Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

mitt liv 3/5.07 23:33

behöver skriva av mig, få ner mina tankar i ord, mitt liv!
tänkte om det blir bra kanske man kan skicka in det nån stans, försöka påvärka sammhället på nått sätt, för visst behövs det ett uppvaknande!?

så här börjar min berättelse:

att vara 15 skulle väll vara den idiella åldern? då när man upptäcker livet och alla dess vändnigar och lycka! jag förstod nog inte det där ordet riktigt, lycka.visst det fanns dagar då allt inte kändes intrasslat i märka gångar! dagar på sommaren då solen lyser som starkast! man blir glad av det, men den kommer de långa nätterna! det var först när jag var 15 som allt förändrades, tänkesätt som igentligen inte borde finnas, en oskriven lag som säger att det är totalt förbjudet att ens nämna!men ja, som alla andra upptäckte man sprit, nya vänner, killar. Utmaningar får en att känna sig levande, men det är en svår balansgång, och det hela gick väldigt vingligt!
mina tänkestät började först då jag fick kontakt med självdestruktion genom en väldigt nära vän, en som jag för alltid kommer att älska högt. ångesten hade gripit tag i henne, och jag vet inte, men jag är en människa som är rätt folkskygg, bestämmer direkt om jag gillar en person eller inte! och denna människan hade det jag behövde, någon att hjälpa, en utmaning. vi kunde prata i timmar, mäst på msn, eftersom det alltid är lättast ( för mig) att kunna prata om djupa saker utan att det ska bli helt fel.
jag vet inte riktigt, men hon öppnade en dörr för mig, och jag klev rätt in i en trasig värld. mina tänkesätt förändrades helt! jag förstod inte alls hur sammhället inte kunde se det som jag gjorde! att det fanns människor, ungdommar, både tjejer och killar som var levande döda! men jag lärde mig en riktig läxa! sammhället VILL inte se, det är för ingrott i att ignorera faktum tills det är alldeles för dent allt ihop! men vem kan klandra människorna som mår bra?.. de har blivit uppfostrade att till varje pris blunda för mörkret, en överlevnads mekanism! och med mörkret menar jag ex självdestruktivitet, ångest, självhat, allt det som inte hår att sätta fingret på i det psykiska hos den enskilda personen! ett krig under huden pågår ständigt!
fast de ungdommar som har dessa problem, gömmer det oftast väldigt bra! falsaka leenden och tomma skratt! endast för att skydda de man älskar, och sig själv för den delen! man var så jäkla rädd för att förlora de vänner man hade om de skulle få reda på alla trasiga tankar man hade! och det var det minsta man behövde, att förlora nån man älskade! fast de märkte det nog endå på mig! att jag förändrats, för jag slöt mig helt i mig själv! pratade aldrig om djupa saker och funderingar! för jag var den som ksulle hålla ihop allt, få människor att må bra, det var ju jag som skulle vara stark!
ett stort misstag av mig. för att behålla allt innom mig själv, både andras problem och mina egna, fick mig att använda alkohol för att leva i en glömskans dimma! men mina älskade änglar till vänner hjälpte mig, de svek inte! och med det berättade jag vad jag kunde, inte för mycket, för jag ville inte att de skulle öppna dörren, ville skydda dom! men personer som älskar en tål nog mer än vad man tror! för medgång gör vänner, motgång testar dom.
jag har alltid funderat på varför allt blev som det blev, med alla tankar som bildade ordet " du är ett misstag", varför fanns dom, och vad kunde jag göra åt saken? jag hade det ju bra, en underbar familj, vänner som aldrig sviker, djur, pengar, ja det som behövdes!
endå blev allt fel, och jag var så himmla arg på mig själv för att jag var så svag och rädd. jag sökte andra människor att kunna hjälpa, för genom att ta itu med deras problem, förvann mina för ett tag! och vem vill se de man älska dö innombords lite dag för dag, när man är nycklen till att kunna dra upp dom!
jag har alltid haft prestationångest, särskilt inför skolan! har inte kunnat hantera krav och press! en av de anledningarna till varför jag har fallit som jag gjort!jah kände mig dum, för att de andra kunde ochinte jag, även om jag hade de fläst vg var det inte tillräckligt bra!, det var redan då jag tappade suger för skolan, jag tröttnade och gav upp!
ägnade mi helt för att stirra mig blind i alla de svar jag slrig skulle kunna få, och aldrig kommer att kunna få häller! jag började skriva dikter, det hjälpte mig en hel del! de fick alla mina tankar som låg huller om buller att sortera sig coh bilda något sammanhängande!
det var inte bara insidan och tankarna som förändrades, utsidan fick följa med också! den skulle spegla insidan, ogenomtränglig!jag har aldrig haft komplex så mycket för min kropp, men alla sneda blickar fick mig osäker, jag ville vara den jag var, men allt annat sa tvärt om!
jag förstod inte riktigt, jag var samma tjej som innan, eller kankse inte? visst det var utsidan som ändrades, men personligheten har vatt där ett bra tag! men insikten var väll skrämmande att inse hur även den starka faller! det är lite sjukt det hela!
hur man kan generalisera ett utseende till ett " stort problem för sammhället" det är inte VI som är problemet utan själva sammhället! vi försöker inte dra ner som till det märka, utan vi försöker bli uppdragna istället. jag blir så frustrerad över vuxna som säger att " skära sig" har blivit en modefluga bland ungdommarna nu för tiden.
det har INGET med mode att göra, mode är för mig nått som kan ändras huxflux, självdestruktivitet är något man får leva med resten av sitt liv, band annat ärren och minnena!. alla ungdommar! jag förstår mig inte på det häller, ni som har lyckan, och ser det vi gör, ser att det inte hjälper utan bara gör så att man faller ännu mer! när ni själva då kommer in i en svacka, då är självskade beteende det första man använder! det finns så många fler vägar INNAN det allternativet!
ingen människa borde få uppleva nått av det, att akära sig gör man, oftast, för att få bort tankarna från huvudet och konsentrera sig på den fysiska smärtan.. och så fort psyket har fått klart för sig att man mår tillfälligt bra av det, kräver den mer och mer, det blir både fler och djupar såt och hela tiden blir det svårare att sluta, man blir int ett dugg lyckligare av det, ångesten blir bara värre istället!
och männsikor, ex i skolan som skojjar om dessa sakerna! att man nämner.. " öhh, gå o skör dig jävla emo", männsikor som inte vett ett smack om det hela, det gör ont att de ovetande säger sådant!
man borde få människor som kommer till skolorna och förklarar begräppet av självdestruktion, självhat, ångest mm! dels för och förklara koncekvenserna, och delt för att få ungdommarna att öppna ögonen för vad det igentligen är! det skulle nog kunna förhindra att fler börjar med det hela, för som jag ser det nu, försöker vi överleva en värld som redan är död!
samma sak med kärlek! jag har blivit rädd för det ordet, för det första vill jag inte bli sårad, och det andra vill jag värkligen inte såra nån annan, man både hör och ser det hela tiden! och dels är jag själv osäker på läggningen. att vara bi är en oskriven regel på att vara " äklig" men kärlek som kärlek va?
alla fördommar binder sammhället att inte kunna komma framåt i tiden! de ungdommar som använder tex ordet " bög" som själsord, har förmodligen en helt förvrängd bild över vad det hela handlar om, precis som självdestruktivt beteende! det man inte vet nått om bildar man en uppfattning med hjälp av andra, även om den är helt fel, man lyssnar av från vänner och familj!
även där är det viktigt, enligt mig, att man går ut och informerar ungdommar om vad det igentligen handlar om, för att ge sammhället en knuff i rätt riktning. visste det är svårt för både personen som berättar, coh för den som lyssnar! för allt blir ju upp och ner vänt, men alltid tänder det nått ljus!

