På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Falska leenden, långärmat & Simon. Del 12

Hon slog mobilnumret som stod på lappen.
- Ja det är Katarina, svarade Simons mamma efter tre signaler.
- Hej det är Mia, Maria.. du vet.. från sjukhuset, sa Mia.
- Åh, hej Maria! utbrast Katarina i ett glatt tonläge. Vad har du på hjärtat?
- Ehm.. nej, jag vill bara veta hur det är med Simon..?
- Han har precis kommit hem, ligger i sin säng och sover, sa Katarina.
- Åh, skönt att han har fått komma hem, sa Mia lättat.
- Ja, sa Katarina och Mia kunde riktigt höra att hon log.
Mia suckade djupt.
- Usch vad rädd jag var den kvällen, sa hon, egentligen mest för sig själv, trots att hon pratade i telefon.
- Är det något du vill prata om Maria? undrade Katarina vänligt.
Mia tvekade.
- Njae.. jag vet inte, sa hon efter en stund.
- Du vet att du alltid får prata med mig om du vill.
- Ja.. tack, men jag känner inte riktigt för att prata om det just nu, dessutom inte på telefon.
- Nej, jag förstår det, svarade Katarina vänligt. Men du kanske kan komma hit efter skolan på måndag? Så får du träffa Simon också.
- Ja, gärna, sa Mia med glad röst.
- Okej, du vet vart vi bor?
- Jadå, sa Mia vänligt.
- Okej, vi säger så då Maria, vi ses.
- Ja, hejdå, sa Mia och la på.

Hon var tvungen att le lite för sig själv,
hon visste vem Simon hade fått sin vänlighet ifrån, sin mamma.
Hans mamma var så underbart snäll.

Hon låste upp sin dörr och sedan gick hon ut från sitt rum.
Det var helt tyst i huset, hon antog att hennes mamma var hos sin älskade, alltså någon annan än Mias pappa.
Hon tittade in i sovrummet, där låg hennes pappa och sov, bakfull.
Mia suckade djupt, varför var just hennes familj så krossad?
Varför kunde inte hennes mammas röst låta lika vänlig och glad som Simons mammas röst gjorde?
Mias självkränkningstankar hade genast svaret; Simons mamma hade inte ha Mia som dotter.

Hon satte sig vid köksbordet, kollade ut genom fönstret, det duggregnade.
Hon drog upp tröjärmen och såg på sina sår & ärr, hon drog fingret över dem.
Hon hatade dem, men ändå älskade hon dem.
Hon hatade dem på grund utav att de ständigt påminde henne om hur hon mådde,
men hon älskade dem när hon tänkte på vilken lättnad det var att tillverka de där såren.

Plötsligt plingade hennes mobil till. Hon antog att det var Ann,
men det var det inte, för hon kände inte igen numret.
En våg av illamående sköljde över henne när hon läste meddelandet.
"Nästa gång kommer du
inte undan så lätt, din hora,
och nästa gång så kommer
du få så mycket stryk att
du aldrig mer kan visa dig
inför folk. Fula horunge!"

Mia förstod att detta förmodligen var antingen Lina eller någon av hennes "gängmedlemmar".
Chockad och rädd satt Mia där vid köksbordet och läste sms:et om och om igen.

Fortsättning följer.
Kommentera gärna.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Mizz_andersson - 28 okt 08 - 11:58

bra (=

Emely_ - 9 jun 07 - 08:29- Betyg: