AGWL 3 kp.10 |
VARNING!! detta kapitlet är långt, gick på 10sidor när jag skrev det ^^
******************************************** ********
Klassen hade blivit bra uppdelad på fem grupper med kairi som en av gruppledarna och hon hade fått sex elever att ta hand om, det var Ed, Mindori, Satoshi, Fai, Max och Daisuke, de hon kände bäst, kunde man väll säga. Mindori och Max gick längst bak i ledet och så fort de passerade ett fönster tittade de glatt ut, som små barn på julafton.
”Snö!! Vill ha snö bolls krig!” ropade de bägge två, Ed gick med händerna i byxfickorna och muttrade några ord som ingen hörde, Satoshi antecknade hela tiden på vad de gjorde, Daisuke pratade lite med fai och Kairi störde sig på allt och alla som gjorde fel.
”Sluta med era glädje tjut! Fattar ni inte att vi är instängda i en stor, mörk, kall skola!? Sluta bete er som 7 åringar någon gång!” utbrast Kairi grinigt och tittade på Max och Mindori som snabbt gömde sig bakom första personen som var Satoshi, som i sin tur bara tittade på dom genom sina glasögon.
”kairi är läskig glasögonormen” sa Mindori och Max i kör, Satoshi blev -_-’.
”låt dom hålla på med sina glädje tjut” suckade Ed och gick förbi Kairi med händerna bakom huvudet.
”Va!? Nej, de ska lyssna på vad jag säger och sluta! De bör bete sig i stil med åldern de är i!” fräste Kairi.
”Men, det är inte lika kul” sa Max.
”Gör mig inte grinigare än vad jag redan är!” fräste Kairi.
”men, det är ju sant” sa Mindori och tittade i golvet.
”Du ska inte säga något din klumpiga dåre! Först sabbar du hela pjäsen! Sedan hoppar du omkring som om allt var underbart och allt var perfekt, sluta med det ditt JÄVLA dumhuvud!” skrek Kairi med full hals, alla tittade på henne och sedan mot Mindori som stod och tittade på Kairi med 0o0, den blicken.
”Det där var väll ändå att ta i” sa Daisuke, alla tittade klagande på kairi.
”Som fan heller!” utbrast Kairi.
”Mindori?” frågade Fai och tittade sig runt, men Mindori fanns ingen stans, det ända som hördes var springande fötter som ekade genom korridorerna.
”Mindori-chan är ledsen nu” sa Max och tittade åt hållet som Mindori antagligen sprungit.
”MINDORI?!” ropade Fai och började springa. *att jag kan vara så dum att missa det!* tänkte han och ökade farten lite.
”Fai! Vart ska du?!” ropade Max.
”Leta reda på min syster, något säger mig att något är fel” sa Fai och sprang genom en vägg och in i nästa rum.
”Jag hänger med!” skrek Ed och började springa efter Fai men fick ta korridorerna eftersom han inte kunde springa genom väggar.
”Vi bör gå till klassrummet vi ska stanna i under natten och låta dom komma tillbaks när de hittat eller inte hittat Shintenshi-san, när de helt enkelt känner att de är klara med sökandet” sa Satoshi och började gå.
”Det är bättre att vänta än att dela upp sig och leta” sa Daisuke och skrattade nervöst och gick efter Satoshi.
”vänta på mig!” ropade Max och sprang ikapp dom, Kairi tittade efter dom och började själv sedan gå. *tog jag i för hårt?* frågade kairi sig själv och fortsatte gå.
Fai och Ed sprang från klass rum till klass rum tills de kom till klassrummen längst bort, på höger sida gick en trappa upp och på vänster gick den ner.
”Jag tar vänster” sa fai och sprang mot trappan neråt.
”Vi syns här sen när vi kollat våningarna” sa Ed och sprang upp för trappen till höger.
”ok!” ropade Fai som svar och fortsatte.
Mindori sprang ner till källaren och öppnade dörren längst ner och gick in i det mörka rummet och stängde dörren efter sig. Hon andades ut kraftigt och hostade upp lite blod då och då medan de salta tårarna blandades med blodets röda massa.
”Mindori vill inte” grät Mindori fram och satte sig ner på knä och kramade om sig själv.
”Mindori är rädd” sa hon sedan och lät en klump i halsen glida ner för strupen men sedan fastna och få smärtan att eka i kroppen.
Fai hörde hur en dörr stängdes igen på våningen under honom. Han gled genom golvet till nedersta våningen och öppnade dörren.
”Mindori? Är du här?” frågade fai och gick genom mörkret.
”Mindori vill inte ha Fai här” snyftade någon längre in.
”Mindori? Gud så glad jag blir att hitta dig, jag blev orolig” sa fai och satte sig ner framför sin syster.
”Fai ska inte vara orolig, Mindori vill vara ensam” sa Mindori och snyftade för sig själv.
”Mindori, du gråter, är allt verkligen bra?” frågade Fai och klappade sin syster på huvudet.
”Mindori fick något i ögat” sa Mindori och vände bort huvudet från Fai.
”okej” sa Fai lite tveksamt.
”Kom så går vi tillbaks” sa fai och reste på sig.
”Mindori kan inte, inte än” sa Mindori och tittade ner på sina händer och såg hur ringarna smälte och höll på att bilda små knivar av något slag på hennes fingertoppar utan att hon gjorde något.
”Okej, men, kom till klassrummet sen, är du inte där förrän vi ska sova så kommer jag och hämtar dig” sa Fai och log innan han gick. Mindori tittade på dörren som stängdes igen efter honom och sedan tittade hon ner på sina händer igen, där var nu två yxor/ svärds liknande saker i stället för hennes händer.
”Sluta” viskade Mindori skakat och försökte omvandla sina händer igen utan resultat.
Fai sprang upp för trapporna som han sprungit ned för tidigare och såg Ed stå där och gäspa lite.
”Hittade du henne?” frågade Ed då han såg Fai komma upp för trapporna.
”ja, men hon ville vara i fred en stund” sa Fai och tittade ner på Ed som inte var längre än att han gick till Fais axel.
”på den här skolan? Och i det här vädret? Vart är hon?” frågade Ed surt och skulle precis gå ner för trapporna då Fai stoppade honom.
”Hon ville vara ifred, det var något hon skulle göra, så lämna henne ifred är du snäll, jag skulle hämta henne sen” sa Fai och log lite.
”okej, då går vi väll till de andra” sa Ed grinigt och började gå.
”vart stannar de för kvällen?” frågade Fai, Ed stannade och tittade bak på Fai.
”ingen aning” sa Ed och kliade sig i bakhuvudet.
”I sal 7-8A sa Kairi, men vart ligger det?” frågade Fai och skrattade nervöst.
”Vi får väll leta” sa Ed och suckade uttråkat.
Kairi Tittade ut genom fönstret som vätte ut mot staden, snön yrde och fick det att likna ett mjölk paket utomhus, så hon såg inte långt.
”Vi har hämtat filtarna nu” sa Daisuke och kom in i salen tillsammans med Max och Satoshi som bar på några filtar.
”bra, lägg dom där borta” sa kairi och pekade.
”och nu?” frågade Max och satte sig på lärarens bänk längst fram i klassrummet.
”nu ska jag gå till matsalen och prata med de andra lärarna och fixa lite mat” sa kairi och lämnade rummet precis då kom Ed och fai in.
”Vi hittade er” sa de bägge två i kör, de såg helt slutkörda ut.
”Fai-kun!” ropade Max och kramade om Fai som rodnade.
”eh, hej Max” sa Fai och klappade Max osäkert på huvudet, Max släppte med kinder röda som tomater.
”förlåt” sa han och tittade på fai som tittade på honom, De bägge blev som tomater i ansiktet.
”Vart skulle Kairi?” frågade Ed.
”Hon skulle fixa mat” sa Daisuke som satt på en skrivbänk.
”hittade ni Mindori-san?” frågade Satoshi.
”ja” svarade Fai som nu satte sig på en bänk han med.
”Vart är hon?” frågade Max och satte sig på golvet framför Fai.
”Hon sitter i källaren” sa Fai.
”Det sa du aldrig!” utbrast Ed surt.
”jag sa att hon ville vara ifred”
”men du sa aldrig vart hon var! Och där nere är det ännu kallare!” sa Ed och reste på sig från bänken han suttit på.
”lugn, hon ville inte ha någon där” sa Satoshi som fattade vinken.
”men hon blir ju sjuk där nere!” sa Ed argt och sprang ut från rummet.
”ED!” utbrast Fai och sprang efter honom, de andra följde efter.
Mindori skakade i hela kroppen, visst hade hon lugnat sig, hon var inte lika rädd längre, men där nere var det väldigt kallt. Hon tittade sig omkring med de röda ögonen och såg på all förödelse som skett där nere, som en strid mellan katt och råtta, fast värre, alla saker som fanns där nere var helt sönder rivet och krossat till smulor. Mindori reste på sig och såg på sina händer och armar, visst fanns där skärsår, men inte så att någon skulle kunna se dom, endast om de vred på armen så att de såg underarmen så skulle de se de blodiga sträcken i den sol bruna hyn. Mindori skakade på huvudet och andades ut, sedan vände hon och gick mot dörren och öppnade och blev på sprungen av Ed och sedan Fai och de andra, utom Satoshi.
”Mindori kan inte andas” sa Mindori längst ned från högen.
”MINDORI!!” utbrast alla utom den blåhåriga killen med glasögon som stod bakom högen.
”Mindori är här” sa Mindori under högen som började dra sig undan.
”Vad gjorde du här nere?” frågade Ed och tittade på henne.
”Mindori lugnade sig” sa Mindori och skrattade.
”på ett mycket intressant sätt” sa Satoshi och tittade in i källaren som såg mer ut som en soptipp än en förvarings lokal.
”oj, vad har hänt här?” frågade Daisuke och såg på alla små smulor och riv märkena på väggarna.
”Eh, en drake ville leka med lådorna och en stor katt rev på väggarna” sa Mindori och log.
”Mindori…” sa Ed och tittade på henne, hon lipade lite retligt och sedan började hon springa.
”Mindori vet inget” ropade hon halvvägs upp för trappan.
”Kom tillbaks hit!” ropade Ed och sprang efter henne.
”Vi kanske ska gå tillbaks” sa Daisuke och började gå efter Ed och Mindori, Satoshi skrev ner det som hänt och började gå han med.
”Kommer du Fai?” frågade Max där han stod framför trappan.
”eh, ja” sa fai och tittade in en gång till i källarens lokal innan han gick upp. *Något är fel, och Mindori håller något hemligt*.
Kairi steg in i klassrummet och såg de andra sitta i en ring och prata lite, utom Mindori och Max som hade somnat med ryggarna mot varandra.
”Jasså, hon kom tillbaks” sa kairi och ställde ner lite snacks och mackor på en bänk i närheten.
”Ja, men varför blev du så sur på henne, Mindori är Mindori, du borde veta det så länge ni varit vänner” sa Ed och de andra slutade prata.
”Jag och Mindori har bara varit vänner i två år och jag har aldrig förstått henne så väl” sa Kairi buttert och började äta på en smörgås.
” två år?” frågade Daisuke.
”det är rätt så länge ändå” sa Fai och tittade på sin syster.
”kanske det, men hon där gömmer något och det har hon alltid gjort, jag förstår henne inte” sa Kairi, Fai tittade på Kairi och sedan på de andra som tittade på honom, som om han skulle förklara Mindori för dom.
”alla har väll en hemlighet de döljer?” frågade fai och riktade in sig på alla. Kairi svalade hårt och hostade till, de andra kliade sig i bakhuvudet utom Ed som tittade ut genom fönstret.
”okej, lämna ämnet” sa kairi.
”vad ska vi prata om i stället?” frågade Daisuke lite nervöst, han ville inte väcka något bråk.
”Varför Kairis humör är som en berg och dal bana och varför Mindori är som hon är” föreslog Dark inifrån Daisuke och skrattade.
”Inte kul” sa Daisuke till Dark.
”nej, nej” sa Dark och fnös.
FF:
Kairi sprang in till klassrummet där resten sov och började rycka upp alla.
”Snöstormen är över och de är här för att hämta oss, upp med er nu!” ropade Kairi, hon verkade vara på bättre humör.
”Vi är vakna” sa Mindori och gnuggade sig i ögonen, Max och Fai satte sig upp och gäspade bägge två, Ed satt redan på en stol i klassrummet, Satoshi stod vid dörren och Daisuke började sätta sig upp med sömniga ögon.
”äntligen” sa Ed och reste på sig, alla kom på benen och började gå, förutom Max och Mindori som fick ta hjälp, de halvsov fortfarande, så Max fick stöd av Fai och Mindori av Ed.
”Mindori är trött” sa Mindori och gäspade.
”det syns” sa Ed och små log mot Mindori.
”Eddiward, du ler” sa Mindori och log trött.
”Gör jag inte” sa Ed och fick en sur min.
”och kalla mig inte det” men Mindori svarade inte, hon hade nästan somnat, Ed tittade på henne och rodnade lite innan han lyfte upp henne och bar henne brudligt, Mindori tittade stort på Ed och hans röda kinder innan hon log och lade sitt huvud mot hans högra axel och somnade. Fai bar Max på samma sätt som Mindori blev buren och Max hade somnat han med.
”att de kan sova nu” sa Ed surt och gick förbi Fai.
”håller med” sa Fai och log lite.
FF hos familjen Niwa, kl.12.00 nästa dag, Torsdag:
”Dai-chan!” utbrast Emiko då Daisuke och de andra kom in i huset, hon kramade om Daisuke hårt och var överlycklig.
”Åh, jag var så orolig” sa Emiko.
”Vi mår bra mamma” sa Daisuke och log.
”nämen, Max-chan och Mindori-chan sover ju” sa Emiko och tittade på Max och Mindori som bars av Ed och Fai.
”ja, det var mycket som hände igår ^^’” sa Fai och skrattade lite nervöst.
”Ni får bära dom till rummen så de får sova ut” sa Emiko och gick in till vardagsrummet. Kairi kom efter, hon var något sådär glad att vara tillbaks i Niwas hus, men samtidigt ville hon bara sätta sig i ett mörkt hörn för sig själv.
”Har hon inte lämnat det där än?” frågade Dark inifrån Daisuke.
”Vad ser det ut som? Såg du inte hur hon flippade ur på skolan, Mindori-chan började ju gråta” sa Daisuke så att ingen annan än Dark hörde.
”Nej, då var jag inte vaken” sa Dark och flinade osäkert.
”Om du inte pratar med henne snart så råkar säkert någon annan illa”
”men se på henne, vem skulle våga öppna munnen nu?”
”bra fråga” skrattade Daisuke nervöst och kliade sig i bakhuvudet.
Ed öppnade dörren till Kairi och Mindoris rum och lade Mindori i sin säng där hon sträckte på sig och vände sig mot väggen, Ed rodnade lite och log sedan innan han lade sin vänstra hand på hennes kind.
”Sov gott Mindori” sa han och log innan han gick ut från rummet.
”Tack Eddiward” sa mindori tyst och trött, o Ed hade inte hört henne.
Fai lade ner Max på deras säng och suckade sedan ut och sträckte på sig.
”Så, sov gott Max” sa fai och lämnade rummet, Max vaknade precis då dörren gick igen och han flög upp och ut genom dörren for han och förbi Fai som tittade på honom som om han sätt ett spöke. Sen sprang Max förbi Mindori och Kairis rum, sen Ed i trappen och sedan var han nere i vardagsrummet.
”Jag är hungrig, finns det något att få?” frågade Fai till Emiko som stod i köket.
”Jag håller på med Mat just nu, den är klar om en timme, Max-chan kan ju ta ett äpple innan” sa Emiko och log.
”Okej, tack” sa Max och tog ett äpple innan han slog sig ner i soffan. Ed och Fai kom ned samtidigt och såg på Max med 0.0 dom ögonen, Kairi läste en tidning vid matbordet och muttrade några få ord för sig själv.
”Vad läser du Kairi?” frågade Fai och log då han satte sig på en stol mitt emot Kairi. Ed, Max och Daisuke tittade på Fai och väntade på vad som skulle hända, att man vågar gå till folk som inte har än enda bit stubin kvar.
” Nyheterna” svarade Kairi lugnt.
”Något speciellt som hänt?” frågade Fai, de andra väntade på att Kairi skulle börja skrika eller något liknande.
”Mer än snöstormen så nämns inget mer”
”bra, om du inte har något mer att göra tycker jag att du ska gå upp och be om ursäkt till Onee-chan” sa fai och visade för första gången att han var sur, han hatade att folk fick hans storasyster att känna sig ledsen eller illa till mods, Kairi tittade på honom surt och skulle precis säga något då hon såg Fais ögon, de skiftade till en blodröd nyans och ögon som sa, Gör du henne illa igen så blir tillvaron för dig inte trevlig. Max gömde sig bakom Ed som var närmast.
”Fai är läskig” sa han och började gråta lite, Ed tittade över axeln och ned på Max som skakade lite.
”Lugn Max, det är inge farligt” sa Ed och log lugnande mot Max, Ed har ett hjärta av guld, men en stubin som är mycket kort.
”Okej, jag ska väll prata med henne da” sa kairi och lade ner tidningen på bordet.
”Bra, tack” sa Fai och log och hans vanligt, röda ögon kom tillbaks. Fai vände sig mot de andra och såg hur Max gömde sig bakom Ed.
”Max? mår du bra?”
”Fai är tillbaks!” ropade Max lyckligt.
”Har jag varit borta?” frågade Fai och tittade fundersamt på de andra.
”Du verkade borta för en stund sedan” sa Ed och suckade.
”jasså?” sa Fai och lade huvudet på sned för en stund.
Kairi öppnade sin och Mindoris dörr och gick in, Mindori satt upp i sängen och tittade på sina ärr då Kairi klev in, Kairi bara tittade på ärren och Mindori gömde dom snabbt och log sedan.
”Hej Kairi!” ropade hon glatt och skrattade.
”Vad var det där?” frågade Kairi och pekade mot Mindoris armar.
”Inget” sa Mindori leende.
”Få se!” skrek Kairi och ryckte åt sig Mindoris armar och studerade skärsåren, det var minst 10 skärsår på vardera arm, och då var det lite överallt på underarmen.
”vad har du gjort?”
”En katt rev Mindori” sa Mindori och log nervöst.
”Detta har ingen katt gjort, snarare en kniv, vad är det med dig?!” utbrast Kairi argt. Mindori var tyst och tittade ner i sängen.
”Svara i stället!” skrek Kairi.
”Mindori kan inte” viskade Mindori och tittade bort.
”är du ute efter att ta dö på dig själv?! VA!? Är du helt bortgjord eller sitter skruvarna lösa på för många ställen?!” skrek kairi, Mindori tittade ner i täcket igen.
”Mindori är inte bortgjord” sa Mindori och började gråta lite.
”MEN BETE DIG SOM DU GJORDE INNAN ALLT DET HÄR HÄNDE DA!” skrek Kairi argt. Mindori svarade inte, hon var fullt upptagen att se på sina fingrar som blev till knivar med hjälp av ringarna runt sina fingrar, hon skapade dom inte, det var någon annan som gjorde det.
”så det var så du gjorde det? Var det inte? Skapade knivar och skar dig själv? Jag blir så förbannad på sådana som du och Max, men du tar just nu priset, JAG HATAR DET!! SÅ SLUTA, BLI DIG SJÄLV!” Mindori spärrade upp ögonen, *mig själv?, nej, Mindori vill inte bli som förr, VILL INTE!!*
”MINDORI VILL INTE!!” skrek Mindori, Kairi gav Mindori en örfil och Mindori tittade då bara på henne, sedan fylldes Mindoris ögon av tårar och hon lämnade rummet.
Max tittade på Teven, Fai satt bredvid honom och såg på teven han med, Daisuke kliade With och Ed läste en bok då Mindori dundrade ner för trappan, Ed lyfte på huvudet precis som de andra gjorde och de såg Mindori springa förbi och snubblade på mattans kant och föll.
”Mindori!? Hur gick det?” ropade Fai och gick fram till sin syster och skulle precis hjälpa henne upp då hon slog ut med högerarmen och slog bort Fai som trillade baklänges. Mindori ställde sig snabbt upp och tittade på alla med ögonen fyllda av tårar och en röd vänster kind som från ett slag.
”Mindori?” frågade Ed och reste sig ur soffan, Mindori skakade på huvudet medan hon skakade i hela kroppen, sedan vände hon om och sprang ut ur familjen Niwas hus.
”MINDORI!” ropade Fai som reste på sig efter att ha blivit knuffad.
”Vad hände?” frågade daisuke med With på huvudet.
”Något är mycket fel” sa Fai och tittade ner på sitt bröst och lade handen på det.
”Har Fai ont?” frågade Max oroligt.
”Jag blev bara förvånad” sa Fai, Max fick en tår i ena ögat och kramade om Fai som rodnade.
”Stackars Fai” sa max.
”jag mår bra” sa Fai och log med kinderna lika röda som tomater.
”AH! Förlåt!” utbrast Max och backade undan och snubblade han med och satt nu på golvet.
”Ni två är konstiga” sa Ed och började gå mot hallen och sedan utanför ytterdörren, men Mindori fanns inte i hans synfält.
Kairi såg hur Mindori sprang ut ur rummet och sedan tittade hon ut genom fönstret och såg hur Mindori sprang ner för gatorna in mot staden. *Vad gjorde jag? Vad har jag gjort? Fan ta dark för det här, det är totalt hans fel alltihop* tänkte Kairi och lade sig på sängen och tittade upp i taket.
”Fai kommer inte gilla detta” tänkte Kairi högt, hon kom att tänka på Fais ögon, de blodröda ögonen fyllda av hat och sedan på Mindori, hon hade aldrig fått sådana ögon, jo, nu, nu hade hon haft blodröda ögon då hon skrikit. *Vad händer egentligen?* tänkte Kairi och fnös.
Fai tittade mot trappan och började gå mot den, Max och Daisuke tittade på fai då han började gå upp för trappan.
”Fai? Vad ska du göra?” frågade Daisuke.
”fråga vad som hände med Mindori” sa fai och tittade på dom med de blodröda ögonen han haft tidigare.
”Jag gillar inte hans ögon” sa Dark från Daisuke.
”inte jag häller” sa Daisuke till Dark.
”vad var det som hände egentligen?” frågade Dark.
”Vi vet inte”
”hon ska få förklara sig, så jag ska bara hämta henne” sa Fai.
FF:
Kairi satte sig i en av sofforna med Ed bredvid sig och Fai och Daisuke stod framför henne och Max satt på golvet.
”Vad hände?” frågade Fai surt.
”Hon satt och skar sig” sa kairi helt ur ämnet.
”HON GJORDE VAD?!” utbrast Fai och Ed samtidigt.
”Hon skar sig själv på armarna” sa Kairi argt som om de inte hört henne.
”Varför skulle hon göra något sånt?” frågade Fai.
”Fråga inte mig, jag är inte hon” sa Kairi.
”Men varför kom hon ner gråtandes?” Kairi svarade inte på det.
”Kairi” sa Ed.
”I ren ilska och fart så råkade jag slå henne” sa Kairi.
”VAD?!” skrek Fai.
”Hon gjorde mig irriterad!” utbrast Kairi argt.
”Men det är inget själ till att slå henne” sa Ed.
”Nu skiter jag i det här, varför ska jag försöka förklara något sådant här inför fyra killar?” frågade Kairi och började resa på sig.
”Nej, stanna här nu” sa Fai och tog tag i Kairi så att hon satte sig i soffan igen, kairi började bli sur, hon blev till Fai och reste på sig igen och gick igenom honom och upp för trapporna som sig själv.
Mindori fortsatte att springa genom stan tills hon kom dit hon var på väg. Hon stannade framför huset och knackade på, på rätt lägenhets dörr och Satoshi öppnade och såg på Mindori med trötta ögon.
”Shintenshi-san, vad gör du här?” frågade han.
”Mindori behöver komma bort en stund” sa Mindori med ögonen fyllda av tårar.
”Kom in en stund” sa Satoshi och log lite vakt, Mindori gick in i lägenheten och tittade sig runt lite.
”Du kan slå dig ner i soffan om du vill så hämtar jag något att äta”
”okej” sa Mindori och snyftade lite.
”Åh, det behövs väll inte? Midori tycker väll inte om saft och kakor” Mindori spärrade upp ögonen och såg på Namine som stod nu rakt framför henne.
”hu…hur?” frågade Mindori och började gråta och skaka.
”Jag vet allt om alla, så varför håller du henne inlåst? Varför låter du henne inte ha lite kul?” frågade Namine och log lite.
”Fö…för att hon är en mördare” sa Mindori ledset och lite surt.
”åh, så du säger att du är en mördare?”
”Mindori är ingen mördare!”
”AHH!”
”åh, det verkar som om Krad också är här nu” sa namine då hon hörde skriket och kraset i köket.
”Krad? Vad är det som ska hända den med två själar?” frågade Mindori och reste på sig.
”du menar vad som kommer hända med dig? Jag ska ta kontroll över din kropp och din andra själ” sa Namine.
”Så, det är alltså den lilla tjejen som jag ska slåss med för att ta död på Dark?” frågade Krad som klev in i sin vita skrud och de stora vita vingarna.
”Ja, eller snarare hennes andra halva” sa Namine, Mindori såg hur Krad ställde sig bakom henne och höll sedan fast henne hårt.
”Nej! Släpp!” skrek mindori och började gråta medan hon försökte vrida sig ur hans grepp.
”Lönlöst” sa Namine och log djävulskt då hon lade en hand på Mindoris bröst, Mindori tittade på henne innan allt blev svart och hon föll ihop.
”Lyft upp henne och bind henne mot väggen” sa Namine och Krad gjorde som hon sa.
”Varför ska jag göra det här egentligen?”
”För att få en gratis biljett till, skada alla, föreställningen”
”Men vad är det du gjorde till denna lilla tjej?”
”Du menar mördaren som dödade sin pojkvän med en kniv genom att skära upp honom? Jag kedjade hennes själ där den en gång var och gör en öppning för den rättmätiga själen att träda fram” sa namine lätt och satte sig i soffan.
”Så, hon har blodet från en mördare i sina ådror?”
”Precis, om mina planer går som planerat så kan jag kontrollera denna varelse från och med nu” sa Namine och skrattade djävulskt.
”Jasså, det tror du? Haha, då tror du fel, det går inte att styra mig, så synd va?” Krad och Namine tittade mot Mindori som hängde på väggen, men detta var Midori, hon hade fått vassare ögon och röda som blod.
”Så, du är vaken Midori-san” sa Namine och tittade mot Midori.
”Åh, duktig flicka som såg det, så, varför binda fast mig, rädd för att jag ska döda dig?” frågade Midori och skrattade djävulskt.
”nej” sa Namine och blev lite sur.
”åh, blev flickan arg nu? Åh, har Midori varit en stygg kicka nu?”
”tyst” sa Krad och visade ett svärd under Midoris hals.
”du, du vet väll att det är oartigt att peka med svärd mot tjejer va” sa Midori och flinade mot Krad.
”Men du är ingen tjej, du är ett monster” sa Krad och flinade.
”Det där var inte snällt sagt!” sa Midori argt och började omvandla sina händer till svärd.
”om du försöker något så tar vi tillbaks Mindori” sa Namine.
”Försök ni bara” sa Midori och skar ner sig själv från väggen och ställde sig mitt emot Krad.
”visst” sa namine och utan att Midori hann blinka stod Namine med ena handen mot hennes bröst, Midori kände en obehaglig känsla och knuffade bort Namine och började springa, men hon kunde inte springa den snabbaste takten, krafterna hon hade var borta.
”Vad gjorde du med min övermänskiga snabbhet?” fräste Midori.
”Tog den från dig istället för att ta tillbaks Mindori” sa namine, Midori skrattade djävulskt och fick sina fingrar att växa och pekade med de vassa eggarna mot Namine.
”Du är inte dum du, men du kommer aldrig kunna kontrollera mig” sa Midori och log.
”Ska vi slå vad?” sa namine och sprang bakom Midori i ljusets hastighet och lade ett halsband runt Midori som snabbt låstes fast.
”Vad är det här!” utbrast Midori argt och försökte få bort halsbandet.
”det kontrollerar dig som en hund” sa namine och halsbandet gav ifrån sig ett ekande elektriskt band som slingrade sig runt hela Midoris kropp och sjönk sedan in i henne.
”Så, varför kan du inte vara en snäll flicka och sätta dig i soffan?” frågade namine för att testa.
”Åh, det där gjorde lite ont, men vet du, Den själen som är fastkedjad i djupet av mitt hjärta fick just nu det där lilla halsbandet som kedja, nu kan endast en person rädda henne” sa Midori och sprang ut ur huset.