det börjar bli sent nu, får skriva mer en annan kväll // mih
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
vadgickfel - 7 aug 11 - 20:21
den kom ut i tidning senare... och en undersökning av ungdomars mentala hälsa 2009 tror jag det var!
prickigthallon - 5 maj 07 - 00:01- Betyg:
Jag håller med båda skribenterna under mig! det här var skitbra. Det är sånt här som samhället borde läsa i en tidning eller nåt och verkligen tänka till lite! Det var en enormt viktig text och jag är glad att jag tog mig tid att läsa den. ^^
Tack på förhand också för nästa text^^
Kram Annie <3
MissJh - 4 maj 07 - 23:01
Så jävla rätt, Allt dt du skriver!
Jag ser oxå fram emot att läsa
Dt du förhoppningsvis kmr skriva :) <3
shediedlastnight - 4 maj 07 - 18:24- Betyg:
Gud ! Asså du fattar inte hur klockren den här texten är !! Jag känner igen mig så jEFLA mycket .. asså allvarligt . Ditt sätt att skriva på - vad ska man säga . YOU HiT THE NAiL ! jävlar .. jag vet inte vad jag kan säga mera .. Så klockrent .
Jag finns här om du vill prata någon gång - om vad som helst .
Ser fram emot att läsa det du skriver .
Take care <33

Skriven av
dark_heroes
4 maj 07 - 07:33
(Har blivit läst 92 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord