Mitt liv... ett rent helvete! |
Jag hade ett bra liv. Jag hade en mamma, en pappa och en
underbar bror som hette Henrik men alla kallade honom för Henke. Alla tre älskade mig, till och med min bror,
fast han var ganska dålig på att visa det... Mamma och
pappahade en trädgårdsodling tillsammans, där de jobbade
och hade det hyfsat bra. På sommrarna när de flesta
familjer brukar åka på semester var vi alltid hemma och
jobbade med alla växterna. Men på vintern fanns det
inget att göra hemma så då åkte vi alltid på
utlandssemester. Det gjorde vi varje år ända sedan jag
var fyra. Vi åkte alla möjliga härliga platser: Gran Canaria,
Fuerteventura, Lanzarote, Teneriffa, Dominekanska Republiken
och thailand... år 2001 åkte vi till Thailand för första gången,
det var bara så underbart!! Det var varmt ovh mysigt! Ett
riktigt paradis!
Vi åkte till Thailand igen år 2004, men då ville vi inte bo
på samma ställe som vi gjorde första gången, så vi
tänkte att vi skulle prova något nytt, ett ställe där det
precis hade börjat åka turister till... Khao Lak. Där bvar det helt underbart!
Alla människor var såå trevliga och gästvänliga. Men dagen
innan vi skulle åka hem, den 26 december, så började helvetet!
På morgonen när vi hade ätit frukost och låg på stranden
och solade och badade och hade det underbart, märkte vi att folk stod och
mot havet. Havet var mycket längre ut än vad det brukade vara när
det var lågvatten och det lilla man så vid horisonten
var alldeles svart! Plötsligt såg vi att vattnet rusade in med
en hastighet på flera hundra km/h. Pappa och Henke började springa mot vår
bungalow, mamma, som var lika dum som vanligt, sprang tillbaka för
att ta våra handdukar, och jag, med mitt urusla lokalsinne,
sprang mot spabyggnaden i hopp om att jag följde efter pappa,
men det gjorde jag inte... Det var den sista gången jag såg Henke och pappa...
När jag hade kommit in i spabyggnaden, kom den enorma vågen på flera hundra
meters höjd och byggnade rasade. Jag var under vattnet i flera minuter,
och som tur va så lyckades jag ta mig upp till ytan.
Efter några timmar, med ständigt stoa vågor som sköljde över
huvudet, lyckades jag simma in till land där jag fick hjälp
av några thailändare. Först skjutsade de mig till en uppsamlingsplats,
men de insåg att jag hade för svåga skador så de tog mig till
sjukhuset i TakuaPa. Där undersöktes jag, och sedan blev jag lämmnad på
golvet med flera andra skadade. Tillslut hittade en svensk gynekolog(^^)
mig, och han insåg att jag var tvungen och komma till ett
större sjukhus där jag kunde oppereras. Jag blev skickad i
ambulans till sjukhuset i Surat Thani, där jag omedelbart opererades,
jag hade en exakt likadan leverskada som utrikersministern
Anna Lindh som knivhöggs för några år sedan, det finns
ungefär 10 läkare i hela världen som kan utföra en sån
opperation som de gjorde på mig. Jag var den enda på hela sjukhuset som
var från Sverige, men jag fick hjälp av ett norskt par
att komma hem till sverige. Jag var den första svensken som
kom hem. Jag kom på nyårsafton. Efter 10 dagar på intensiven i Växjö
fick jag veta att mamma levde och att hon var på ett
sjukhus i bangkok, och att hon så snart som möjligt skulle få
flyga hem.
Mamma kan fortfarande inte gå, Henke och pappa är identifierade
och hemma på kyrkogården, jag själv mår väl ganska så bra,
bara det att jag har fullt med massa fula ärr över hela
kroppen.
Jag har varit i Thailand 2gånger efter tsunamin och när
man är där känns allt så himla bra. Thailand kommer liksom
alltid finnas i mitt hjärta och det kommer liksom alltid att
vara mitt på något sätt. För allt jag har varit med om där
och så... jag vet att det låter helt sjukt men... det bara är
så på något sätt.
Jag saknar min pappa och min bror så enormt mycket! Det går inte
beskriva den saknaden och sorgen över att jag misste dem när
jag bara var 11år.<3<3<3
Pussar till alla!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | badwisher - 5 apr 08 - 23:31- Betyg:  | | sorgligt och hemskt det som hände :S | | jordgubbspaj - 15 maj 07 - 03:49 | | Jag tycker så himla synd om dej! Jag gråter också när jag läser dethär... Jag tycker du är jättestark! Om du vill prata någon gång så lyssnar jag altid på dej <3 Du skriver jättefint! // Sandra | | kanske - 10 maj 07 - 03:52- Betyg: | | Jag började gråta när jag inser hur jävlla stark du är.. | | Kill_ - 10 maj 07 - 01:29- Betyg: | | Herregud! :'( jag gråter nu! Tkr så jävla synd om dej emma, men du ska veta att jag finns här för dej! Shit jag måste hämta en näsduk! | | empalove - 29 apr 07 - 04:53- Betyg: | bra o skriva sina känslor.. Många dog när tzunamin kom..
Som tur kände jag ingen där.. |
|
|
|
