En Resa Bort |
Varför? Det viste han inte när han klev ombord på det stora fartyget.
Det enda han viste var att han aldrig skulle få se henne igen.
Han mindes hennes ögon, likt den klaraste kristall, och hennes händer, likt den lenaste silke.
Han mindes när de på morgonen, för sista gången stod på stranden nedanför den branta klippan, som de gjort så många gånger sedan de för första gången sågs.
Doften av hennes hår, och det rofyllda ljudet av ett stilla hav.
Hennes ögon hade varit tårfyllda, och hennes ljuva, och vanligtvis så lyckliga mun, var nu alvarlig och stum.
Det ända hon sa under tiden de var tillsammans var de ord han kunde lyssna till om och om igen utan att tröttna: "Jag Älskar Dig"
NU var hon borta. Borta för alltid, det visste han.
Varför? det viste han inte, det enda han visste var att han aldrig skulle bli lycklig igen.
|
|
|
|
