På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Längtan (Del 4)

-Det är okej om jag sitter här va´?

Vad kunde jag svara? Det var ju inte som om jag kunde säga nej och inte ville jag göra det heller. Så jag nickade och vände mig sedan mot Linnéa med stora ögon som förmodligen sa mer än 1000 ord. Hon kollade på mig med lika stora ögon och rykte på axlarna. Det var hennes var på min oställda fråga, vad sjutton gör han?.
Jag hann inte göra mer eller ställa fler frågor därför att Sandra krävde våran uppmärksamhet igen.

-Filmen ni ska se är Pearl Harbor och den är lite över 3 timmar vilket betyder att ni missar de 2 lektioner ni har efter den här men jag hoppas att det inte gör något.

Jag vände mig till Linnéa igen men den här gången med ett stort leende. Jag lutade mig närmare henne och viskade;
-Det gör mig inte ett dugg. Jag hatar dubbel timmen i Samhälle så jag är bara lycklig.

Linnéa nickade och sedan vände vi åter våran uppmärksamhet mot Sandra.

-När filmen är slut så har ni lunch och sedan så vill jag att ni kommer tillbaka hit. Som ni kanske har förstått så gör vi om den här dagen till program dag vilket betyder att ni kommer att tillbringa den här dagen tillsammans. I vilket fall som helst, när ni kommer tillbaka ska vi diskutera filmen och sedan ska ni få göra en del gruppövningar i gympa salen. Okej, inga frågor? Bra, då börjar vi.

Jag satte mig mer tillrätta i stolen men det är väldigt svårt att hitta en skön ställning när du sitter längst ut på en obekväm plast stol. Pearl Harbor är en av mina favorit filmer men av någon anledning så kunde jag inte fokusera den här gången och trots att jag satt så nära Linnéa som det gick så kände jag Williams kroppsvärme. Efter halva filmen gav jag upp. Jag kunde inte fortsätta att sitta så nära Linnéa som jag gjorde. För det första så var det väldigt obekvämt och för det andra så hjälpte det inte. Jag kom ändå inte undan Williams närhet. Jag kunde lika gärna njuta av det medan det varade. Det var ju inte varje dag som jag fick vara så nära honom.

Till slut fick jag nog av plast stolarna och följde flera av mina klasskamraters exempel. Jag gled ner på glovet och hittade snabbt en skönare ställning än på stolen. Strax efter följde Linnéa efter och till min stora chock även William så nu satt jag verkligen i en situvation som jag inte visste vad jag skulle göra åt. På ena sida om mig hade jag min bästa kompis som verkade vara nära att somna lutandes emot Robert och på andra sidan hade jag William, killen som jag hade en crush i, eller eventuellt var kär i.

När filmen var slut så skyndade jag mig att väcka Linnéa och sedan reste vi oss upp. Jag tog tag i hennes arm och den här gången var dte min tur att släpa henne. När vi kom fram till matsalen så var det för ovanligheternas skull ingen kö och vi kunde snabbt fylla våra tallrikar med dagens lunch, potatisbullar. När vi hade satt oss ner vi ett bord så andades jag äntligen ut och började darra. Jag tittade ner på mina händer som darrade som bara den och att ta upp gaffeln var omöjligt. Linnéa såg det och kollade undrande på mig.

-Vad är det med dig då? Varför darrar du som ett annat asplöv.
-Jag har ingen aning. Det måste vara följderna av att ha suttit bredvid William i 3 timmar utan att kunna röra på mig. Det blev skit konstigt att sitta bredvid honom och du somnade ifrån mig så jag kunde ju inte prata med dig heller.
-Haha, sorry. Jag kunde inte hålla mig vaken. Jag har sett den där filmen för många gånger så den börjar bli tråkigt. Dessutom blev dte sent igår. Danne for inte hem förrän vid 2.
-Stackare. Men jag bara hoppas att jag inte hamnar i en sådan situvation igen. Jag får helt enkelt hjärnsläpp.

Jag var helt klart inte redo för vad som skulle hända efter lunchen.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

snovit1 - 27 jul 08 - 14:35- Betyg: