Som en snöflinga [del 9] |
Slask slask slask, hon hatade slasket! Det var bara blött och gick igenom hennes converse skor. Hon suckade djupt för sig själv, det hade varit en väldigt dålig morgon. Först hade hon inte hittat några rena kläder, det hade inte funnits någon mat i kylen och Niklas hade inte heller kommit hem. Visst hade hon en nyckel, men det kändes fortfarande underligt att låsa om en annans dörr. Musik spelaren hade inte heller funkat, och det hade varit droppen! En värld utan musik är så ful! Att gå till bussen kändes så tomt utan musik. För Lena brukade lyssna på musik jämt. Att höra alla andra var så fult och hon hade känt sig så ynklig bland alla folkmassor. När hon lyssnade på musik blev allting plötsligt vackrare, ibland kunde hon till och med inbilla sig att alla andra gick i takt med hennes musik. Tiden gick också så mycket fortare när man lyssnade på musik. Men idag hade den helt enkelt bestämt sig för att inte fungera och nu satt hon där på stationen på väg till skolan efter en jobbig morgon. Det var mycket folk ute, kanske inte mer än vanligt, men det kändes så. Alla knuffades och på bussen fanns där ingen plats. Hon fick stå alldeles intill en kille hon inte kunde se ansiktet på. Plötsligt knackade killen henne på axeln och hon såg vem det var. Det var ju Martin, hennes storebrors kompis! Han hade många gånger varit hemma oss Lena och alltid varit lika snäll. Även fast det säkert var han som fått Jonas att hålla på med droger och vara ute sent om kvällarna, hade han aldrig varit elak. Utan snarare omtänksam och snäll.
”det var längesen! Hur harú de?”
”jorå, det är bra” svarade Lena ”själv?”
”ajjamen det är bra jänta lilla, du vet hur de ä med mej, jag har det alltid fint” ”men jag hörde att bror din inte hade det lika bra, oj oj oj, ja så går det när man är oansvarig, men jag hörde att han skulle komma ut snart, det blir väl trevligt?”
”er..ja visst” svarade Lena.
Men egentligen hade hon blivit förvånad, skulle Jonas komma hem, nu? Men vad skulle hända då? Skulle hon behöva flytta hem igen, hem till ingenting, skulle hon inte få bo oss Niklas längre? Många frågor surrade runt i hennes huvud och hon hörde inte riktigt på när Martin pratade.
”hörru?” sa han ock knuffade till henne. Då reagerade Lena och tittade upp på honom.
”ska du inte av här va´?” Han skrattade lite för sig själv ”va du dagdrömmer, det är väl bäst att jag följer dej te skolan så att du kommer dit ordentligt”.
Lena hade inget emot Martins förslag och han släppte av henne vid skolgrindarna. Lena följde hans steg med blicken, fylld med tankar. Vilket slump att hon skulle träffa honom nu. Plötsligt slet en hand tag i henne och drog en bort från grindarna och knuffade in henne i en bil. Hon hade inte hunnit reagera eller skrika men kände hur rädslan fyllde henne. Vem hade dragit i henne. Men helt oväntat nog satt där ingen okänd. Där satt Niklas. Han såg trött ut och hade mörka ringar under ögonen. Han tog henne i axlarna och spände blicken hårt i henne
”Känner du den där killen?!” Nästan skrek han. Lena var för chockad att ens svara, det hade väl inte han med att göra.
”KÄNNER DU HONOM SA JAG!?” sa Niklas och skakade om henne hårt. Lena blev nästan rädd, hon hade aldrig sett honom så arg förut.
”ja, asså nej, eller jo jag vet ju vem det är,så på sätt och vis kan man ju säga att jag känner honom, han är min brorsas kompis.”
Sakta släppte Niklas sitt hårda tag om hennes axlar. Han suckade djupt för sig själv och gnuggade handen mot pannan.
”vad heter din bror egentligen?”
”Jonas”
Ett kort ögonblick kunde hon se hur hans ögon spärrades upp och hur han stirrade på henne, med kanske, ja, rädsla.
”Vänta här” sa han tyst och gick ut ur bilen. Hon kunde se hur han snabbt och nervöst drog upp mobilen och ringde. Han gick fram och tillbaka och justerade vilt med händerna. Lena drog sakta ner rutan några centimeter för att höra och kunde urskilja hans sista meningar.
”ja….nej jag vet inte hur…men tydligen är Jonas hennes bror!…nej jag vet! Men vad sjutton ska jag göra….fan, det börjar bli farligt nu ju, jag vill inte dra in henne i det hela…men tänk om han killen vet var jag bor?! det här är inte bra…nej jag vet…men hur bra är det att jag har den mest fruktade nazistledarens syster!?”
Lenas ögon blev stora och hon stirrade framför sig i chock. Vad var det som hände egentligen?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | empalove - 6 maj 07 - 05:16- Betyg:  | | skit bra!! MER NU!!:D | | TrasigaFlickan - 6 maj 07 - 03:54- Betyg: | | Bra! =) |
|
|
|
