Enya [del 2] Klockan 10... |
Vad skulle Enya göra?
Peter tog tag i armen på Enya.
-Släpp mig! Varför fattar ni inte?
Enya tog sig blöta väska och sprang.
Hon sprang hela vägen hem. Där hemma väntade som vanligt
två skrikande föräldrar.
- Enya, kan du diska, jag ska dra till puben nu!
Enya kände mammans blick i nacken när hon smällde igen dörren
till hennes rum. Varför kunde hon inte bara få ha normala föräldrar.
Hennes pappa var jämt ute och härjade och hennes mamma jobbade
på puben i stan. Enya satte sig ner på sängen och grät. Hon
kände sig så värdelös. Ingen brydde sig om henne. Varför skulle hon
födas till denna hatfulla jord. Enya grät hela kvällen och somnade
som vanligt utan föräldrar och med tom mage.
Hon vaknade av att de första solstrålarna träffade hennes ansikte.
Hon satte sig upp och fick se att glasrutan i hennes fönster var
krossat. Inne i rummet låg en stor sten med ett meddelande på.
Kom till killtoan kl 10 om du törs!
Enya kände sig hängig, hon mådde konstigt. Plötsligt fick hon otroligt'
ont i magen och så:
-mbläääää
Mattan blev helt fläckig av spya. Enya vände snabbt på mattan
eftersom hennes mamma nog skulle bli väldigt arg annars.
Sedan tog hon på sig skorna och gick till skolan. Allt hennes
ben ville var att springa, men Enya tvingade dem att följa med.'
Hon skulle få slut på denna eviga mobbing. Så hon hängde av sig jackan
och gick in i klassrummet. Där inne satt massor av barn med
stora ögon. Alla kollade på Enya som utan att lyfta blicken satte sig i
bänk. Allt var tyst tills Peter avbröt.
-Enya, du ska till rektorn klockan nio så du kan gå nu om du vill!
Enya reste sig och gick ut igen.
Hon traskade lågsamt fram till rektorns kontor och satte sig för att
vänta utanför. Efter ett tag bad rektorn Enya att kliva in.
Enya slog sig ner i en utan stolarna som stod vid skrivbordet.
Rektorn satte sig sedan på den andra.
-Enya, igår kom Gustav im till mig alldeles blodig. Han sade att du
kastat en sten i hans panna!
Enya sade inget, hon stirrade bara på en otrolig ful tavla som hängde
på väggen.
-Enya, var det du som kastade stenen? Rektorns ögon smalnade och han
började se riktigt arg ut. Så Enya svarade:
-Ja, det var jag! Jag hatar honom.. jag hatar dig.. jag hatar
skolan..jag hatar matte.. jag hatar mamma, jag hatar pappa...
JAG HAATAR LIVET!
Rektorn var förstummad. Hans haka hängde. Länge satt han bara tyst.
-Vart har den snälla, fina , intelligenta Enya jag kände tagi vägen?
Enya kände att hon ville gråta, men inga tårar kom. Hon reste sig
bara och gick ut. Sedan satte hon sig på skolgården och väntade på
att klockan skulle bli tio...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | empalove - 24 apr 07 - 06:02- Betyg:  | | skit bra!! MER NU!!!!!:D |
|
|
|
