska hon kunna beätta för mamma. Hur låter dte att, aa jag är förlovad med min pappa, vi har snart ett barn tillsammans, och jag har haft sex med honom. Den härliga fria kännslan som Wendela nys kände den där klumpen som hade försvunnit kom nu tillbaka . Wendela måste berätta.
- Harald,.. pappa... jag är.. emn, gravid. Hon tittar ner i bordet och är berädd på ett slag i huvet. Hon sluter sina ögon och är berädd på vad som hellst, att dö om nu det är vad han vill.
- Oh, PERFECKT, skriker han högt och nu gråter han. Han slår till sig själv i huvet. Och lägger huvet på bordet och börjar mummla massa ord.
- Fyfan, jag klarar inte ens att vara farsa till mitt barn som jag alridg i hela mitt liv träffas, vad är jag för jälva idiot... fyfan Wendela, om jag vore dig skulle jag inte klara av att leva. Wendela tänker precis svara att det gör hon inte heller att hon vill ö och om att hon skär sig. Men i hennes ögon är det äckel Harald/pedofil som sitter frammför henne, men när hon snackar med honom är han en ny person.. hennes pappa. hon tycker synd om honom nu, fast allt dumt han gjort mot henne.
- Pappa.. det är ingen fara. jag klarar mig alltid.. men det är snällt att du typ.. aa inte ska göra ngt mer dumt med mig.. att du har ändrat på dig liksom.. eh, för asso jag har faktiskt hafft det rätt hårt under den här tiden.. Wendela blir stolt över sig själv, att hon vågar säga något över huvetaget. Han kollar henne i ögonen.
- Älskling, jag vet inte hur jävla dum jag har varit. Gumman jag ska börja se dig som min dotter nu, och inte som någon jävla hora. Du får göra vad du vill med mig, du kan död mig om du vill. Han reser sig upp hämtar en kniv och ger den till Wendela.
- Döda mig!
- nej, pappa jag vill inte döda dig.
- Wendela, jag ber dig, snälla du slipper mig allting blir bra. Jag lovar. Jag tvingar dig att DÖDA MIG!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
milaan94 - 27 maj 07 - 20:09- Betyg:
skiit bra fast sorglig , :D <3
JozzTozz - 18 maj 07 - 00:58- Betyg:
Skiit bra :D:D :D Meer !
linda_22_ - 12 maj 07 - 23:11- Betyg:
skit bra hoppas på en fortsättning skriv till mig när det blir en
fulaste-flikkan - 12 maj 07 - 19:15- Betyg:
Åh, vad bra....
movich - 12 maj 07 - 19:14- Betyg:
:S omg!

Skriven av
Mostroos_
12 maj 07 - 19:03
(Har blivit läst 121 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord