Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Aldrig mer en familj.(Del 14)

När jag hade gått och lagt mej i min säng låg jag vaken ett tag.
Helt plötsligt knackade någon på fönstret.
-Hallååå, får jag komma iiin!!!
Jag satte hjärtat i halsgropen. Det var HAN!!!



Vad skulle jag göra nu?
Jag sprang bort till Denises säng och ruskade om henne.
-Denise! HAN står utanför! Vad ska vi göra?
-Va?
-HAN!!!
Spring in till din pappa!
Jag gjorde som hon sa och väckte pappa.
-Ring polisen!
Pappa rusade upp och slog 112.
-Okej, vi kommer om 5 minuter.
Jag satte mig på toaletten, det enda rummet utan fönster.
När poliserna äntligen kom var förstås HAN borta för länge sen.
-Okej, vad synd att han han smita, men vi ses väll i morgon då eller?
-Ja det gör vi. Men vilken tid var det?
-Klockan 9. Säg till receptionisten att ni ska träffa komisarier Valtersson så släpper hon in er.
-Okej tack så mycket för att ni kom, även om han han smita...
- Ingen orsak.
- Vi ses imorgon!
-Ja. Hej då!
Vi gick och la oss igen, i morgon var en ny dag...
Vi vaknade klockan 8.
-Upp med er nu tjejer. Vi ska åka om en timme.
Vi släpade oss upp ur våra sängar. Både jag och Denise var morgontrötta.
Jag var tvungen att ta en dusch, jag har alltid värsta morgonfrillan, medan Denises hår knappt ser rört ut. Fuskigt!
Efter duschen och en god frukost satte vi oss i pappas SAAB och åkte mot polis stationen. Sol hade pappa varit i väg med när vi sov. Värst vad tidigt han måste varit uppe då!

Väl på polis stationen fick vi sitta och vänta i en evighet.
När vi väl fick komma in sa dom att Komisarier Valtersson var sjuk, så då var det bara att vända hem igen.
-Nu har jag missat 2 timmar på att bara sitta och vänta på nått som inte kommer!
-Lugna dig pappa. Det var la inte så farligt egentligen!
-Okej då men endå. Dom visste väll på morgonen att han var sjuk!
-Jo...

Dagen flöt på och på kvällen kom det an annan polis som skulle förhöra oss.
Jag fick berätta om allt som hänt den senaste tiden. Det var jobbigt, för jag fick tillbaka en massa blickar som jag upplevt.
Polisen som inte presenterat sig skrev ner stödord hela tiden.
-Tack så mycket. Vi ska fixa en övervakare åt dig som kan kolla så att ingen hoppar på dig igen.
-Hur länge ska detta på gå?
Jag ville väll ha lite privat liv också?!
-Tills vi har fångat in killarna som våldtagit er och allt vad det nu var.
-Aha, okej. Hoppas att ni hittar dom snart.
-Ja, det hoppas vi med.
-Men lova att ni inte går ut sent på kvällarna!
-Jo visst.
-Men det var faktiskt på morgonen som vi blev våldtagna, klämde Denise in.
-Jo, det förståss, men då har ni alltid vakten med er.
-Okej, visst.

Varför skulle detta hända mig?
Jag vill ju vara som dig!
Vanlig och inte störd.
Få mig att känna mig hörd!


Usel dikt, jag vet. Men det är så jag känner...

Hoppas att det inte tar lika lång tid till del 15...!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
jontis - 21 jun 07 - 02:22
MMMMMEEEEEEEERRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! snälla!!!
Ciissii - 23 apr 07 - 08:02- Betyg:
skit bra, mer!
empalove - 22 apr 07 - 05:04- Betyg:
skit bra!!!

Skriven av
alexanderr
22 apr 07 - 02:18
(Har blivit läst 67 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord