Ebba, dödens dagbok [8] |
Hej min dagbok
Nu är det söndag kväll och imorgon är det egentligen skola, men jag tänker inte gå dit.
Jag kommer inte kunna koncentrera mig på lektionerna och jag tror att jag bara hade gråtit hela tiden typ.
Det är varje fall det jag har gjort idag. Gråtit. Jag kunde knappt sova inatt. Jag låg bara och tänkte på Wilma och min framtid. Hela natten dök det upp olika frågor. Många av dem var just om döden. Vad händer när man dör? Finns himlen och helvetet? Gör det ont att dö? Har Wilma det bra? Lever hon någon annanstans? Man kan väl inte bara försvinna? Eller?
Men dom frågorna kommer jag nog aldrig få svar på.
Klockan var runt tio när jag gick upp ur sängen idag. Huset var tomt och det var väntat att dom inte skrev någon lapp det gick inte. Min aptit har försvunnit.
Det var varje fall solsken ute. (Det är kanske Wilma som lös upp hela himlen) så jag gick ut i trädgården och försökte läsa en bok. Men inte heller det fungerade.
Jag kunde verkligen inte koncentrera mig på texten.
Bilderna och minnen av Wilma dök upp hela tiden. Jag saknar henne verkligen.
Att dö i cancer när man bara är sexton år är verkligen hemskt. Hon hade inte ens kommit halvvägs i sitt liv. Hon var alldeles för ung.
När jag låg och tänkte på hur många unga som dör i cancer, kom jag på vad jag skulle göra.
Snabbt startade jag datorn, och gick in på Internet och letade upp barncancerfondens hemsida. Att ge dom lite pengar var det minsta jag kunde göra. Så jag har skänkt femhundra kronor till dom idag.
Mamma, pappa och storasyster Minna kom hem vid halv sex tiden.
” Vi var bara på ett museum och ville inte väcka dig i morse, du behövde sova ut.” Så förklarade pappa det när jag frågade var dom hade varit.
Därefter stack dom iväg igen. Dom sa att dom var bjudna på middag och fick bara ta med sig ett barn, och då tog dom Minna för dom tyckte att jag verkade så ledsen. Skit snack. Dom kan ju bara säga som det är. Dom ska ut och äta på restaurang och vill inte att jag ska följa med.
Men är det konstig om jag är ledsen?
Jag har varit mobbad i skolan ända sedan jag gick i sexan, jag har alltid varit ensam. Jag har blivit slagen av killarna på skolan och det vara bara en ända person som brydde sig.
Mamma, pappa och Minna tycker att jag är en misslyckad unge. Mina kusiner vill inte prata med mig längre bara för att mor och far har berättat om mina problem i skolan.
Allting är mitt fel enligt mamma och pappa, och jag får skylla mig själv att mitt liv är misslyckat, säger dom.
Jag hade bara två personer som jag verkligen älskade och som älskade mig. Wilma och Axel.
Wilma, min ände vän dog igår och nu har jag bara min lillebror kvar.
Är det då så konstigt om jag är ledsen?
Hata, det är ett mycket starkt ord, därför passar det så bra in i min mening nu.
” Jag hatar mina föräldrar och jag HATAR mitt skit liv. ”
Nu är jag trött. Hoppas att jag kan sova några timmar i natt.
God natt ses imorgon kväll
/ EBBA
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Dico - 28 apr 07 - 01:17- Betyg:  | Usäkta, men fan vad allt låter så hemskt. Måte ba fråga, är detta sant?
Asså alltihop? för man vet ju aldrig.
Hoppas att allt löser sig..ta en dag i taget!
Bye / Diana | | Ciissii - 27 apr 07 - 09:57- Betyg: | | Skit bra, mer! |
|
|
|
