Magiskt...? [Del 2] |
Klara satt på sin stol i klassrummet med benen i kors på ett självsäkert sätt.
Julia kände sig liten när hon satt brevid henne, som om folk inte kunde se henne när Klara fanns i samma rum. De blev liksom bländade av hennes glans.
Det hade gått några dagar sen Klaras födelsedag, och hon hade redan testat alla spel, alla funktioner och ringsingnaler som fanns på hennes nya mobil.
Julia var lite avundsjuk, även om hon aldrig skulle erkänna det. Om ändå hon kunde få en nya mobil, hon fick nöja sig med sin pappas gamla avlagda.
Läraren gick igenom några tal på tavlan, men hennes tankar var långt borta. Det var fredag, och ikväll skulle alla tjejerna samlas hos Klara för att ha en födelsedagsfest.
Alla i hennes klass hade fina och moderiktiga kläder, de behövde inte oroa sig, men vad skulle hon ha på sig?
Just ja! Smycket hon köpt för några dagar sen låg ju kvari hennes jackficka.
Kanske kunde hon ha sin grå klänning, och det till?
- Då packar vi ihop!
Eleverna reste sig alla upp och gick ut ur klassrummet för att äta lunch.
- Hej! Klara stod i dörröppningen och välkomnade alla gästerna, Julia kunde se henne på håll där hon kom gående på gatan.
Hon visste att hon var lite sen, men frisyren hade tagit längre tid än väntat.
Hon drog nervöst handen över klänningens ribbade mudd, och drog upp jackan som för att gömma sig under den.
Åh hjälp, hon skulle ha tagit på sig sina gamla jeans och en topp istället, nu var hon ju alldelens för finklädd.
Klara vinkade frenetiskt från trappan, det var försent att vända om nu.
Hon fick en kram av henne, och drog av sig jackan med ryggen mot henne.
Klara försvann ut från hallen, medan Julia lunkade efter.
Typiskt, vad pinsamt.
När hon gick in i vardagsrummet som var fullt av tjejer i hennes ålder så fick hon en känsla av mod.
Hon var inte alls för finklädd, utan hon kände sig nästan vacker.
En flicka vid namn Jessica, som aldrig brukade prata med henne, vände sig om där hon satt i soffan och tittade på henne ingående.
Detta brukade besvära henne, men konstigt nog så kände hon sig inte ett dugg orolig.
- Hej, Julia eller hur?
Hon nickade. Vad fin du är, sa Jessica uppmuntrande. Och vilket vackert halsband!
Klara som stod brevid Julia tittade förvånat på Julia och lät blicken svepa över Julias outfit, som om hon undrade varför Julia fick en komplimang.
|
|
|
|
