AGWL3 kp.7 |
ja, nu är ni ikapp oss så nu får ni vänta tills vi skrivit klart våra kapitel och tar det för lång tid så får ni väl skicka brev och klaga, o jag är seg på att skriva o det är jag som ska skriva kp.8, sorry...
och jag o Pale (Sandra) skriver detta varannat kapitel, så att ni vet...
**************************************** ******
Fai vaknade upp och det första han såg var taket. *Hur kom jag hit?* Tänkte han sedan. Plötsligt kände han hur han blev omfamnad och han tittade dit, det var Max som omfamnade honom, men han sov. Fai rodnade kraftigt. *Jag kysste honom!* Tänkte han och blev ännu rödare.
”Jag vill inte bära klänningen, mamma.” Sa Max i sömnen där han låg.
Fai tittade först förvånat på Max och sedan log han.
Ed tittade på Daiki och suckade lite.
”Nå, vet du vad det står?” Frågade Daiki och tittade på Ed med en frågande min.
”Ja.” Svarade Ed lugnt.
”Vad står det?” Frågade Daisuke sedan.
”Inget speciellt.” Svarade Ed och gick upp för trapporna igen och in till vardagsrummet. Det första han lade märke till var en man som han aldrig sett förut.
”Ehh… Vem är du?” Frågade han sedan.
Kosuke ställde sig upp.
”Oj, ehh, Kosuke Niwa. Jag är far till Daisuke.” Svarade Kosuke och log lite nervöst.
”Jaha. Edward Elric.” Svarade Ed och satte sig vid tjejerna.
Emiko, som hade varit i köket, kom in till vardagsrummet.
”Jag ska åka och handla, någon som vill följa med?” Frågade hon och log glatt.
”Jag kan följa med.” Sa både Kairi, Mindori och Kosuke samtidigt.
”Vad bra, då går vi då.” Sa Emiko glatt. Kairi, Mindori och Kosuke gick ut. Emiko var också på väg ut, men hejdade sig och vände sig om.
”Ingen av er får vara vid spisen, ni kan skada er.” Sa Emiko strängt och sedan gick hon i väg.
Max öppnade ögonen och det första han såg var en midja. Han spärrade upp sina ögon och sedan tittade han snabbt upp på vem det var han höll om. Han märkte att det var Fai.
”AHHH!!!” Skrek han och drog sig så snabbt undan att han föll ner från sängen med ett stort duns.
”Hur gick det?” Frågade Fai oroat.
Max rodnade, både av kyssen och av att han hade hållit om Fai.
”Ehh…” Sa Max osäkert.
Fai rodnade han med. De båda var lika illröda i ansiktet och de satt tysta.
”Ska vi kanske gå ner?” Sa Fai sedan för att bryta tystnaden.
”Ja, det är nog bäst.” Sa Max glatt.
De gick ner till vardagsrummet och såg att Ed satt där och läste. Max och satte sig vid andra soffan.
”Hej!” Sa han och log.
”Hej.” Mumlade Ed fram.
”Ed, var är Mindori?” Frågade Fai.
”Hon är och handlar tillsammans med Emiko, Kairi och Kosuke.” Svarade Ed medan han läste.
Max och Fai tittade frågande på varandra.
”Kosuke?” Sa de båda i kör.
Snart kom Daisuke in till vardagsrummet också.
”Hej.” Sa Daisuke och satte sig ner på golvet.
Max tittade på Daisuke och log.
”Var är de andra?” Frågade Daisuke sedan.
”De skulle handla.” Mumlade Ed fram samtidigt som han bläddrade blad, sedan lade han boken på soffbordet.
Dörren öppnades och in kom Emiko, Mindori, Kairi och Kosuke.
”Nu är vi hemma!” Ropade Emiko och gick in till köket och Kosuke följde med henne. Kairi gick direkt in till hennes och Mindoris rum.
”Mindori fick godis. Vill du ha?” Frågade Mindori och höll upp en lakrits ask.
”Visst. Varför inte?” Sa Ed och tog en lakritsbit. Det syntes att han inte gillade det, men han svalde det i alla fall.
”Vad var det för något?” Sa han sedan och visade en äcklad min.
”Lakrits.” Sa Mindori glatt.
”Jag måste bli av med smaken.” Sa Ed och gick in till köket för att ta något att dricka.
FF:
”Dark och Kairi-san! Är ni redo för att hämta Riqwas bortglömda spegel?” Frågade Emiko glatt när Kairi hade förvandlat sig till Dark och Dark hade tagit på sig dräkten.
”Jo då, men Kairi, försök att inte bli förtrollad eller bli tagen den här gången. Det börjar bli lite jobbigt att bära hem dig varje gång.” Sa Dark lite retsamt.
”Ska vi dra nu eller?” Frågade Kairi surt.
Dark log och bar upp henne i famnen och flög sedan iväg. Han släppte ner henne vid det vanliga stället.
”Jag kommer inte att bli fast, jag lovar.” Sa Kairi till honom surt. Han log och flög iväg mot museet.
