hur kom jag in i detta? |
Jag vill inte göra er besvikna..
Anledningen till att jag skärde mig var för att
få bort min ångest. När min vackraste ängel
mår dåligt, mår jag också dåligt.
När min själsfrände mår dåligt mår jag dåligt.
och när hon inte öppnade sig för mig utan lät sin kille
säga till mig att jag inte var hennes vän, undrade jag om det
kanske var sant... Jag fick ångest och skärde mig...
Det var ingen som förstod hur jag kännde.
Jag är inte stolt över hur jag mår. Men jag mår som jag gör.
Jag gick till kuratorn med mina problem, ingen
annan hade svar. Ingen hade svar på mina frågor... Men nu
ångrar jag att jag gick till kuratorn. Ingenting blev bättre
av att gå dit.. det enda hon sade efter att jag berättat
om mitt liv var:
- du ska inte behöva ha den här pressen, inte ska du
heller må såhär...
Jag berättade att jag skärde mig och hon sa:
- du måste sluta med det och du måste
berätta för dina föräldrar..
meningen upprepades i skallen på mig:
- du måste berätta för dina föräldrar.
som ett eko gick det genom huvudet.
Vad skulle de säga då? jag vill inte göra dom besvikna.
Och jag vet att genom att jag mår såhär så sviker jag dom.
jag skäms över att jag inte kan leva upp till dom och deras krav...
Varför?.. vad ska jag säga?
jag kanske bara inbillar mig? allt detta kanske
bara är överreaktioner??
Kuratorn såg att jag fick panik och sade:
- de kan komma hit, jag ringer dom på morgonen så
får du och jag säga det tillsammans...
Jag ville inte. jag ville inte uttsätta dom för det..
- Kan jag inte få säga det själv?
- Jovisst, hur lång tid vill du ha på dig?
Vadå hurlång tid! det tar la den tid det tar!! tänkte
jag för mig själv.
Jag ryckte på axlarna och sade:
- 2 veckor kanske... jag vet inte..
- visst två veckor är okej.. men två veckor
gäller det också Petra.
Jag nickade och torkade bort tårarna som började rinna när
mer ångest satte sig i halsen på mig.
Nu vaknar jag varje dag med ångest i halsen över vad de ska säga...
Vad ska de säga? kommer de att bli besvikna,
deras yngsta dotter klarar inte av att ha mvg i allt?
hon mår dåligt..
vad kommer de att göra??
Jag har bara 3 dagar på mig nu..
Ångesten stiger hella tiden..
hur ska jag säga det?
jag vill inte göra dom besvikna..
Vad jag än gör så måste jag till BUP och jag vill inte dit..
varför måste jag? även om jag inte behöver för mamma och
pappa så säger kuratorn
att om de inte tar mig dit så stämmer hon dom hoss socialen
eller så tar hon mig dit personligen...
Jag hatar det här.. jag vil inte må såhär..
de vänner som står mig närmast säger att det kan vara bra
att gå dit.. Va fan gå dit själva och se hur ni mår!!
sätt er själva i mina skor och se hur ni känner er!!!
Jag vill inte dit.. ='( tårarna rinner om nätterna och
jag orkar inte med det...
Jag vill inte göra mina föräldrar besvikna, och jag vill
inte till BUP jag ser bara en utväg...
Att lämna allt det här..
Jag har ju fan ingen kontroll längre...
Hur kunde allt bli såhär??
Jag orkar inte mer nu..
|
| Kommentarer | | sanna_yrsa - 7 dec 05 - 04:12 | fattar hur du känner..
fast mina föräldrar vet om de åå de blev bara värre av det
trodde jag kunde lite på min så kallade vänner..men dom
sa de iaf.. |
|
|
|