”Så här skulle det inte gå till” sa Namine och slog i väggen.
”men tänk efter, den där fullmetal och sedan Kairi och hennes bror ligger risigt till, den här tjejen vill ju döda alla som påminner om någon som hon är kopplad till” sa Krad och flinade.
”det har du rätt i” sa namine och skrattade elakt.
Ed gick fram och tillbaks i vardagsrummet, Fai halvsov framför teven och Max sov verkligen. Daisuke tittade på klockan, hon var 21.30, Kairi fanns på sitt rum och hon sov redan.
”Vad ska vi göra om hon inte kommer tillbaks i kväll?” frågade Ed och stannade med armarna utåt.
”Anmäler till polisen” sa Daisuke.
Dörren till familjen Niwas hus öppnades och alla vaknade och tittade ut i hallen där fällorna utlöstes, där hoppade Mindori fram och tillbaks och undvek alla fällor innan hon nådde fram till dom.
”Kan ni flytta på er, där är lite svårt att gå upp för att sova om man inte kommer genom en dörr ens” sa hon och alla flyttade på sig.
”Mindori, mår du bra?” frågade Fai. Midori stannade tvärt och knöt nävarna, *lugn, de vet inte att det är du än, så, spela Mindori nu, (andas ut)*
”Jag mår jätte bra Fai-kun” sa Midori *Usch, ekliga ord, blä* tänkte Midori men svalde det och började gå upp för trapporna.
”Men, Mindori, vart har du varit?” ropade Max.
”Gått lite” ropade Midori och gick in på badrummet för att ta en dusch.
”Något stämmer inte” sa Fai.
”Jag håller med, något är fel” sa Ed.
Midori tittade sig i spegeln och sträckte på sig.
”åh, härligt att vara tillbaks” sa Hon och tittade över axeln och såg en glimt av tatueringen som blivit mer synlig för ögat. Hon visste inte riktigt varför hon hade det, men hon log bara och skrattade.
”Om pappa skulle se det här skulle jag vara död nu” sa Midori och gick in i duschen.
”eller snarare, med de här krafterna skulle jag lätt kunna döda den där jäveln” sa Midori och log djävulskt då hon skapade sina händer till yx/svärd liknade saker.
”åh, tänk om man haft de här krafterna när man dödade den otrogna Renji, att få känna blodet från hans kropp” sa Midori och skrattade lite. Hon tog sitt högra svärd och skar försiktigt i den vänstra armen så att blodet flöt i små droppar.
”Du kämpade väl Mindori, min syster, men nu är du borta för evigt” sa Midori och log djävulskt.
Kairi vaknade nästa morgon av något kallt mot hennes hals och hon tittade trött upp, Midori såg ner på hennes med ett finger som en kniv och hon log mystiskt.
”God morgon Kairi” sa hon och såg hur Kairi spärrade upp ögonen.
”AHH!! Vad gör du?!” skrek hon förvånat och skakat, Midori skrattade glatt och förvandlade sitt finger tillbaks till normal form.
”Väcker dig” sa Midori och reste på sig från golvet och lämnade rummet. *Vad händer? Det där kändes inte som Mindori* tänkte Kairi och reste på sig.
”KAIRI!! VAD HÄNDE?!” ropade Emiko och klev in på rummet.
”eh…en spindel var på min näsa, det var allt” *Gud en sådan dålig ursäkt, men vad skulle jag säga? Mindori hade en kniv mot min strupe? Knappast*
”Jag trodde du inte var rädd för spindlar”
”Det är jag inte, jag blev bara lite förvånad”
”Varför skrek du ’vad gör du?’ för?”
”Jag frågade spindeln vad han gjorde” sa kairi och kände hur dumt det lät.
”jasså, jaha, men frukosten är klar, kom ner och ät, jag ska väcka de andra också” sa Emiko och log.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | orkar_inte_med - 6 maj 07 - 23:43 | | duh, det där är ju hennes "normala" jag, hoppas hon blir ONORMAL igen! | SvartBallong - 2 maj 07 - 04:35- Betyg:  | JÄTTE BRA ! :D
Lite läskigt med det som händer med Mindori , hoppas hon
blir "normal" igen ^^
Mera fort ;D |
|
|
|