Hon sprang förbi polisbilar som fanns vid vägen och sprang sedan till parken. Poliserna klev ur sina bilar och sprang efter henne.
”Det här börjar bli en vana.” Viskade Kairi till sig själv. Hon lade märke till att Fai och Max stod beredda på sina platser, men Max hade täckt sig i en svart kappa och Fai använde sin kraft. Hon sprang förbi dem och Max gjorde ormar idag igen av pinnar som låg på backen, sedan sprang han iväg och gömde sig. Fai gjorde precis det han hade gjort dagen innan. Som tur var stoppades alla poliser som följde efter henne. Hon sprang vidare till Ed.
”Är det bara jag, eller har poliserna blivit sämre?” Frågade hon andfått när hon kommit fram till Ed.
”De är nog sämre.” Svarade han.
Dark:
Han gick fram till glasmontern där Riqwas bortglömda spegel låg, stängde av larmet och lyfte upp glaset som omringade spegeln.
”Det här gick snabbt.” Sa Dark och smålog, sedan tog han upp spegeln. Han skymtade något när han tittade i spegeln och vände sig om.
”Mindori? Hur lyckas du komma in här varje gång?” Frågade Dark och gick närmre Mindori. Hennes ansikte gömdes av mörker och Dark tyckte att hon såg lite läskig ut.
”Mindori?” Frågade han ännu en gång och stod nu framför henne. Hon tog tag i spegeln, samtidigt som han höll i den. Han såg hur allting bara försvann en efter en. Det sista han såg innan allt täcktes av mörker var Mindoris djävulska leende.
Max och Fai stod nu utanför museet och tittade upp.
”Vi har just bevittnat ett ljussken där inifrån. Kan det ha varit Dark och den andra?” Sa en reporter som stod framför Max och Fai. De tittade på varandra.
”Bäst att vi går in.” Sa Fai. Max nickade instämmande och sedan smög de sig därifrån.
När de kom in till rummet såg de Mindori och Dark ligga på golvet, båda var avsvimmade.
”MINDORI!” Skrek Fai och sprang fram till sin stora syster. Max sprang fram till Fai.
”Vad har hänt här egentligen?” Frågade Max tyst till sig själv.
”Vi måste få dem härifrån.” Sa Fai och lyfte upp Mindori. Max instämde och försökte lyfta Dark, men han var inte stark nog.
”Jag tror vi behöver hjälp, fort! Polisen lär nog vara här vilken sekund som helst.” Sa Max oroande. Fai tänkte efter en liten stund. Han lade sedan ner Mindori på golvet igen och tog tag i hennes arm och lade den över axeln, sedan lade han sin hand vid hennes midja.
”Max, kan du hjälpa mig att få upp Dark?” Frågade han sedan. Max nickade och hjälpte Fai att få upp Dark. Fai tog tag i hans midja också så att han stod upp.
”Vad ska du göra?” Frågade Max förbryllat.
”Jag hade tänkt använda min kraft så att vi kommer härifrån. Det är bäst att du håller mig också ifall du vill komma härifrån fortare.” Sa Fai ansträngt.
Max tog spegeln och sedan kramade han snabbt om Fai, som rodnade av att han blev kramad av Max. Fai använde sin kraft och de åkte ner i golvet till våningen under.
Precis när de hade kommit till våningen under var polisen uppe i det rummet där spegeln hade varit.
Max och Fai hörde polisens rop och de förstod genast att de var tvungna att komma därifrån så snabbt som möjligt. Fai tittade på Max, som inte längre kramade honom.
”Tror du att du kan bära Mindori?” Frågade Fai, men han hade tvekat innan han frågade Max.
”Ja, jag tror det.” Svarade Max och tog emot Mindori. De båda skyndade sig ut från museet och sprang vidare till familjen Niwas hus, som tur var hade ingen märkt dom.
**”Var är jag?” Frågade Dark och tittade runt omkring sig. Allt var omringat av mörker. Plötsligt kom ett ljussken och han var inne i Mindoris, Ansutas och Kairis skola. Han såg att Ansuta pratade i sin mobil. Han gick fram till Kairi.
”Kairi, var glad jag är att se dig!” Sa han och skrattade lite smått, men det verkade som att hon inte hade hört honom, för hon tittade ner i sin bok.
”Kairi?” Sa han och tittade frågande på henne, men tittade sedan på läraren.
Han såg hur läraren packade ihop sina saker och gick ut ur klassrummet. Han kunde inte höra vad de sa, men han såg allt så tydligt.
”Vad är det här?” Frågade Dark sig själv. Plötsligt hörde han ett skratt och han vände sig om. Det var Mindori.
”Ja, just det! Jag hade ju glömt bort det.” Sa Mindori glatt och ställde sig bredvid Dark.
”Mindori?! Men du sitter ju där borta! Hur kan du vara här?” Frågade han förvirrat.
”Jag tror det var innan vi kom till spelvärlden.” Sa Mindori glatt och följde efter Ansuta, Kairi och henne själv och in till matsalen. Dark följde efter henne. *Är det möjligt? Är jag verkligen i Mindoris minne?* Tänkte han.**
Kairi var kvar i parken, men var nu sig själv. Ed hade sedan länge gått hem till familjen Niwa, men just nu ville hon vara ensam. *Ska jag förlåta honom?* Tänkte hon medan hon tittade upp på natthimlen. Hon hörde plötsligt ett ljud och tittade ditåt. Det var Risa Harada, den Dark hade talat med. *Jag kanske till och med överreagerade.* Tänkte hon sedan och gömde sig. Hon gjorde sig till Dark och gick fram till Risa.
”Dark-san, jag hoppades på att du skulle komma.” Sa hon. Kairi var förbannad. *Hoppades på att han skulle komma va?* Tänkte hon surt, men hon försökte hålla hans charmiga leende.
”Brukar jag inte komma?” Frågade Kairi självsäkert, men anledningen till varför hon frågade Risa det var för att testa och se ifall Dark var någon att lita på, relationsmässigt.
”Ehh… jo… ja.” Svarade Risa och rodnade. *Dark, du ligger risigt till.* Tänkte Kairi, men höll kvar leendet. Risa räckte fram ett kuvert till Kairi/Dark och rodnade ännu mer.
”Jag hoppas att du tycker om det.” Sa hon och tittade generat på Kairi/Dark.
”Vad är det för något?” Frågade Kairi förvånat.
”Det är… det är… ett brev.” Svarade hon generat.
Kairi öppnade brevet och läste det. Hon kokade av ilska, men visade inget tecken på det då hon låtsades vara Dark.
”Jag måste gå.” Sa Kairi och gick därifrån. Risa tittade förvånat efter Kairi/Dark och tittade sedan ner på marken.
”Oj då. Det var inte bra.” Sa Emiko då hon såg Dark och Mindori ligga på soffan och spegeln på soffbordet.
”Vad menar du?” Frågade Ed och Fai oroande.
”Det lär nog inte vara ett problem om Dark hittar ljuset i tid, men annars kommer hans kropp alltid att vara i koma och samma sak gäller Mindori.” Sa Emiko. Kosuke tittade på Dark och sedan på spegeln.
”Jag förstår inte.” Sa Max och satte sig ner på golvet.
”Spegeln är ofarlig om bara en rör den, men om en till rör den samtidigt som en annan håller i den, hamnar de båda i minnet som tillhör den rörde spegeln sist.” Sa Daiki sedan.
”Men varför är inte Daisuke framme?” Frågade Fai.
”När Dark hamnade i Mindoris minne, kan man säga att hans kropp låstes. Daisuke kan inte komma ut förrän Dark gör det.” Svarade Emiko oroligt och tittade på Dark.
With gick fram till Dark.
”Kyu?” Sa han och tittade sedan på Mindori.
”Det finns inget vi kan göra för att rädda dem, endast de kan rädda sig själva. Det är upp till Dark att finna vägen ut.” Sa Emiko sedan och tittade oroande på Mindori och Dark.
**Dark och Mindori satte sig vid Ansuta, Kairi och den dåtida Mindori, som verkade vara uppe i det blå. Ansuta försökte få kontakt med henne, men det gick inte. Kairi tog tag i glaset som tillhörde Ansuta och gick iväg.
”VA? Har Kairi gjort det där alldeles frivilligt?” Frågade Dark och tittade på Mindori som satt bredvid honom. Hon nickade glatt.
Plötsligt var Dark och Mindori hemma hos henne. Dark såg att Ansuta hade somnat. Dåtida Mindori och Kairi pratade lite, men sedan hade Kairi också somnat och dåtida Mindori somnade en liten stund efter det. Dark gick fram till Kairi.
”Varför förändrades du så kraftigt?” Sa han och tittade på Kairis sovande form. Plötsligt var hälften av rummet fyllt av ett ljussken och allt sögs in i det ljusskenet. Dark försökte hålla sig fast, men det gick inte, utan han sögs in där också.**
Mindori vaknade och satte sig upp.
”Dark klarade det! Svårt att tro av en vindruva som han.” Sa Ed och log. Alla de andra log också utav lättnad.
Hon tittade sedan mot fönstret som fanns i rummet.
”YAY!! Det snöar, det snöar!” Skrek Mindori och hoppade upp och ner i soffan, sedan sprang hon ut.
”Det märks inte att hon varit avsvimmad.” Sa Ed sedan tyst -.-’, så såg han ut, men han följde efter henne.
Fai satte sig bredvid Max, då han visste att Mindori var okej.
Dark vaknade sedan han med och satte sig upp.
”Hur mår du, Dark-san?” Frågade Emiko lite oroande.
”Jag mår fint.” Svarade han och log.
Dörren öppnades och in kom Kairi och hon såg ut som sig själv nu, bara det att hon såg ytterst förbannad ut.
”Välkommen tillbaka, Kairi-san.” Sa Emiko glatt och log.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SvartBallong - 20 apr 07 - 03:35- Betyg:  | Wiie ;D .. shiit bra :D:D:D
Skriv mer fort ;)
inte skriva segt ;( :P :D |
|
|
|
