trasig förebild (del 2) |
- Hon är ju bara ett barn, hörde jag mamma gråtskrika.
- Det finns inget vi kan göra, hon är faktiskt myndig.
- Hur kan ni vara så grymma, mamma lät ursinnig.
Jag höll hårt i Ylvas hand. Vi satt ihopkurade i min garderob.
- Vad händer, viskade jag
- Dom ska gripa mig. Ylva såg helt lugn ut.
Jag kollade på henne och började skaka. Hur skulle jag kunna klara mig ensam med mamma?
Hon kramade mig och smekte mig över min högra hand, den med alla ärr.
fortsättning följer
|
|
|
|
