Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Falska leenden, långärmat & Simon. Del 11

Hon möttes av en varm famn - en kram utav hennes mamma.
Hennes inre vred sig vid den kramen, hennes mamma hade aldrig visat att hon älskade henne, så varför skulle hon göra det nu?
Nej, hon tyckte antagligen bara synd om henne, dessutom så var ju Ann här också, så lite vänlighet var hon ju tvungen att visa.
- Åh min älskade dotter, sa hennes mamma. Lilla, lilla vän..

Mia blev arg, riktigt förbannad, varför kunde hennes mamma vara snäll nu när hon inte var det innan?!
- Håll käften Christin! skrek Mia och drog sig undan så gott hon kunde, hon ville inte ens kalla henne för mamma.
Ann kollade förskräckt på Mia.
- Men Maria då.. din mamma vill ju bara vara snäll, sa hon tyst.
- Det vill hon fan inte! skrek Mia med gråten i halsen. Hon hatar mig och jag hatar henne!
Christin drog efter andan, Ann tog över Mias utbrott.
- Klart att hon inte hatar dig Maria, din mamma älskar dig och din pappa väldigt mycket, sa hon lugnt.
- Så det är därför hon träffar en annan?! sa Mia spydigt och glodde rakt på Ann.
Ann såg på sin syster, Christin vände bort ansiktet ifrån henne.
- Är det sant Christin? undrade Ann, och med ens var uppmärksamheten flyttad från dotter till mamma.
- Det går inte att leva med Stefan, sa Christin med tårar i ögonen. Allt han gör är att supa, dag ut och dag in.
- Du är då fan aldrig hemma, det är ju jag som får ta skiten när han är full! snäste Mia.
- Han slår mig Ann, sa Christin. Jag är rädd för honom, det är därför som jag..
Mia såg på sin mamma, hon visste att hon ljög, för hur mycket än hennes pappa drack så skulle han aldrig kunna skada någon. Nej, hennes mamma sa så bara för att vinna Anns förstående.
- Men herregud! utbrast Ann och tog sin gråtande syster i sin famn.
- Hon ljuger, sa Mia kallt. Jag ser det så jävla tydligt i ögonen, lögn, lögn, lögn!
Där gick tydligen gränsen för Ann.
- Hur vågar du göra så här mot din egen mamma?! röt hon, ilskan glödde i hennes ögon. Du kan hata henne om du vill, men att hela tiden tala emot henne! Usch Mia!
Mia kastade en hatfull blick mot Ann, sedan hoppade hon iväg på sina kryckor och låste in sig på sitt rum.

Mia satte sin mp3 i öronen och la sig på sin säng och grät. Högljutt.
Hon grät som aldrig förr, grät tills hon blev helt utmattad och somnade.

Hon vaknade nästa morgon. Hon hade haft en så konstig dröm.
Hon hade drömt att hennes föräldrar hade adopterat Simon och att han hade slagit hennes mamma. Och att han och Mia hade rymt efter att han hade slagit Christin så att hon hade blivit medvetslös. Och att polisen var efter dem.

Hon tog sina kryckor och tänkte låsa upp och gå ut från sitt rum.
Men så fick hon syn på ett brev som någon hade petat in under hennes dörr.
Hon tog upp det, satte sig vid sitt skrivbord och läste på kurvertet.
Maria stod det på det. Hon öppnade det.

Maria, förlåt att jag röt så åt dig igår.
Jag hörde hur du grät efteråt sen.
Men jag blev så upprörd av att se er bråka så,
och jag hoppas att du förlåter mig för att jag tog din mamma i försvar istället för dig.
Jag tog ett rejält snack med Christin.
Hon berättade sanningen till slut.
Att hon träffar en annan, och att Stefan inte alls misshandlar henne.
Det var så fult av henne att säga så igår för att vinna min sida,
men du ska veta att jag står på din sida nu och framöver!
Det är bara att ringa, vad det än är, jag lovar att lyssna noga på dig.
Jag ska åka hem nu, tänkte säga hej då personligen men du hade låst din dörr,
så detta var det bästa sätt jag kunde komma på.
Jag hoppas att det löser sig mellan din mamma och pappa, och även mellan dig och din mamma.
Om det blir för jobbigt, ring bara, så får du komma och bo här ett tag.
Ta hand om dig
/Ann


All ilska som Mia hade känt mot Ann igår var som bortblåst.
Hon ville tacka Ann för brevet, hon skrev ett sms och skickade det till Anns mobilnummer.

Plötsligt fick hon syn på en sak till på golvet, det var lappen med Simons mammas telefonnummer på. Mia funderade på om hon skulle ta och ringa det. Om inte annars kunde hon ju fråga hur det var med Simon.


Fortsättning följer.
Kommentera gärna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mizz_andersson - 28 okt 08 - 11:52
Du skriver jätte bra! <3 =)
psychopatica - 6 maj 07 - 10:28- Betyg:
skriv mera!
Du skriver så bra!! :)
beckesnack - 5 maj 07 - 21:08- Betyg:
Jolina, mer NUUUUUUUUUUUUUUUUUUU :D<3333
Eliiina_ - 5 maj 07 - 20:40- Betyg:
Huur bra som helst:) Kan du skicka ett meddelande när nästa del kommer ut??
Mp3 - 5 maj 07 - 04:43- Betyg:
Såååååå fängslande bra :) kan du maila till mig när nästa del kommer så e du snäll?? :)(A) <33
prickigthallon - 4 maj 07 - 23:54- Betyg:
Guud, vad bra! Nu har jag lusläst alla delarna och jag, som läser MÅNGA noveller, utnämner härmed in novell till en av dem bästa på dikta.se ^^
Skitbra, kan du maila när nästa del kommer? är så himla sugen på att läsa fortsättningen.. ^^
Kramar Annie
Love_Max - 4 maj 07 - 23:08- Betyg:
gaaah! Superbra :D mera :)
lollans - 4 maj 07 - 22:42- Betyg:
jättte bra :D
jullan95 - 4 maj 07 - 21:50
Bäääst!!! :):):):)
Ciissii - 4 maj 07 - 07:18- Betyg:
skit bra, mer !
empalove - 4 maj 07 - 06:42- Betyg:
skit bra!! MER NU!!:D

Skriven av
Freaket_93
4 maj 07 - 06:35
(Har blivit läst 215 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord