Alltid älska |
Hade aldrig känt mig lika lycklig som när jag var med honom. Han gjorde min värld så underbar att leva i att jag aldrig ville släppa taget om honom. Och han lovade mig gång på gång att det skulle vara vi för alltid…
Jag steg av bussen och tittade mig omkring. Det gick snabbt att urskilja hans svarta och glänsande hår i mängden av människor, och glatt sprang jag fram till honom. Jag kastade mig in i armarna på honom. Vi kysstes en stund innan vi slutade och stirrade lyckligt in i varandras ögon.
– Jag har saknat dig Emelie, sa han och smekte mitt brunlockiga hår. Förlåt för att jag inte kunde komma till dig igår.
– Äsch då, det gör väl inget, svarade jag och lutade mig mot hans bröst. Jag har saknat dig med Anton.
Anton la armen om mig och sa,
– Ska vi dra och käka eller? Sedan gick vi i varandras armar mot ”TIAMO”.
När vi väl kom in uppförde han sig som en riktig gentleman och drog ut stolen för mig. Efter att han försäkrat sig om att jag satt bekvämt så gav han mig en mjuk puss på kinden.
– Å, Anton, sa jag och fnissade. Bara du kan göra en pizzeria så romantisk.
Han log och gick bort för att beställa våran gemensamma favoritpizza. ”Fan vad lycklig jag är”, tänkte jag för mig själv och tittade med mina klarblåa ögon bort mot mannen jag älskade.
Efter en underbar dag tillsammans med Anton så blev det dags att säga hejdå. Jag kramade honom länge och mumlade kärleksfulla ord i hans öra. Sedan kysstes vi en sista gång innan jag gick mot busshållplatsen. Kvällen var kall men ändå rätt så behaglig. Eftersom det var lite sent väntade jag mig bara att det högst stod en till två personer vid busshållplatsen. Men när jag kom fram såg jag ett gäng på fem tjejer som skränade vid busskuren. Åtminstone tre utav de uppenbarligen fulla. Efter en närmare titt kände jag igen gängets ledare som min värsta ovän. Johanna. Jag försökte ignorera de men direkt efter jag satt min fot på busshållplatsen, så flockades de som flugor runt mig.
– Nämen, är det inte slynan själv som är här! Sa Johanna och tittade äcklat på mig.
– Vad fan vill du? Svarade jag iskallt.
– Ville bara prata lite… hur går det med Anton? Det sista sa hon med ett hånflin på läpparna.
Jag kände hur ilskan började bubbla upp inom mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag sa.
– Vad fan har du med det att göra?
Nu log Johanna det där äckliga leendet igen.
– Har han inte berättat för dig?
– Berättat vad? Sa jag kyligt
– Vad som hände igår kväll när han inte var med dig?
Min kropp frös till is. Vad menade hon? Hur visste hon att jag inte var med Anton igår?
Johanna märkte att jag inte förstod och njöt verkligen. Med ett ännu större flin sa hon.
– Jag och han knullade. Det bästa han någonsin har haft enligt honom själv.
Hela kroppen började darra.
– Du ljuger, väste jag samtidigt som hatet spred sig i kroppen.
– Jag ljuger fan inte din lilla slyna, viskade hon och tog ett steg närmare mig. Jag har bevis.
Så tog hon fram en liten digital kamera ur fickan. Hon bläddrade lite och räckte sedan kameran till mig med ett elakt leende. Jag tittade ner på den, och fick en hemsk stöt i magen. ”Å nej! Det kan inte vara sant!” Tänkte jag förtvivlat. Men det svarta håret på bilderna gick inte att ta miste på. Långsamt lyfte jag blicken upp mot Johanna som fortfarande flinade. I blint raseri höjde jag knytnäven och måttade ett slag mot hennes ansikte samtidigt som jag skrek.
– Jävla fitthora!
Hon vacklade baklänges, och jag kände direkt hur två personer tog tag i mig bakifrån och håll fast mig. Johanna kände med handen mot kinden och gick sen mot mig. Rasande gav hon mig en hård örfil, och jag gled ner på knä och kände mig helt yr. Hon spottade på mig och kallade mig ”jävla hora” innan hon tecknade till en av de andra som tog upp en tändare ur fickan. Tjejen räckte den flinande över till Johanna. En annan kavlade upp ena byxbenet på mig. Johanna tände tändaren och böjde sig ner över mig. Smärtan var obegriplig. Det började stinka bränt kött och jag kände hur huden fräste. Plötsligt slutade de bara och gick hånflinande därifrån. Jag reste mig långsamt upp på darrande ben och började smärtsamt stappla mig hemåt. Men trots allt som hänt så gick smärtan i kroppen inte att jämföras med den smärtan jag kände i hjärtat. Tårar började trilla ner för mina kinder.
När jag kom hem så skyndade jag mig till mitt rum för att han inte skulle märka mig. Men precis när jag skulle låsa dörren så flög den upp och jag flög baklänges ner på golvet. Jag tittade upp och såg pappas rödbrusande ansikte i dörröppningen. Han var full som vanligt. Han gick mot mig och började skrika osammanhängande samtidigt som han började slå mig. Jag försökte skydda ansiktet med armen, men han bände bara ner den. Slag efter slag. Jag var van men det var lika hemskt varje gång. Tillsist tröttnade han och lämnade mig snyftandes på golvet. ”Nu är det slut!” Tänkte jag. ”Jag orkar inte mer!”
Det fanns inte en chans att jag skulle kunna somna nu, så jag låste dörren och satte mig framför datorn. Jag loggade in på msn. Och där var den jäveln! ”Anton (L) Emelie” hette han. Din jävla tönt! Hur vågar du!
”Anton (L) Emelie” säger:
Hej älskling! (L)
”Sunshine” säger:
Jag vet vad du gjorde din otrogna djävul! Vill du nånsin se mig igen så var vid Tjörnbron om två timmar…
Och sedan loggade jag ut.
Jag tittade ner på klockan. 02.59. Då var det dags att börja. Jag gick fram mot räcket och med viss svårighet tog jag mig upp på det. Jag hörde hans springande steg och vände mig om. Där kom han. Han sprang allt han kunde och skrek desperat. När han var framme stannade han och stirrade skräckslaget på mig. Sedan gick han långsamt mot mig. Han klättrade upp på räcket och ställde sig bredvid mig.
– Vad gör du? Sa jag.
– Hoppar du så hoppar jag! Svarade han med ett leende. Vi för alltid kommer du ihåg?
Det var någonting med hans blick som fick mig att förlåta honom, och jag tog hans hand. Men istället för att hoppa så hjälpte vi varandra ner, och väl nere på marken höll vi fortfarande varandra i händerna.
– Förlåt, viskade han med tårar i ögonen.
Men jag tystade honom med fingret och böjde mig fram emot honom. Och jag kysste honom. Samtidigt tänkte jag ”kommer alltid att älska dig, vi för alltid!”
SLUT
(Berättelsen är INTE verklighetsbaserad!!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | lonely_heart - 3 maj 07 - 05:09 | | den var så otrolig vacker | susanna_89 - 3 maj 07 - 03:28- Betyg:  | | Den va jätte bra=) |
|
|
|
