sjöns hemlighet del 1 |
Kapitel 1 det nya huset
Jag vaknade med ett ryck och satte mig käpprakt upp i sängen. Mitt hjärta bultade hårt och snabbt i mitt bröst. När jag förde handen mot pannan kände jag kallsvetten klibba
medan den rann ner mot kinden och hakan. Något hade väckt mig, men jag vet inte vad. Snabbt vände jag huvudet mot ena hörnet av rummet. Jag såg inget där, men jag fick en stark känsla av att vara iakttagen.
Jag försökte slappna av, och sakta började känslan försvinna.
Min andning började gå tillbaka till det normala, mitt hjärta bultade inte lika snabbt och hårt längre. Jag lade mig ner igen och försökte slappna av.
Men det var inte där allt började.
Mitt namn är Linda och jag är 16 år. Min mamma, pappa och jag har precis flyttat från vår lägenhet i Malmö till ett hus i skogen i norra Blekinge. Eftersom vi kom ganska sent hann vi bara bestämma vem som skulle ha vilket rum,
ställa in sängarna och äta en kvällsmacka på stående fot. Huset hade två våningar och på övervåningen hade vi sovrummen. Mitt var lite större än mamma och pappas. Utöver våra rum hade vi också en skrubb som fick fungera som en typ av förråd, och en toalett. På nedre
våningen fanns ännu en toalett, ett vardagsrum, köket, en tvättstuga och en liten hall. När jag väl kommit i säng somnade jag som en stock.
Och nu är vi tillbaka där vi började.
Jag låg ner i min säng och försökte slappna av, tänka på något annat än mitt bultande hjärta. Och efter många om och men lyckades jag somna.
När klockan var närmare 9:30 vaknade jag och kunde inte somna om. Att mamma och pappa redan hade gått ner och börjat möblera gjorde ju inte det hela bättre. Jag tog på mig mina kläder och gick ner.
- god morgon sa jag med en gäspning.
- Morn, morn stumpan. Svarade pappa.
- Hmmm, kalla mig inte så har jag sagt, jag är faktiskt 16.
- Men du kommer ändå alltid vara min lilla stumpa , säger han samtidigt som han rufsade mig i håret.
- Mamma, säg till honom!
Mamma ler bara och fortsätter plocka in tallrikarna i skåpen. Efter att ha ätit två ostmackor och druckit ett glas juice, går jag upp på rummet igen för att se vad jag ska börja med.
- Suck.
Fönstret som vetter ut mot skogen på baksidan har en stor fläck av något som ser ut som en blandning av fågelskit och fjädrar, troligen en fågel som har krockat. Damning och dammsugning är något annat rummet är i behov av. En bokhylla stod mot ena väggen, fortfarande med böcker i.
De förra ägarna måste ha glömt den, eller bara låtit den vara kvar. Jag gick fram och kände på pärmarna. En del var nya och ganska blanka, andra äldre och slitna. Den bruna färgen på bokhyllan var sliten och blek. Den var nog ganska gammal. När jag vände mig
om för att gå ner och rota fram dammsugaren åkte en bok i golvet med en smäll. Eftersom jag inte var beredd på det hoppade jag till. Jag tog upp boken. Den var svart och utan text på framsidan. Ointresserad som jag var ställde jag tillbaka den och gick sedan ner.
- mamma vart är dammsugaren?
- Den står i hallen, svarade hon från köket.
Jag gick och hämtade den, sedan en dammtrasa och en hink med vatten. Sedan var det bara att börja.
Efter två timmar var jag färdig. Nu var det rent och snyggt, dags att bära upp mina grejer. Kläderna hängde jag i en garderob som var inbyggd i väggen. Nattduksbordet hamnade vid sängen.
Bokhyllan fick stå kvar där den stod, och bredvid ställde jag
min egen träfärgade bokhylla. I den ställde jag sedan böcker, cd-skivor, pennor, papper och andra skriv- och rit grejer. Ett litet skrivbord ställde jag vid fotändan av sängen tillsammans med en stol.
Till sist lade jag ut en matta på golvet och satte upp några tavlor på väggen.
Sedan satte jag mig för att se hur det hela såg ut.
Då hörde jag plötsligt ett svagt rop om hjälp. Jag tänkte att det var säkert någon där nere som ville något så jag gick ner.
I köket hittade jag mamma böjd över en låda med glas.
- vad var det du ville? Frågade jag
- va? Jag har inte sagt något, sa hon samtidigt som hon
vände sig mot mig.
- nehe, okej, jag vände på mig för att gå därifrån.
- Men nu när du ändå är här kan du ju ta och packa upp handdukarna och dukarna. De ligger i den lådan, sa hon och pekade på en låda på bordet.
- Visst, vart ska du ha dem.
Kapitel 2 olust känsla
Efter att jag hjälpt mamma går jag ut för att titta lite på omgivningen. Nu såg jag hur trädgården såg ut. Gräset var långt, dags för en klippning.
Det fanns rabatter intill husets väggar med helt underbara blommor i alla möjliga färger. Huset var rött, med vita knutar och svart tak, ett ganska mysigt hus. På baksidan fanns
en skog och en stor stig som följde i den. Jag gick för att kolla vart stigen ledde. Efter att ha gått i kanske tio minuter kom jag fram till en liten sjö. Rätt som det var hörde jag
springande steg bakom mig, så jag vände mig snabbt om. Ingen där. En rysning for längs ryggen och jag kände en stark olustkänsla. Jag började snabbt gå tillbaka mot huset.
Utan att ha lagt märke till det, stod en flicka på andra sidan sjön och betraktade mig. Hon var blöt och det droppade vatten från både hår och kläder. Sakta tonade hon bort och var försvunnen.
När jag var tillbaka hemma igen var känslan nästan helt borta. Jag gick in och kollade om det var någon som behövde min hjälp. Eftersom ingen gjorde det, tänkte jag gå en promenad mot byn som
låg inte allt för långt bort. Det hade börjat blåsa lite, mitt långa mörka hår följde vinden och for framför ögonen på mig. Jag drog det bakåt och satte upp det i en tofs. Jag kollade på klockan, 20:30,
jag var nästan nere i byn men tyckte att det var bäst att gå tillbaka.
När jag kom in kände jag en underbar doft, taccos.
- Jag tänkte att vi skulle fira att vi äntligen kommit till rätta. Säger mamma så fort jag kommit in och stäng dörren.
Vi åt och pratade, skojade och skrattade och kvällen gick snabbt. När klockan närmade sig 23:30 tyckte vi att det var dags att gå och lägga sig.
|
|
|
|
